Life - Lupple & Medi PRS

"Vad menar du?" Frågade han och suckade.
"Ska jag bära henne? För jag kan plocka upp henene utan att det kommer göra skada."

Alexander log mjukt. "Lathan är här. Eller ja, vid sjukhuset. Så jag har redan skrivit till honom att vi behöver en ambulans hit. Som sagt. Vi reser aldrig ensamma. " Log han ömt.

"Jasså är han?" Han skrockade svagt.
"Va bra.... Det är bra.." Han såg på Olivia.
"Stakaren. Hur kan en människa få så mycket på sig?"

Alexander log mjukt. "Vi är ju inte direkt på vår mark. " Log han ömt. För att sedan se sorgset på Olivia. "Vissa människor har bara ett sånt öde. De utstår mycket men brukar ofta få fullständig glädje efteråt. Om det finns någon som hjälper dem dit." Viskade Alexander.

Han nickade sakta och smekte Olivia över håret.
"Så vad sak du göra med henne?"

Alexander såg på Ori. " Jag ska hålla henne stabil och sovande. Tills barnen är redo. " Sa han ärligt.

"Det låter som en bra plan." Han såg mot dörren.

Han nickade sakta. " Men jag skulle vilja ha ditt sällskap till sjukhuset om någon skulle ske. " Sa han ärligt.

"Det är klart att du kan. Så fort Alexander och Lathan kommer med ambulansen så åker vi.. Hon kommer bli bra."

Alexander log mjukt mot Ori. Han ville inte lova en sådan sak för detta var ett kritiskt läge. Han anade att han inte heller skulle kunna hjälpa henne med sitt blod eftersom varggenen i det hela skulle attackera det. Eller magin. Han kände oro inom sig för Olivia. Men med tanke på alla andras oro så valde han att vara tyst. " Nu kommer Lathan med ambulansen. " Log Alexander och snart svängde en ambulans in framför Gabriels hus.