I'm nobody, just nobody...

URSÄKTAR MIG HUNDRA TUSEN TREHUNDRA GÅNGER FÖR MIN INAKTIVITET!
Ester Potter 04 Åh tack så sjukt mycket♥
GinnyWeaslyy TACK VACKRA DU!
Missy The Timelady Tysm♥ åh, diggar ditt nya användar namn c:
Miss Will TACK SÅ HEMSKT DU!
Holytail Du vackra person, tack o tack o tack o tack. älskar dig av hela mitt hjärta, puff. Du fick mig att skriva mer pga din kommentar. TACK. ♥

förlåt, än en gång, här är kapitlet!
--------------------------------------------------------------
I’m nobody, just nobody…
Del 26

”NEJ!”, det var Ginny som skrek. Umbridge vände sig om mot henne med en irriterad blick.
”Varför då, miss Weasley?”, frågade hon med avsky.
”Hon- Hon… Hon kommer få en attack igen!”, vrålade Ginny, som såg ut som om hon skulle kunna slita sönder Umbridge i stycken när som helst.
”Ser det ut som om jag bryr mig?”, sa Umbridge med ett grymt leende och vände sig mot Harry igen. Jag krullade ihop mig i fosterställning, snyftandes. Vad ska jag göra? Jag kan inte kontrollera henne. Jag kan inte känna henne. Hon har stängt av sig. Hon visste att jag skulle försöka.
Jag kände hur jag sakta började skaka.
”NEJ, SLUTA! Om inte du berättar vart Dumbledores hemliga vapen är, Harry, så gör jag det!”, vrålade plötsligt Hermione. Umbridge vände sig snabbt mot henne.
”Kom igen, flicka. Gör det då!”, sa hon rappt medan hon slet Harry upp från stolen. ”Stanna här, låt dem inte smita!”, beordrade hon de andra, medan hon, Harry och Hermione gick ut. Jag såg på hur de lämnade rummet och låste dörren efter sig. Jag drunknade i oro. Tänk om de skulle göra något sjukt? Tänk om de aldrig skulle komma tillbaka? Och allt på grund av mig.
Jag skakade bara ännu mer. Det stack till i huvudet. Jag kände det svarta komma inpå kanterna av mina ögon. Varför kunde jag inte bara vara vanlig?
Jag gav Ginny en snabb blick i panik. Hon tittade på mig oroligt. Vad skulle hända med dem?

Efter ett tag såg jag hur Ron började rota som en galning i sina fickor. Stinget i mitt huvud kom tillbaka.
”Vad gör du, Weasley?”, hörde jag Draco Malfoy säga rappt och tog tag i Rons vänstra arm. Ron bara log.
”Jag blev bara lite hungrig”, sa han och jag såg hans hand som var full av röda och gula karameller. Nu log jag också. Jag visste exakt vad det där var för sorts godis, i det skimrande, genomskinliga pappret som omgav dem. Crabbe och Goyle tittade storögt på godiset. ”Ge mig dem!”, fräste Malfoy och slet dem ur Rons hand. Han gick fram till resten av inkvisitorpatrullen och de kastade sig över karamellerna.
Det tog inte ens 30 sekunder innan alla i patrullen började fontänkräkas. Smart, Ron.

Ginny sprang fram till mig och drog mig upp på mina, fortfarande skakiga, ben. Jag blundade. Det var nästan enklare än att titta. Slippa se den nästan helt svarta vyn framför mig.
”Alohomora”, hörde jag Ron mumla. Ginny släpade ut mig ur rummet.
”Öppna dina ögon, Juni, du kommer snubbla ner för trapporna annars”, sa Ginny stressat, medan jag hörde hur någon låste dörren efter sig. Jag började skaka ännu mer. Det var för många känslor att hantera här.
Arga. Ledsna. Glada. Oroade. Stressade.
Jag kände hur mina ben gav vika och jag bara föll bakåt mot väggen. Smärta började breda ut sig från mina ögon.
”Vad händer med henne?!”, hörde jag Neville säga med skräck i rösten.
Töm ditt huvud på tankar, Juni, hörde jag Severus’s lugna röst säga. Inbillade jag mig, i alla fall. Men mitt huvud skrek.
Luna slog sig ner bredvid mig. Det var inte Ginny i alla fall, hon gjorde saker så mycket häftigare och ryckigare. Luna var mer mjuk och försiktig.
Med Luna bredvid mig började jag sakta trycka bort monstret i bakhuvudet på mig. Jag tog i med varje muskel jag hade, och om det nu gick, skakade jag ännu mer.
-------------------------------------------------------------
Hej alla mina älskade läsare som jag inte uppdaterat för!
Okej. Jag uppdaterade inte på ett halvår. Skrik på mig, skäll på mig! Jag förtjänar att bli straffad när jag låter er vänta!
Anledningar?
Well, det började med att vi fick en uppgift i svenskan och vi skulle skriva en novell. Så jag la basically all min tid på den(Jag kan lägga ut den för er om ni vill läsa den, ni är värda det)(den är fyra sidor). Sen kom skolan i vägen. I guess. Och sedan när jag väl satt mig för att skriva, kunde jag inte få mina tankar till ord och sedan på papper. Det gick bara inte.
Förlåt. I evighet.

Men, nu ska jag försöka skriva mer. Och oftare. (NO MORE PROCRASTINATING, C, NO MORE!)

Och förresten, jag skriver på WattPad. Just nu, en massa på engelska. Gå över dit om ni vill läsa lite! C: heter Chilnava, där också!
Och min instagram kan jag väl också dela med mig av också. Det heter också Chilnava, och där lägger jag upp en massa Doctor Who edits.

VAD HAR NI HAFT FÖR ER DE SENASTE HALVÅRET??
Förlåt,
C
(och förlåt om det här var ett crappy kapitel. Jag har bara inte varit inne i Junis tankar på länge)

...........................

SÅBRA! Har saknat denna! *Dör för jag dör alltid av Amazing saker*

Ny läsare! DENR HEEEEELT FANTASTISK!!!! ÄLSKAR DEN. FORTSÄTT. JAG LÄNGTAR.

Du är tillbaka! ♥
Som jag saknat denna!

Om du låter oss läsa novellen så är du definitivt förlåten!
Nej, men huvudsaken är att det har kommit ett nytt kapitel nu!

Bääästaaah! Läte efter men.. Du äger på att skrivaa!

Det enda jag ska skrika är BRAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!!!!!!

Den är super bra när ska du skriva mer Chilnava

Jättebra!!

SUPERDUPERMEGAWEGADUNDERBRA!
Jag får tårar i ögonen när jag läser vissa kapitel!
Hur lyckas du?
SKRIV EN BOK NUUUU
Men jag måste säga att jag shippar Harry / Juni mer än jag shippar Fred / Juni…
*Bevakar*