Du kan lita på Inez Malfoy ~3

...
......



BÄST!

DU ANAR INTE HUR GLAD JAG BLEV NÄR JAG SÅG ATT DET KOM ETT NYTT KAPITEL!!! Har gått runt och väntat och väntat och nu kom det!! Men jag känner att det är bara kul att se fram emot något så ta den tid du behöver om du känner att du vill det (fast ett kapitel i minuten vore ju inte heller dumt)

MEN ALLTSÅ DU PLÅGAR MIG DET SKA VARA HINEZ HAR DU INTE FATTAT DET ÄNNU???!!!

LIKA FANTASTISK SOM VANLIGT!!!!!! ♥♥♥♥

Svar på kommentarer:



Nej men ska vi inte ta ett kapitel till när vi ändå är igång!



Del 15 Dumbledores Armé

”Ska du äta upp den där?”
”Ja tänk för att jag ska det!”
”Ops to late!”
Jag kunde känna hur silvergaffeln började böjas i min hand på grund av mitt hårda grepp. I min andra hand höll jag min trollstav som jag använt för att kasta en avlyssna-formel på Melanie och Colin som satt i andra änden av stora salen. Jag hade inte rört min frukost på tallriken ännu, speciellt inte eftersom jag äcklades så av Colin som retades och skrattade med Melanie när kan åt upp baconen på hennes tallrik. Colin var egentligen en rättså snäll kille men jag avskydde honom så mycket bara för att Melanie tyckte mer om honom än mig. Enda sen Colin kom in i bilden så har jag känt hur jag bara suddats mer och mer ut ur den.

”Måste du verkligen plåga dig själv sådär?” sa en röst jag kände igen bakom mig. Jag vände mig om och där stod en rödhårig Ron Weasley med ett vänligt leende på läpparna. Han satte sig bredvid mig och tittade på min hand som höll den stackars gaffeln i ett fortfarande stadigt grepp. När jag upptäckte att han tittade på den så släppte jag gaffeln och såg att den var böjd som ett U. Jag viftade lite med trollstaven och fixade den igen och samtidigt avslutade jag avlyssna-formeln.
”Jag hörde att du hade bråkat med din vän” konstaterade Ron och jag nickade och petade runt med gaffeln i min äggröra på tallriken.
”Jag kom inte hit för att snoka, utan jag kom hit för att fråga om du skulle vilja komma på ett möte på Svinhuvudet i eftermiddag?” Jag tittade förvånande upp på Ron.
”Ett möte om vad?” frågade jag nyfiket.
”Tja..” Ron ändrade sin röst till en viskning ”om hur saker och ting borde ändras häromkring, jag kan säga att.. det handlar om en viss rosa groda om du förstår vad jag menar” Ron höjde ena ögonbrynet och jag fattade vinken.
”Eh..visst. Jag kommer” svarade jag, Ron log stort och jag log sammanbitet tillbaka. Han sa ”hej så länge” och jag försökte återvända till min orörda tallrik. Men först slängde jag en blick bort mot Melanie och Colin. Melanie såg så lycklig ut. Hon skrattade men slutade tvärt då hennes blick mötte min. Men hennes blick försvann från min innan jag ens upptäckt att hon mött mina ögon överhuvudtaget. Och det gjorde så ont i mig. Jag kan väl säga att den frukosten förblev orörd.

Fram till eftermiddagen låg jag i sängen och försökte lösa helgens läxa i trolldryckskonst, men jag låg snarare och stirrade på en kittel i boken i fyra timmar och tänkte på Melanie. Jag tänkte på Riley, på Lexi, på Harry, på Dumbledore, på Snape, på Draco… plötsligt insåg jag att jag hade ingen aning om vilka som skulle komma till det där mötet idag. Var det bara Ron, Hermione och Harry? Nej det kan det inte vara.. varför skulle de vilja att jag kom in till deras lilla gäng? Nej det måste vara fler! Tänk om hela Gryffindor är där? Undrar om Melanie kommer vara där? Tillslut bestämde jag mig för att sluta oroa mig och släpa mig själv dit istället och ta reda på det.

Snön hade lagt sig på kullarna utanför Hogwarts slott nu. Jag tog på mig min kappa, en mössa och ett par vantar men ändå kändes det som om jag sprang ut i vintern helt naken. När jag tillslut kom fram till Svinhuvudet stannade jag några sekunder utanför dörren. Jag funderade på att vända tillbaka.
Skärp dig nu Inez! viskade jag till mig själv och klev in genom dörren.

Jag möttes av en våg blickar. Svinhuvudet var inget mysigt ställe precis. Grått, kallt och övergivet förutom den grupp av elever som var samlade i ena änden av rummet. Till höger om mig satt Ron tillsammans med Harry och Hermione och i andra änden av rummet satt ”publiken”, det var vad de såg ut som enligt mig. Jag kände igen några ansikten, Luna Lovegood och Rons syster Ginny. Sen även Rons bröder, tvillingarna George och Fred. Och den där Clownliknande pojken Neville Longbottom i Harrys klass. Sen såg jag även den där svarthåriga tjejen som jag kom ihåg att jag sett Harry stirra på väldigt länge förra året på tåget när han skulle köpa något från godis-tantens vagn, jag visste inte hennes namn dock. Sen var där några andra som jag inte kände till.

Tillslut när jag stått i dörröppningen som en idiot i vad som kändes som en evighet så vinkade Luna till mig att komma och ställa mig bredvid henne och jag trippade snabbt dit. Jag stod i princip längst in i hörnet. Det kändes bra, då hade jag koll på allt och alla i rummet. När jag väl placerat mig och folk koncentrerade sig på Harry och dem i andra änden av rummet så blev det tyst. Det var tyst en lång stund för ingen verkade veta vad de skulle säga. Tillslut avbröt Hermione tystnaden och ställde sig upp.
”Ehm..hej” hon verkade lite nervös ”så ni vet alla varför vi är här, vi behöver en lärare. En riktig lärare. En som verkligen bemött svartkonster”
”Varför?” frågade en stöddig kille i mössa som jag inte kände igen.
”Varför?” svarade Ron stöddigt tillbaka ”För du vet vem är tillbaka!”
”Säger han ja!” svarade killen och nickade mot Harry, jag började ogilla honom.
”Det säger Dumbledore med” lade Hermione till.
”Dumbledore säger det för att han säger det men vad finns det för bevis?” fortsatte killen.
Det blev tyst en sekund. En spänd tystnad.
”Om Potter kunde berätta mer om hur Diggory dog..” sa en kille med svart axellångt hår som satt bredvid Ginny Weasley. Jag kände hur alla eleverna spände öronen lite extra efter de orden. Alla tittade intensivt på Harry som inte verkade gilla vägen mötet höll på att ta. Men då reste sig Harry och sa bestämt:
”Jag tänker inte tala om Cedric så om det är därför ni är här kan ni lika gärna gå” Harry vände sig mot Hermione och viskade men jag hörde tydligt vad han sa ”kom igen Hermione vi drar, de är här för att de tror att jag är galen!”
Harry var påväg ut när plötsligt Luna öppnade sin lilla mun och hennes lilla röst fick alla att vända huvudet bakåt.
”Är det sant att du kan frammana patronusbesvärjelsen?”
”Ja” hördes ett svar men det var inte från Harry utan från Hermione ”Jag har sett det”
Det kan jag intyga, tänkte jag för mig själv och log lite försiktigt.
”Jösses Harry, det hade jag ingen aning om” sa den där mörkhyade killen i Harrys klass, Dean Thomas.
”Och han dödade en basilisk med ett svärd från Dumbledores kontor!” utbrast Neville Longbottom.
”Det är sant!” sa Ginny och log.
”Tredje året jagade han bort typ hundra dementorer samtidigt!” sa Ron stolt.
Med lite hjälp av mig faktiskt, tänkte jag för mig själv igen och log av hur kul det var att höra alla prata om alla fantastiska saker Harry gjort.
”Och förra året slogs han mot självaste ni-vet-vem..” fortsatte Hermione men nu satte Harry stopp för festen.
”Vänta” Han tittade runt på oss allihop och fortsatte med en väldigt lugn men känslofylld röst ”Allt det där låter jätte bra när ni snackar om det sådär men mest var det bara tur”
Alla satt som klistrade till sina stolar och lyssnade på vartenda ord Harry sa. Han lät lite nervös på rösten men det var rättså gulligt.
”Jag visste knappt vad jag gjorde hälften av tiden och jag hade nästan alltid hjälp”
”Han är bara blyg” avbröt Hermione men Harry avbröt henne tillbaka.
”Nej Hermione, det är jag inte!” Han tog några andetag innan han fortsatte ”Att möta sådant här i verkligheten är inte som i skolan. Om du gör fel i skolan så kan du bara försöka igen nästa dag men därute… när man är en sekund från att bli mördad eller se en vän dö mitt framför dina ögon…” plötsligt mötte Harrys blick min och jag ville börja gråta ”Ni vet inte hur det känns..”
Harry satte sig ner igen och tittade ner i sitt knä och det gjorde de flesta andra också men jag rörde inte min blick. Den var fortfarande fastspänd på Harrys gröna ögon. Jag ville springa fram och krama om honom i det ögonblicket. Jag ville hjälpa honom och berätta för honom att jag vet hur det känns. Vi är inte så olika jag och han som man kan tro.
”Du har rätt Harry vi vet inte! Därför behöver vi din hjälp” Hermione satte sig ner hon med, hon bet sig i läppen och fortsatte ”Om vi ska ha någon chans att besegra….Voldemort…”
”Så han är verkligen tillbaka?” frågade en liten kille längst fram. Harry nickade.

Efter det berättade Hermione om en lista som de som ville hjälpa till kunde skriva på, de kallade gruppen för Dumbledores Armé, vilket jag personligen tyckte lät lite sådär men ändå helt okej. Alla ställde sig i kö för att skriva upp sig på listan, förutom några som gick utan vidare. Harry, Ron och Hermione satt längst fram och såg på när alla skrev under. Jag satt kvar längst bak och väntade tills kön skulle bli lite mindre. Jag var väldigt glad att jag gick på mötet och jag var ytterst tacksam för att Ron bjöd in mig till det.
När jag satt där bak och tänkte mötte jag plötsligt tre välbekanta ansikten. Ur folkmassan dök Fazzy, Toby och Chelsy upp. De log mot mig alla tre och jag log tillbaka. Jag förstod att de måste stått längst bak i det andra hörnet där jag inte kunnat se dem.

”Så vad tyckte du?” frågade Ron när han satte sig bredvid mig där bakom i hörnet. Jag log stort mot honom.
”Tack så jätte mycket för att du bjöd in mig Ron! Jag behövde verkligen det här!” svarade jag tacksamt och såg på medan Chelsy skrev in sitt namn på listan och sedan lämnade Svinhuvudet tillsammans med de andra två killarna i vår klass. Ron log stolt tillbaka mot mig och nickade mot listan som nu var ledig för mig.
”Har du skrivit på än?” medan han frågade det tog han tag i min hand och drog fram mig till bordet. Harry log och tittade upp mot mig. Han gav mig en penna och mitt hjärta hoppade över ett slag när våra fingrar nuddade varandra då jag tog emot pennan. Jag kunde känna mig själv rodna men hoppades att mina kinder redan blivit röda på grund av kylan så att inte Harry skulle märka något. Så skrev jag mitt namn.
Inez Malfoy
”Det var ett riktigt bra tal Harry” sa jag när jag gav tillbaka pennan.

Jag tog följe tillsammans med Harry, Ron, Hermione, Neville, Ginny, Fred och George tillbaka till Gryffindors uppehållsrum. Vi började diskutera träningslokal, en som Umbridge inte skulle kunna hitta. Alla kom med olika förslag som spökande stugan eller den förbjudna skogen men Ron sa blankt nej till alla de läskiga förslagen.
”Men Harry vad gör vi om Umbridge hittar oss?” frågade Ginny.
”Vem bryr sig!” utbrast Hermione glatt, nej jag skojar inte det var Hermione som sa det!
”Jag menar det är lite spännande eller hur, att bryta mot regler!” sa Hermione fnittrande. Då sa Ron det som jag antog att alla tänkte.
”Vem är du och vad har du gjort med Hermione Granger?” vi skrattade allihop.
”Vi fick i alla fall en positiv sak från idag” log Hermione.
”Vadå?” frågade Harry.
”Cho kunde inte sluta titta på dig!” Jag förstod direkt vem Hermione menade, Cho Chang var den där svarthåriga tjejens namn. Jag stannade till en sekund när Hermione sa det. Jag såg på Harry att hon log lite blygsamt och mitt hjärta, som snart bara var en hög av små bitar, krossades en liten smula till.

Inez*Malfoy! Lika fantastiskt som alltid! Jag börjar få slut på ord för att beskriva hur bra du skriver!! Helt underbart

OMG

HIIIIIIIINEZ

FANGIRLING

OMG

OMG

OMG

POLIS

HJÄÄÄÄÄLP

DÖR

#hinez4evah

Helt A.M.A.Z.I.N.G!!!!
Så, så, så bra. Älskar att du får in saker från filmerna också.♥
Och kan bara inte sluta shippa Hinez!!! Alltså jag shippar verkligen de, hihi. ♥ ♥ ✧ ✩
Snälla skriv snart igen innan jag döööör!!

Superbra! Man märker verkligen hur du har utvecklats i ditt skrivande, och det är väldigt kul att se ^_^ Så fortsätt såhär!

OOOOOOMMMMMFFFFFFGGGGGG SÅÅÅ BRAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!