Life - Lupple & Medi PRS

"Jag uppskattar det verkligen." Sa hon och log ömt mot henne.
"Tack..."

Hon log. " Inget att tala om. Det är faktiskt min plikt. " Log hon och satte sig ned för att äta middag med dom.

"Säg inte så. Det låter så hårt." Hon såg på Gabriel.
"Se det som .... jag vet inte men plikt låter otroligt hårt..."

Gabriel såg på Olivia och log varmt. " Tro mig. Hon är oerhört lycklig över detta. " Försäkrade han.

"Fast plikt? " Hon såg ogillande ut.
"Att vara farmor är ingen plikt. Det är en gåva. Se det så istället. Gåvan att vara farmor." Sa hon ömt.

Hans mamma skrattade lågt och nickade. " Det är såklart sant. Du är så klok. Men Olivia om någon frågar varför jag inte är på de tråkiga mötena så är detta min plikt. " Log hon skämtsamt.

"Då förstår jag. " Hon såg på Gabriel med älskvärd blick.
"Så fort kroppen orkar så vill jag ha dig."

Gabriel såg på henne och log stort och kysste henne ömt. " Älskade. " Viskade han. "Det kan vi nog ordna. " Log han.

Hon log ömt och började sedan att äta igen.
"Jag skulle vilja ha mer vitlök. Det är något jag saknar."

Han åt också flera portioner innan han kände sig mätt.