Awful things happen to wizards who meddle with time - Scorbus (SV)

Super kapitel, som vanligt

Jättebra!!!!

Al, du har rätt, han är cool.
Jätte bra!!

♥

*host* Jag gillar också TP som karaktär (eller karaktärER, eftersom hen är fler än bara en person)
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
23. Sanningen om Cedric

"Scorpius!" sa Albus tyst när han var nere hos honom igen. "Jag gjorde det. Jag hittade stavarna."
"Vad bra! Hur gick det?" sa Scorpius.
"Suveränt. TP verkade inte märka något spår av mig. Alohomora." Cellen öppnades och Albus rusade genast in och slog armarna om Scorpius hårt. "Du anar inte hur mycket jag har saknat dig!"
"Jag har saknat dig också, men vi måste ta oss härifrån nu!" sa Scorpius och släppte taget.
"Tror ni ja", hördes en elak stämma.
Pojkarna vände sig om och fick syn på TP i skepnad av Skorpionkungen. Albus höll ett hårt grepp om Scorpius.
"Jag hade tänkt döda er på direkten. Men jag har en bättre idé", sa Skorpionkungen kallt. "Blanda inte ihop mig med din lilla ynkliga pojkvän bara, Albus."

Innan Albus och Scorpius hade en chans att rymma, fördes de till den stora aulan och kastades åt olika håll. De fick varsin förbannelse på sig så de satt fastbundna åt varsitt håll.
"Ja ni, försök ta er loss ni bara. Jag kan vänta hur länge som helst", sa Skorpionkungen. "Påminner mig om stackars lille Paxton."
"Paxton? Så du har haft fler fånger här?" sa Albus.
"Ja. Men inte med min mening. Du förstår, Albus, det var din lille kusin, Panju, din riktiga kusin, som var ute efter dig. Dum som han var tog han fel pojke. Tony Paxton, som inte ens var en elev på skolan längre. Din kusin tyckte av någon anledning att ni var lika. För att inte bli avslöjade så låste vi in Paxton i en av våra cellar. Men på något sätt lyckades han ta sig ut."
Den hemliga utgången, tänkte Albus.
"Då band vi honom", fortsatte Skorpionkungen. "Åh vad han kämpade för att ta sig loss. Så till sist dödade vi honom."
"Varför inte bara radera hans minne?" sa Albus som mådde illa av att tänka på alla oskyldiga som dött på grund av honom.
"Har du inte lärt dig nånting, pojk? Att få sitt minne raderat räcker inte. Det finns alltid något spår man minns. Det enda sättet att radera någons minne helt är att döda."
Albus kämpade i smyg för att slita sig loss från repen, medan TP ändrade skepnad till Panju.
"Albus, min kusin. Min gamle vän. Vill du verkligen bara överge mig sådär?"
"Jag känner inte ens dig", snäste Albus.
"Jo, i en annan tidslinje gjorde du det. Jag var din favoritkusin, och du var min. Vi lovade att bli bästa vänner för alltid."
"Du kunde inte ens skilja på mig och en kille jag inte har den minsta relation till", påpekade Albus, som nu hade hittat ett knep att ta sig loss.

TP ändrade skepnad igen till Cedric.
"Ni orsakade minsann allt det här för min skull. Tack vare det lyckades jag rädda min vän."
"Boris Harrell?" gissade Scorpius. "Så det var du som räddade honom i kriget?"
"Skulle ha gjort det, ja. Boris och jag var bästa vänner, men när jag gjorde misstaget att gå över till den onda sidan vågade han inte lita på mig längre. Så jag ville visa honom, och alla andra att jag hade lite godhet kvar-"
"Genom att döda min gudfar!" fräste Albus.
"Låt mig prata till punkt", sa Cedric. "Det var inte meningen att Neville skulle dö. Jag bestämde mig för att återvända till den goda sidan, eftersom jag inte klarade av att se dessa oskyldiga liv dödas. Speciellt när jag såg Bellatrix Lestrange hota och tortera Boris. Så jag avväpnade henne innan hon hade chansen att döda honom, så han kom undan. Bellatrix blev förstås inte glad för det. Så vi duellerade ett tag, och för första gången utförde jag dödsbesvärjelsen, och siktade rakt på henne. Men hon lyckades stöta bort den... så den träffade Neville istället."
Cedric höll på att bryta ihop.
"Då var det väl lika bra att du dog!" fräste Albus. "Vad gör du här om du nu skäms över vad du gjorde?"
"För att återuppliva min bäste vän såklart!"

Albus ville inte låta Cedric hindra honom från att slåss, eller lura in honom i något. Han ville bara få TP ur bilden och gå vidare. Han mumlade en besvärjelse tyst, så han lyckades befria Scorpius, efter att ha befriat sig själv. Han gjorde tecken på nedräkning som bara Scorpius kunde se.
"Expelliarmus!" sa de i kör så att TP avväpnades.
TP ändrade genast skepnad till Delphi, kraftfullare än någonsin, att de inte hade en chans mot henne. Hon gjorde en enkel rörelse som slängde iväg Scorpius åt sidan så hårt att han slog huvudet i väggen.
"Scorpius!" skrek Albus.
"Tig med dig!" röt Delphi och snappade åt sig sin trollstav igen.
Hon gick långsamt fram till Scorpius som låg där hjälplös.
"Ser man på. Lilla stackaren. Har torterats så illa att han är redo att ge upp", sa Delphi och riktade sin stav mot honom. "Crucio."
"SLUTA!" skrek Albus. "Du är död, Delphi! Du finns inte!"
Albus höll sin stav riktad mot henne, redo att göra vad som helst. Delphi flinade och utförde cruciatusförbannelsen om och om igen, tills Scorpius inte hade kraften kvar att skrika.
"Det räcker!" fräste Albus och kämpade emot sina tårar. "Lamslå!"
Delphi förflyttade sig snabbt, att han missade henne.
"Extermicorpos!" ropade Delphi på långt håll.
Albus visste fortfarande inte vad formeln orsakade men förstod att det var något illa, så han flyttade Scorpius, som var halvt medvetslös, ur vägen.
"Snälla Scorpius, vakna!" bad Albus när han ändå var hos honom. "Ge inte upp, du är så mycket starkare än såhär!"
"Men ser man på", sa Delphi. "Det var ju enklare än vi alla trodde. Båda pojkarna samlade tillsammans. Det är då dags för mig... och alla Temtori Pauts anhängare att ta över världen och ställa allt till rätta. Adjö, Potter och Malfoy. AVADA KEDAVRA!"

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Döda mig inte, nästa kapitel kommer snart!

Angående Cedric nu då. Det som störde mig allra mest av alla plot holes i Cursed Child, ja tillochmed mer än det här med att Voldemort plötsligt kunde göra barn, är att Cedric blev dödsätare i en AU. Så jag tyckte det krävdes att någon fixade till det. Hur han blev dödsätare i min fanteori, det vette katten, men jag kände att om man ska så mycket som tro på det, så kände jag att han på något sätt ändå tillhörde den goda sidan hela tiden, och att han råkade döda Neville (De nämner ju i CC att Neville var den enda han någonsin dödade)

MEEEHHH!! DUMMA CLIFFHANGER!!
ANNars super

Ny läsare.
Jättebra!

*Dör för att jag inte orkar med cliffhangers*

♥♥♥ SUPERMEGABRA

24. I säkerhet

"AVADA KEDAVRA!"
Den gröna blixten sköts rakt mot deras håll, men innan de hann bli träffade tog Albus ett hårt grepp om Scorpius och transfererade sig tillbaka till stugan med honom.

De landade i deras sovrum. Scorpius sjönk genast ner på golvet, så Albus fick ta emot honom. Han kunde höra fotsteg från trappan och instormande kom Lily.
"Albus! Scorpius! Så bra, ni anar inte hur oroliga vi har varit-"
"Lily, hämta vatten. Nu! Vi hinner prata sen", sa Albus och försökte väcka Scorpius.
Lily nickade och gjorde som han sa. Efter några sekunder kom hon tillbaka med ett glas vatten i handen. Albus satte upp Scorpius så han lutade mot hans bröstkorg, medan Lily gav honom vattnet.
"Vad hände med honom?" frågade Lily.
"Han är helt utmattad efter cruciatusförbannelsen", förklarade Albus. "Hjälp mig att få upp honom i sängen. Han måste få vila."
"Absolut", sa Lily och hjälpte honom. "Behöver han något mer?"
"Nånting att äta", sa Albus när Scorpius väl låg i sängen. "Han har inte fått någon riktig mat på flera dagar, stackarn."
"Jag fixar det direkt", sa Lily och gick ner till köket.

"Albus..." mumlade Scorpius med ögonen halvt öppna.
Albus satte sig på sängkanten och tog genast Scorpius i handen.
"...var... var är jag? Vad hände..."
"Vi är hemma i stugan igen, säkra! Du ska inte vara rädd", sa Albus och strök hans kind.
"Vad... vad hände med TP?"
"TP lever fortfarande på fri fot, tyvärr."
"Men vad väntar vi på då-?" sa Scorpius och försökte sätta sig upp, men Albus stoppade honom.
"Det finns inget vi kan göra just nu. Du behöver vila efter allt du varit med om."

Lily kom in med en matbricka som hon ställde på nattygsbordet.
"Tack, Lily", sa Albus.
"Ingen orsak", sa Lily och gick ut igen.
Albus kastade en besvärjelse som gjorde att maten skulle hålla sig fräsch och varm.
"Hur känner du dig?" sa Albus och strök Scorpius i håret.
"Helt yr", sa Scorpius.
"Vila en stund. Du har mat som står precis bredvid dig som du kan ta när du vill."
"Okej", sa Scorpius och slöt ögonen.
Albus kysste honom i pannan.
"Jag går ner till de andra så får du vila ifred", sa han och gick ner till köket.

Den första som reagerade när han kom dit var Bianca som sprang fram och slog armarna om honom.
"Åh Albus, tack och lov att du är oskadd", sa hon och släppte taget. "Hur gick det? Lyckades ni besegra TP?"
"Tyvärr", sa Albus. "Men det viktigaste är att Scorpius är tillbaka."
"Vart ska jag sova nu då?" påpekade Roy.
Alla tre blängde ilsket på honom.
"Är du seriös nu?" sa Albus. "Vi har precis räddat ett liv och du bara tänker på sovplatser?"
Roy suckade.
"Vad jag än säger vänder sig alla emot mig!"
Varken Albus eller någon anna tyckte det var någon idé att tillägga något så de valde att bara släppa det och komma fram till poängen.

Albus berättade precis allt som hade hänt i den där källaren, vart källaren låg, allt som TP hade sagt, hur Panju plötsligt dök upp och vad som hände med Scorpius. Alla detaljer, förutom att de nästan dog innan de smet.
"Men..." sa Bianca. "Om Panju nu inte fanns i Voldemorts tidslinje... då kanske inte det här har med Voldemort att göra alls... Jag menar, hade det gjort det hade ju TP bett er ändra tillbaka det förflutna istället för att vilja döda er. TP är alltså här för att hämnas. För att ställa till mer kaos och förvirring och ta över hela trollkarlsvärlden!"

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Imorgon är det ett år sedan Cursed Child hade premiär! Vad sägs om en liten tribute i Scorbus-klubben? ^^