Du vet inte allt (3:e generationen)

Jag vet inte vad jag ska säga... får jag slå till Bradley? Har han inga känslor? Och varför gillar Scarlett honom överhuvudtaget?!

Jättebra kapitel iaf! Hoppas det löser sig med sladden och att du slipper mer krångel nu ^^

Bra kapitel

Jättebra kapitel!

Du är så jäkla bra på att skriva! Insåg nyss att det kommer ett nytt kapitel imorgon och blev överlycklig

Kapitel 20
James
Jag spärrar upp ögonen. Enligt klockan på nattduksbordet så är det inte ens tidig morgon än, så jag borde sova. Men jag tyckte att jag hörde någonting. Ett krafsande ljud. Med trötta ögon kisar jag mot fönstret. Nej, ingenting syns där ute bland mörkret. Där kommer det igen. Jag tittar istället mot dörren. Krafsandes hörs igen och nu vet jag att det kommer därifrån. Med en gäspning kliver jag ur sängen och går fram och öppnar. Det är bara det att när jag öppnar så står det ingen där. Allt jag ser är ett öde sällskapsrum som lyses upp utav de tända facklorna på väggen. Jag skakar på huvudet. Det måste ha varit inbillning. Jag försöker stänga dörren men det är någonting i vägen. Då jag tittar ner märker jag att Galathea står utanför och tittar upp på mig med sina gröna ögon. Det måste ha varit hon som krafsade. Jag sätter mig ner på knä och stryker henne över ryggen. Pälsen är kall, vilket innebär att hon precis har kommit in.
- Har du jagat möss? frågar jag.
Men Galathea verkar inte vara på humör för att varken gosa eller prata för hon kråmar sig bort från min hand och börjar istället gå mot Scarletts rum. Efter ett par steg stannar hon däremot och tittar på mig och ger ifrån sig ett jamande innan hon fortsätter gå igen. Det är precis som att hon vill att jag ska följa efter henne. Och till min förvåning så gör jag det. Galathea stannar utanför Scarletts dörr och tittar upp på handtaget. Jag börjar få en konstig känsla i kroppen. Jag knackar försiktigt på dörren.
- Scarlett, det är jag James. Är du vaken?
Jag får inget svar. Galathea börjar krafsa igen. Den här gången lite hårdare. Okej, nu börjar jag bli lite orolig.
- Scarlett, jag kommer in, säger jag och trycker ner handtaget.
Dörren glider upp och jag kliver in. Det är instängt och mörkt. Lampan intill sängen lyser fortfarande svagt. Galathea hoppar upp och gör Scarlett sällskap i sängen. Scarlett verkar däremot inte reagera över att jag står i hennes rum. Jag går runt sängen och hukar intill Scarlett. När jag rör vid hennes axel känner jag hur hela hon är blöt. Ställer jag lampan lite närmare hennes ansikte kan jag se hur hennes hår ligger klistrat mot kinderna, som är rosiga. Försiktigt skakar jag lite på henne.
- Scarlett, säger jag.
Hon rör lite på sig och mumlar någonting.
- Scarlett, säger jag igen.
Försiktigt öppnar hon sina ögon. De är alldeles spegelblanka av feber.
- James, mumlar hon svagt och låter både förvånad och frånvarande.
Bara sekunder senare blundar hon igen och verkar ha somnat. Det här är inte bra. Jag tittar på Galathea. Egentligen vet jag inte varför, men det kändes som det rätta att göra.
- Jag springer efter hjälp, säger jag och skyndar ut ur rummet.
Att springa barfota genom Hogwarts korridorer i ett par slitna pyjamasbyxor, som enligt mamma borde ha slängts för minst två år sedan, och en gammal tröja som jag fått utav pappa, är någonting som jag aldrig trodde att jag skulle göra. Det känns bara som att något sådant här händer på filmer. Mitt hjärta slår snabba slag när jag rusar in på sjukhusflygeln. Tack och lov så ligger det inte några stackare i sängarna. Jag hinner stå och banka på dörren till Madame Longbottoms kontor i ett par sekunder innan hon öppnar. Med det blonda håret uppsatt i en rufsig knut och klädd i morgonrock tittar hon förvånat på mig.
- James? Vad gör du här? Klockan är halv fyra på morgonen, säger Hannah.
Över axeln kan jag se hur Neville dyker upp bakom henne.
- Det är Scarlett. Jag tror att hon är sjuk. Du måste skynda dig, säger jag.
Innan jag ens hunnit säga klart meningen har Hannah skyndat tillbaka in i rummet.
- Neville, går du och väcker Elisabeth och be henne skynda sig till försteprefekttornet. Försök även få tag på Professor Sinistra. Kom igen James, säger Hannah och vi springer tillbaka tillsammans.

Galathea sitter fortfarande i sängen när vi kommer tillbaka.
- James, öppnar du fönstret? Vi behöver få in frisk luft, säger Hannah och knäböjer intill Scarlett, som fortfarande inte reagerar över att det rusar in folk i hennes sovrum.
- Hur länge har hon varit såhär? frågar hon.
- Jag vet inte. Det var Galathea som kom och hämtade mig. Hon måste ha känt att någonting var fel.
- Har du hört eller sett någonting som varit konstigt med henne?
Jag skakar på huvudet.
- Jag har för mig att hon hostade väldigt mycket för någon kväll sedan.
Hannah nickar och skakar lite på Scarlett. Hon ger återigen ifrån sig ett mumlande ljud.
- Scarlett, det är Madame Longbottom. Kan du titta lite på mig vännen? Tror du att du orkar det? Bra Scarlett. Kan du berätta ifall du har ont någonstans?
Scarlett måste ha svarat för jag kan se hur Hannah nickar. Neville kommer in och med sig har han Professor Campbell, som jag uppenbarligen heter Elisabeth i förnamn.
- Hur är det med henne?
- Jag är nittio procent säker på att Scarlett har åkt på en kraftig influensa, säger Hannah, och stryker den återigen sovande Scarlett över huvudet.
- Vad händer nu? frågar Elisabeth.
- Först och främst så behöver vi ta in henne i badrummet för att duscha av henne. Stackaren är genomsvett. Under tiden så kan väl du Neville se ifall du kan byta lakan i sängen.
- Scarlett, vi ska gå och ta en dusch och sen får du följa med mig till sjukhusflygeln, säger Hannah och tillsammans med hjälp utav Elisa…jag menar Professor Campbell får hon upp Scarlett på två fötter. Synen av den halvt närvarande Scarlett, som tar lika stapplande steg som en nyfödd kalv, och hennes nattlinne som är genomblött av svett får mig att titta åt andra hållet. Inte för att jag är generad utan för att ifall jag var i samma situation som Scarlett är i just nu, så skulle jag inte vilja att någon stod och tittade på mig. Neville börjar dra bort lakanen ur sängen.
- Du kan gå och lägga dig igen James. Scarlett är i goda händer. Du hinner fortfarande sova ett par timmar innan det är dags för frukost, säger han och tittar på mig över axeln.
Jag nickar och vänder mig mot dörren. Det som hindrar mig ifrån att gå är det som jag får syn på i papperskorgen intill skrivbordet. Jag böjer mig ner och plockar upp masken. Skuldkänslorna som jag fick när jag såg hur Bradley snäste av Scarlett på dansgolvet dyker upp igen.
- Jag vill hjälpa till, säger jag.
- Med lakanen? Ta inte illa upp James, men jag kan ta hand om det här själv, säger Neville. Gå du och lägg dig.
- Nej jag menar med Scarlett. Jag vill hjälpa till.
Neville tittar på mig.
- Du vet precis lika bra som jag att det inte finns någonting som du kan göra. Hannah kommer ta bra hand om Scarlett. Det är bara en influensa.
- Men varför behöver hon vara på sjukhusflygeln? Går det inte lika bra att vara här, säger jag.
- Här kan hon inte få samma sorts behandling som Hannah kan ge henne på sjukhusflygeln, säger Neville och tittar misstänksamt på mig. James, varför är du helt plötsligt väldigt intresserand av att ta hand om Scarlett?
Han skulle inte tycka att det var lika ridderligt av mig om jag erkänner att det är för att stilla mina skuldkänslor. Det knackar på dörren och professor Sinistra dyker upp.
- Jag fick bud om att Scarlett är sjuk, säger hon.
- Hannah har ställt prognosen som influensa. Och med tanke på hur Scarlett mår så verkar det vara en riktigt hemsk, säger Neville.
Professor Sinistra nickar och tittar sen på mig.
- Hur mår du James?
Jag tittar på Neville ett par sekunder och sedan återigen på min rektor.
- Det är lite jobbigt att andas. Och jag har hostat lite under eftermiddagen, säger jag.
Det är första gången som jag ljuger en rektor rakt upp i ansiktet men till skillnad från Neville så vet hon inte när jag ljuger. Neville himlar med ögonen och återgår till att plocka undan alla lakan och även trolla fram nya som han bäddar med. Dörren till badrummet öppnas och Hannah och Professor Campbell kommer ut med Scarlett igen. Duschen ser ut att ha gett henne lite mer energi. Hon tar i alla fall mycket säkrare steg nu.
- Scarlett, hur känns det? frågar Sinistra.
- Tungt, svarar Scarlett lågt.
- Jag tänker ta med henne till sjukhusflygeln nu, säger Hannah.
Professor Sinistra skakar på huvudet.
- Scarlett stannar här. Från och med nu så är både James och Scarlett under karantän. Det sista skolan behöver är en epidemi av en så här kraftig influensa. Neville och Elisabeth, jag vill att James och Scarletts närmsta vänner blir informerade angående situationen och att de även gör ett besök på sjukhusflygeln för att se till så att de inte visar någon symptom, säger hon.
Hannah tittar på mig.
- Mår inte du heller bra James?
- Han har tydligen lite jobbigt att andas, säger Neville.
Hans fru ger mig en fundersam blick innan hon hjälper Professor Campbell att bädda ner Scarlett bland de nya lakanen. Det tar inte många sekunder innan Scarlett ser ut att ha somnat.
- Okej, jag antar att det var allt då. Jag kan inte säga att det är särskilt optimalt det här men jag håller med i att en epidemi är det sista vi behöver. James, jag vill att du, så mycket du orkar, håller ett öga på Scarlett. Hon kommer behöva baddas med en blöt trasa då och då och se till så att hon dricker mycket. Jag kommer och kollar till henne, och dig, med jämna mellanrum, säger Hannah.
Sinistra lämnar rummet tillsammans med Professor Campbell och kort där efter Hannah. Neville kommer fram till mig.
- Jag vet inte riktigt vad du håller på med och jag är inte säker på att jag tycker om det men eftersom jag känner dig så vet jag att det inte kan vara så himla hemskt. Men gör inget dumt nu bara, säger han och kramar faderligt min axel.
Över hans axel kan jag se den sovande Scarlett och jag nickar.
- Tack, säger jag. För att du…spelade med.
Neville ger mig en kram och går sedan sin väg. Utan att egentligen vad jag håller på med står jag helt ensam i Scarletts rum och i min hand håller jag fortfarande hennes mask.
____________________________________________
Hoppas att ni gillar det! Kommentera gärna!

Neville ♥

Jättebra kapitel! Nu börjar det bli spännande! Undrar hur Scarlett kommer reagera på att James tar hand om henne. Undrar hur James kommer klara av det, haha.

Ser fram emot nästa kapitel! (som vanligt)

jättebra!!!!!

Bra kapitel!

Superbra

Jättebra!