Hilly Potters tvillingbror

tack.

Super duper bra!!!!

Tack. ♥

Super!

jaaa fortsät

Supperbra kapitel!!

Lika bra som den andra. Om inte ännu bättre!!!

Nu kommer mer, underbara ni.

Tiden gick, och snart var det vår. Trädens grenar blev fyllda med gröna knoppar, och blommor började försiktigt gräva sig upp ur marken. Himlen blev blå som blåklint, och gräset blev snart grönt som ett omoget ett äpple.
Hilly, Harry, Clara, Hermione och Ron låg ute i den varma vårsolen och njöt av det vackra vädret, eftersom att det inte fanns så många dagar som denna just nu.
Det var sista dagen de skulle vara på Hogwarts, och klockan tre skulle tåget åka. Åka hem.
Men Hilly var inte säker på vad som var hemma för henne längre. Hemma, där hon bott hela sitt liv, kändes inte längre som hemma. Hon var inte helt säker på att Claras hem var hennes hem häller.
Men Hogwarts. Kanske kan man säga att Hogwarts var hennes egentliga hem?
Hillys tankar gled in på ämnet de vises sten. Harry, Ron, Hermione, Clara och henne själv hade haft det ganska jobbigt där nere under skolan. Självklart hade det gått bra, men Hilly önskar att hon och Clara skulle fått komma in till rummet efter djävulssnaran. De hade fått vänta, för att om inte Harry, Ron och Hermione skulle kommit tillbaka inom två timmar så skulle de kallat på hjälp.
Hermione kom tillbaka efter en stund, och såg orolig ut. Hon berättade kort vad som hade hänt, och sedan hade Hon och Clara sprungit för att skicka en uggla till Dumbledore.
Men de hade snart kommit tillbaka, med Dumbledore.
Hilly, Clara och Hermione hjälpte till att få upp den avsvimmade Ron, medan Dumbledore gick in till Harry.
Tillslut hade allihop hamnat i sjukhusflygeln, men Hilly, Clara och Hermione fick snabbt lämna den. För Ron och Harry tog det längre tid att bli bra.
Men men, nu satt de här i gräset, fullt oskadda.
Livet, var ganska bra, faktiskt.
Samtidigt, i London, så var det en person som kom in på den läckande kitteln.
Hon hade ljust, långt hår, var kort och smal. Hennes ansikte var gömt i en mantel med huva.
Allting stannade upp därinne. Någonting hade förändrats.
Alla tyckte att Kvinnan var viktig.
Hon var deras ledare.

jättesuperbra!!

jätte bra meraaaa