Att tvingas välja (1:a generationen)

Inte riktigt....

Ni är bäst!
_______________________________________
Kapitel 16
Tjejerna frågade aldrig vart jag varit hela natten. De tror att jag sov i min säng och jag tänker absolut inte rätta dem. Allt Lily frågade var hur länge jag var ute och letade efter killarna. Jag ljög snabbt ihop att jag inte var ute så länge men satt uppe i sällskapsrummet och väntade en stund innan jag gick och lade mig. Men då hade hon och de andra redan somnat. Lögnen blev trodd och vi lämnade snabbt ämnet. Jag rör runt med skeden bland flingorna som flyter runt i mjölken.
- Ska du inte äta? frågar Kirsten och brer sig tredje smörgås.
- Jag är inte särskilt hungrig, säger jag och skjuter undan skålen.
Jag gör allting för inte titta åt Slytherinbordet. Klarar inte av att se honom.
- Här var det muntert, säger James.
Jag lyfter förvånat min blick. Han sätter sig ner. De andra killarna sitter även vid bordet. Alla fyra ser ut att vara lite trötta. Framför allt Remus. Han ser riktigt sliten ut.
- Vart har ni varit? frågar jag.
James lyfter på ögonbrynen och häller upp flingor i sin skål.
- Vad pratar du om? Vi har varit i sovsalen, säger han.
Jag skakar på huvudet.
- Vart var ni igår? Ni var inte på middagen, säger jag.
- Som jag sa, vi var i sovsalen, säger James.
- Hela kvällen?
Han suckar.
- Ja Claire, hela kvällen, säger James.
Jag skakar på huvudet igen men säger inget.
- Se där Clair, jag sa ju att du inte behövde oroa dig över dem, säger Lily.
Jag ger henne ett surt ögonkast.
- Åh, var du orolig över oss, säger Sirius. Vad gullig du är Claire.
Jag fnyser.
- Hon var till och med ute och leta efter er, fortsätter Lily.
Åter igen ger jag henne ett surt ögonkast. Hon rycker på axlarna. James tittar leende på mig.
- Ute och leta? Hur orolig var du egentligen? frågar han och skrattar.
Eftersom jag hamnade i säng med en kille och helt glömde bort att jag letade efter er så var jag tydligen inte så orolig, men det säger jag inte högt. Istället rycker jag på axlarna.
- Av ren nyfikenhet, vart letade du? frågar Sirius.
Jag kan se att han tycker att det här är roligt.
- Nere vid sjön och i skogen vid Hagrid, säger jag.
Killarna tystnar. Deras leende försvinner och Peter tappar även greppet om sin sked. Skeden landar på golvet och han böjer sig generat ner för att plocka upp den.
- Skogen? Är du helt galen? frågar James.
- Jag gick inte långt in. Så fort jag insåg att ni inte var där så gick jag ut igen, säger jag.
Det var väldigt vad lögnerna bara glider av min tunga idag. Fast hellre det än sanningen antar jag.
- Gå aldrig in där igen! Det är otroligt farligt. Särskilt på natten, säger James bestämt.
Han låter nästan arg. Jag rynkar på pannan och tänker säga emot honom men Remus avbryter mig.
- Det är ingen idé att säga emot Claire. James har rätt. Den heter den förbjudna skogen av en orsak. Det finns riktigt farliga saker där inne, suckar han.
Sen blir det tyst. Ingen av oss säger något mer på en stund. Sirius är den första som avbryter tystnaden.
- Hur ser schemat ut idag? frågar han.
- Vilken dag är det idag? frågar Lily och plockar upp ett pergament ur fickan.
- Torsdag, svarar James med flingor i munnen.
Hon tittar på honom med avsmak och granskar sen pergamentet. Jag rycker till. Torsdag. Det innebär att jag har spådomskonst sista lektionen. Och min partner är Avery. Men han har ju inte varit på de senaste lektionerna, så varför skulle han komma idag? Men en del av mig vill vara på den säkra sidan och skippa spådomskonsten. För säkerhets skull. De andra äter upp sin frukost och vi lämnar stora salen. Remus går intill mig när vi är på väg till sällskapsrummet för att hämta våra böcker.
- Är allting okej Claire? Du verkar lite frånvarande, säger han.
- Jag hade bara en hemsk dröm i natt och jag tycks inte kunna sluta tänka på den, säger jag.
Om det bara hade varit en dröm.
- Hur mår du själv? Du ser inte särskilt kry ut, säger jag och gör honom till samtalsämnet.
Remus stoppar händerna i fickorna.
- Jag hade en jobbig natt jag med, säger han och suckar.
Jag stannar honom. Remus tittar på mig.
- Om det är någonting som är jobbigt, då är det bara att komma och prata med mig. Jag hoppas att du vet det Remus, säger jag och lägger min hand på hans axel.
Remus sänker sin blick och nickar. Ett litet leende lägger sig på hans läppar.
- Jag vet, säger han. Jag vet.
Jag ler och vi fortsätter att gå.

Dagen går framåt och ju närmare sista lektionen jag kommer desto ondare får jag i min mage. Längtan efter att för första gången i mitt liv låtsas vara sjuk så att jag missar lektionen är stor.
- Ska du inte ha din bok? frågar Lily när jag är på väg ut ur sovsalen.
Jag vänder mig om och får se henne räcka fram boken om spådomskonst. Det är nu jag måste bestämma mig. Ska jag fega ur eller ska jag gå dit?
- Tack, jag hade helt och hållit glömt bort den, säger jag.
Det verkar som att jag ska gå på lektionen. Värken i min mage ökar. Lily och jag har följe en bit innan vi skils åt. Hon går till sin lektion och jag går till min. Vid foten på den stora trappan står jag still och och tittar uppåt. Jag tvingar mig själv att ta steget. Halvvägs uppe stannar jag igen och tvekar. Ska jag gå ner igen? Ska jag fortsätta? Men jag fortsätter. Det finns ingen återvändo. Jag öppnar dörren och går in. Det är ingen här. Inte ens professorn är här än. Jag tar mig upp till min plats och sätter mig ner på den mjuka kudden. Rummet luktar vanilj och kardemumma. Som ett bakverk. Jag lägger min bok på bordet och väntar på de andra. Dörren öppnas och jag hör professorns röst. Han pratar med någon.
- Straffkommendering säger du, säger han.
- Ja, jag och mina vänner råkade göra Filch lite upprörd men nu har jag sonat mitt brott.
- Det låter bra Mr Avery, säger professorn.
Jag rycker till och känner hur hela jag stelnar till. Mycket riktigt. Intill Professorn går Avery. De kommer ner för trappan och går fram till skrivbordet. Det är då Professorn får syn på mig.
- Ms Summers, det verkar som att ni har fått er partner tillbaka, säger han.
Avery, som stått med ryggen mot mig, vänder sig om.
- Gå du och sätt dig Mr Avery. Ms Summers kan informera dig om vad vi har gjort de senaste veckorna, säger professorn och sätter sig ner bakom skrivbordet.
Avery går upp för trappan till vår plats och sätter sig ner på andra sidan bordet. Han lägger ner sin bok och harklar sig.
- Du var borta när jag vaknade, säger han.
I ögonvrån kan jag se hur han tittar på mig. Jag tittar inte på honom. Håller bara min blick stadig rakt fram.
- Tyckte du inte om det? frågar Avery och smeker min kind.
En rysning går genom min kropp. Jag slår bort hans hand. Inte för att rysningen var obehaglig utan för att det var ett tecken på att jag gillade hans beröring. Någonting som jag inte vill.
- Det är inte så att jag har särskilt mycket att jämföra det med, fräser jag och tittar på honom.
Han blinkar. Ler.
- Jag hade aldrig gissat på att du var oskuld Claire. Det var en överraskning, säger Avery.
Jag gillar inte hans ton. Vilket inte är så konstigt eftersom jag inte gillar honom. Han skrattar.
- Kom igen Claire. Le lite. Jag gav dig precis en komplimang, säger Avery.
- En komplimang? Du får ursäkta men jag hörde inte någon komplimang, säger jag.
Han himlar med ögonen.
- Spela inte svårflörtad. Vi vet båda två att vi har passerat den gränsen, säger Avery.
- Jaså, vad händer nu då? frågar jag och försöker låta ointresserad.
På hans leende märker jag att det misslyckas.
- Jag har ett förslag.
Min blick vandrar över hans ansikte. Ögonen säger vad det är för förlag han har. Och hans läppar får mig att vilja gå med på hans förslag med en gång.
- Skulle inte tro det, säger jag och sliter bort blicken.
Avery ler.
- Om du skulle ångra dig så står erbjudandet kvar. Du vet vart du ska gå, säger han.
Dörren öppnas och våra klasskamrater kommer in. Lektionen börjar. Vårt samtal avslutas och vi säger inget mer till varandra under resten av lektionen.

ugh. Jag hatar Avery. He's not good for you Claire! ;_;
Dör sakta här. Mer snart hoppas jag.

Så bra ♥

Hihi
mihihi
mwihihihi
mwahihhi
MWAHHAHAHAHAAAA
Lite sött där när remus frågade hur hon mådde och hon sa det där om att alltid kunde prata med henne, hon ANAR inte vad det är han gömmer.

ok, ok jag kanske shippar Remus x Claire dont judge me det är bara liiite

haha, aaverys flörtande på slutet hihi fin taktik badboy

fast jag fattar varför Claire är lite småsur, eller småFÖRBANNAD över det hela, keep it up girl

Det här kapitlet ägde, precis som alla andra ^^ ♥

Jag gillar inte avery..
Jag tycker om James bäst, eller snarare; jag tycker bäst om Remus, men ronks..
Njaa... Jag vet inte,..

Jättebra som vanligt!

Ugh, hatar Avery!! E nog mer team Remus xD

♥Lovely♥

AVERY VARFÖR ÄR DU SÅ BEDÅRANDE ATT JAG BARA MÅSTE AVGUDA DIG?! Du är ju inte ens bra för Claire (i think?)
FEELS 8O GAHH ÄLSKAR ALLT LÄNGTAR EFTER MER 83 ♥

Så jäkla bra!!
Älskar delen i klassrummet och pratstunden med Avery, loooove it. Du äger