Always ~ A Scorbus story (SV)

18. Middag med pappa

Albus och jag låg i hans säng. Hans huvud låg lutat mot min bröstkorg med slutna ögon.
"Gjorde det ont?" frågade jag.
"Inte så illa som han gjorde mig", sa han.
"Det måste ha varit fruktansvärt att gå igenom."
"Mm, jag tänker inte så mycket på det längre", sa han och och stödje sig på sina armbågar. "Du vet, att få vara med dig, speciellt efter vad vi precis gjorde. Det får mig att glömma saker."
"Glöm inte bort rättegången nästa vecka bara", sa jag och strök honom i håret.
"Jag vet", sa han och tittade ner. "Men du, kan vi vara överens om en sak?"
"Vad som helst."
"Efter rättegången. Skulle vi kunna se det som att ingenting har hänt och låtsas att du var min första?"
"Såklart vi kan", sa jag och kysste honom i pannan.
Han lutade sig mot min bröstkorg igen.

"Vi kanske borde gå upp", föreslog jag. "Nästa lektion börjar om tio minuter."
"Shit, det hade jag nästan glömt", skrattade Albus.

* * * * *

Helgen gled in, och jag hade skickat pappa en uggla om att jag ville träffas i Hogsmeade. Han hade fortfarande inte träffat Albus efter att vi blev tillsammans så jag tyckte det kändes som ett bra tillfälle. Vi skulle ses idag och äta middag på en resturang.

Vi mötte upp honom utanför restaurangen och jag hälsade genom att krama honom. Efter det skakade han Albus hand innan vi gick in. Vi satte oss vid ett bord och beställde vår mat. Medan vi väntade började pappa och jag prata om hur det gick för mig i skolan. Jag insåg att Albus var tyst under hela konversationen, då han inte ville bli påmind om hur han hade haft det. Jag lade försiktigt min hand på hans lår.

"Är du okej?" frågade jag. Han nickade.
"Så Albus. Scorpius har sagt att du är väldigt bra i örtlära", sa min pappa till honom.
"Åh um. Ja. Antar det. Fast inte så bra som min syster", sa han i samband med att servitrisen kom med vår mat.
"Tack", sa vi alla i kör.
"Hon säger att hon vill bli professor Longbottoms vikarie när hon har gått ut skolan", fortsatte Albus efter att servitrisen hade gått.
"Det låter intressant", sa pappa. "Några planer på vad du vill göra efter Hogwarts?"
"Jag vet inte", sa Albus och började tänka. "Jag har inte riktigt tänkt på det."
"Jag vill bli författare", sa jag. "Jag funderar på att skriva berättelser om hur det är att vara tonåring nuförtiden. För att få folk att förstå att när de känner sig rädda, ensamma eller oroliga, bör de veta att de inte är ensamma."
Albus log åt mig och tittade sedan ner.
"Jag måste gå på toa", sa han och reste sig upp.

"Så dina berättelser", började pappa efter att Albus hade gått. "Har de att göra med den där läraren som fick sparken?"
"Hörde du om det?"
"Det gjorde jag. Jag hörde hur han har behandlat andra elever så nu frågar jag. Gjorde han något mot dig?"
"Han lät inte skada ett enda hårstrå på mig", sa jag och skakade på huvudet. "Däremot gjorde han det mot Al... någon jag känner."
"Jag vet vad som hände Albus, det är okej att berätta." Jag tittade förvånat på honom. "Jag var med Potter-familjen när de fick brevet. Jag kan säga att det var hemskt för dem att få höra om, vilket jag kan förstå. Hade något sånt hänt dig hade jag nog exploderat. Jag skulle ta mig raka vägen till den som gjorde det och visa att ingen som rör dig kommer undan."
Jag log utan att veta vad jag skulle säga.

"Jag gillade honom. Professor Avery", sa jag. Han var alltid så snäll och visade respekt. Eller... verkade göra det. Han var min favoritlärare. Fram tills... tja."
"Jag förstår. Du vet, vissa elaka personer är väldigt bra på att låtsas vara annorlunda."

Albus kom tillbaka och slog sig ner och vi fortsatte prata om vår utbildning.

* * * * *

Albus och jag var tillbaka i slottet. Han satt skräddare i sin säng och tittade ner. Jag gick fram och satte mig mittemot honom. Jag lade min hand på hans.
"Hur är det?" frågade jag.
"Jag kan inte sluta tänka på det", sa han att rösten nästan bröts. Jag drog honom intill mig för en kram och lät honom gråta mot min axel. "Det var bra att vi inte pratade om det under middagen. Vore inte så roligt om fler fick reda på det."
"Pappa vet", informerade jag.
Han drog sig snabbt ifrån kramen.
"Va? Berättade du?!"
"Nej, han visste redan. Han var med när dina föräldrar fick höra om det."
"Underbart", suckade han.
"Han låtsades inte om det för din skull", förklarade jag.
"Det hjälper inte! Jag kommer få leva med det här under resten av mitt liv, hur mycket jag än försöker glömma. Inte nog med de där mardrömmarna."

Jag tittade ner utan att veta vad jag skulle svara. Jag började tänka tillbaka på när jag brukade få mardrömmar under de två åren innan, om den världen som Albus inte var född i. Men det här var inget läge att prata om det. Han visste redan hela den historian och behövde inte höra om den just nu.

Jag gick till min byrå för att hämta mugglar-iPoden jag hade lånat av Bianca för en vecka sen, och gick tillbaka till Albus säng.
"Här. Sätt på dig de här", sa jag och gav honom hörlurarna.
Han såg förvirrad ut men gjorde som jag sa. Jag började gå igenom spellistan och letade efter låten jag tänkte på. När jag hittade den tryckte jag på Play och tittade på honom medan texten flöt på.

Your're not alone, together we stand, I'll be by your side, you know I'll take your hand,
When it gets cold, and it feels like the end, there's no place to go,
You know I won't give in, no I won't give in,
Keep holding on, 'cause you know we'll make it through, we'll make it through,
Just stay strong, 'cause you know I'm here for you, I'm here for you,
There's nothing you could say, nothing you could do,
There's no other way when it comes to the truth, so keep holding on,
'Cause you know we'll make it through, we'll make it through

Albus tittade upp på mig och log, nästan tårögd.
"Tack", mimade han då han inte kunde höra sig själv med hörlurarna på.
Jag log och kramade om honom och kysste honom på kinden.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Låten som spelades: Avril Lavigne - Keep Holding On

Nu är det bara ett kapitel kvar!! Sen när denna berättelse är klar tänkte jag börja skriva one-shots lite då och då, som jag berättade i Scorbus-klubben, så säg till om ni vill bli taggade ^^

Stackar Albus! Jag älskar Draco i din fanfiction x)

Så man får äntligen ha internet på Hogwarts?

Jättebra!! Vill bli taggad!

ja tagga mig!! Jääte braaa!

Jättebra!!

Jättebra♥♥♥

Typ detta kapitel är Awsome

Fler karaktärer! Elton och Nico



Nu återstår Lizzie och Avery (och karaktärerna från Somewhere only we know)

LunaLovegood Annie Lupin Om ni vill så kan jag rita att Avery ligger uppstyckad på ett serveringsfat och sen er två som servitörer som öser på lite choklad. Haha skoja, men nånstans måste väl ert mord på honom leda x)

JAA!

Det var exakt så Nico jag tänkte mig xD För mycket Di Angelo i hjärnan x)

Haha det hade varit sjukt coolt! xD