Life - Lupple & Medi PRS

Hon log varmt och nickade och satte sig.
"Då ska han bära din fars namn som mellannamn."

Han nickade sakta. Leendes. " Det tycker jag låter klokt. " Sa han varmt.

Hon nickade och såg på alla barn.
"Och minstingen får din brors namn." Hon log ömt.

Han skrattade lågt och nickade. " Det tycker jag är en bra idé. " Sa han ömt.

Hon log utmattad och sjönk ner vid hans sida.
"Ja det är min plan. " Viskade hon.

Han smekte hennes kind lätt. " Vad tänker du på?" Log han.

"Inget." Hon gäspade svagt.
"Det är bara att jag är trött hela tiden." Hon log svagt.

Han nickade sakta och kysste henne lätt på kinden. " Inte särskilt konstigt. De är inte gamla ännu och du måste återhämta dig." Sa han och kramade hennes hand. " Jag behöver prata med dig om lite saker. " Sa han ärligt.

"Jag var även under en hemsk förbannelse." Hon såg på honom.
"Okej. Vad är det?"

Han nickade. " Jag minns." Sa han stilla. Tanken smärtade fortfarande. Han suckade tyst. " Jag måste resa iväg. Till andra byar. Den är uppbyggd igen. Men vi har inte mat. " Sa han ärligt. " Jag vill inte ha din eller Mistrils hjälp. " Sa han allvarsamt. " Rådet är redan förbannad på mig. Detta måste göras på vårt sätt. " Sa han ärligt.