Mirabilis - Vidomina & Medi

Hon hade precis bytt om och såg över axeln och såg på Demitri.
"Ja?" Hon satte sig i sängen och gav honom ett leende.
"Jag trodde inget annat. Så jag ska inte göra det." Hon skrattade och lade sig.
"Tack."

"Okej.." Demitri log vänligt åt hennes håll. "Nikki var orolig att du inte visste. Bättre att vara tydlig, menar jag." Demitri fnös ett skratt och ryckte på axlarna. Vilade handen på handtaget till dörren. "Då.. ska jag låta dig få sova då. Godnatt."

"Jag undrar bara hur du fick upp dörren? Jag hade ju låst." Hon såg på honom och skakakde på huvudet.
"Glöm det. Jag är för trött. Godnatt." Hon såg sedan mot fönstret.
"Jag ska inte glömma. Tack Demitri."

Demitri log åt hennes håll och stängde sedan dörren efter sig. Han gick till sitt rum och somnade strax därpå.

Nästa morgon vaknade han av ljudet i köket. Tjänarna hade börjat med frukosten och säkert för längesedan. Det doftade matlagning. Demitri satte sig upp i sängen och gnuggade sömnen ur ögonen. Öppnade dem och såg snön falla utanför fönstret. Det var ljust ute. Det såg så fint ut. Ett litet leende spred sig på hans läppar.
Han gick till duschen och tvättade av sig för att sedan byta om till rena kläder. När han speglat sig lämnade han sedan rummet för att se efter vad de andra gjorde. Han hörde Ivan ifrån matsalen. Så han var iallafall också vaken.

Noelle hade somnat kort efter men vaknat vid tre när hon hörde ett vrål och inte vågat se ut. Men hon hade lyckats somna om och på morgonen så drog hon på sig ett par jeans. en tröja, en tjocktröja över och satte upp håret i en slarvig knut. Funderade sedan på de hade sagt. När hon komm ut så kände hon doften av matlagning och log.

"Godmorgon, mamma och pappa.", sa Demitri när han kom in i matsalen och slog sig ner på en av stolarna runt bordet. Han märkte att en brasa var tänd i spisen. Han fick känslan av att tjänarna varit uppe väldigt tidigt. Hur länge hade han sovit? Han kikade på klockan på väggen. Det var fortfarande bara morgonen.
"Hej, Demitri.", svarade Ivan som läste ur tidningen och smakade av kaffet. "Är Nikki vaken? Har han klivit upp?"

Nicolai kom precis ut och sträckte på sig.
"Jag är vaken.. Jag satt och läste sent igår men jisses va monstret förde oväsen." Han såg över axeln.
"Noelle kom!" Han log och hon tassade försiktigt fra,.
"Godmorgon." Hon såg sig om. det var lika mörkt som igår och hon satte sig ner.
"Det är ganska mörkt."

Demitri tittade på sin bror. "Jasså? Jag hörde det inte.", sa han och ryckte på axlarna. Vände sig tillbaka till matbordet och började plocka till tallriken.
"Det är ljus tända och lampor. De tål vi.", skrattade Demitri åt Noelles uttryck. "Är du hungrig?", frågade han istället och nickade åt bordet med maten. "Har ni hört något från Halo? Vet vi vilken tid hon och de andra kommer?", frågade Demitri och såg upp på sin mamma.

Han slog sig ner och började att plocka åt sig mat han själv och såg Noelle sätta sig hon med. Försiktigt började hon ta mat och suckade.
"Men jag var inte beredd på att det skulle vara så här mörkt.." Sa hon och gav honom en blick.

"De borde komma runt 12 tror jag. Vi får då skynda oss till ett sovrum så de inte drar med sig solljus in." Sa hon och såg upp. Hade fortfarande mardrömmar vad de hade gjort mot Halo för något år sedan. Att hon ens kom var ett under.

"Du vänjer dig.", sa Ivan och vek ihop tidningen han just läst. Han lade ifrån sig den på bordet. Han tittade på Noelle. "Du hörde också monstret, eller hur?", frågade han. Ivan han hört, han hade utmärkt hörsel, som så många av vampyrerna hade. "Såg du något?"