Med döden hack i häl ( THG )

Braaaaaaa! Jag längtar verkligen tills de kommer in i arenan!

Haha, jag med xD

xD

YOU ARE THE FU***NG BEST!!!!

No words... there isn't enough words for how good this is...

Wow vad bra!

JÄTTEBRA!!!

Haha, girlpower!! Där fick du Cato!

Nej men ärligt tänk om den scen hade varit med i filmen!

Kapitel 13

Idag är dagen som troligtvis kommer vara en av dem viktigaste dagarna i mitt liv. Idag är dagen som avgör hur folk kommer se på mig. Om jag klarar mig igenom den här dagen med bra resultat kommer det att vara en stor fördel i spelen. Det kan vara skillnaden mellan liv och död. Kort sagt är jag nervös, men det känns inte längre som om ordet nervös räcker till längre. Är jag livrädd? Nej, inte riktigt, men jag tror inte att jag kan beskriva den här känslan som nervös heller. Jag fingrar nervöst på mitt hår innan jag bestämmer mig för att klä på mig och gå ner till frukosten.
Jag är till och med före Jackson idag. Frukostsalen är tom förutom några avoxer som står längs väggarna för att hjälpa oss om det är något. Det är ingen annan tävlande här än jag. Jag går fram till bordet som är fullt av mat och stoppar ner några mackor i brödrosten. För att vara helt ärlig så fascinerar brödrosten fortfarande mig.
Tillslut Hör jag ändå det nu välbekanta ljudet av mackor som poppar upp ur brödrosten. Jag tar upp dem och bestämmer mig för att lyxa till det med ett tjockt chokladsmör som dem kallar nutella här i huvudstaden.
Sen går jag och hämtar ett glas äppeljuice. Jag sätter mig vid ett ledigt bord och äter långsamt mina mackor som smakar himmelskt.
Sen börjar dricka juicen när jag kommer på något. Äpplena är från distrikt elva. Dem är hemifrån, äpplena kommer från träden jag ägnade mitt liv åt att sköta. Sen kommer en ännu plågsammmare tanke. Mina syskon kanske har plockat dem. Det känns som om juicen på något sätt är från dem. Det blir för mycket. Jag gnyr till och försöker trycka ner tårarna som hotar att rinna ner för mina kinder. Jag får svårt att andas och klumpen i halsen tycks bara bli större. Jag sväljer igen och tvingar migsjälv att lugna ner mig. Jag måste vara stark för deras skull. Även om jag inte kan vara det för min egen.
Jag dricker upp den sista äppeljuice innan jag går ut från frukostsalen och in i salongen där det sitter en stor TV på väggen. Jag sätter på den och tittar på huvudstads nyheter. Det är rätt tråkigt. Ett klipp från tretton, lite live sändningar från en gala som ska äga rum ikväll och såklart en diskussion om hungerspelen.
Frukostsalen fylls långsamt på med människor tills ett sorl ekar mellan väggarna.
Till sist dör sorlet ner och jag går in till salen igen. Jag tittar på klockan. Det är dags att gå och visa upp vad jag kan. Mina ben darrar lite lätt när jag går ensam ner till träningsrummet. Jag försöker andas lungt men jag är säker på att jag andas hackigt. Jag sätter mig på en bänk mellan några andra tävlande.
Personer ropas in och personer skickas ut och för varje gång någon ropas in blir jag ännu mer nervös.
Tillslut efter vad som känns som en evighet är det min tur.
På lätt darrande ben går jag in till träningsrummet. Dem flesta domarna verkar fulla men det finns fortfarande några som verkar nycktra. Det är viktigt att jag gör någonting imponerande i början för jag har troligen bara deras uppmärksamhet en liten stund. Jag tittar upp på dem för bekräftelse att jag ska börja och en av dem nickar.
Jag tar ett djupt andetag innan jag tar sätts och bokstavligt talat flyger upp på klätterannordningen. Jag landar högst upp på stegpinnarna innan jag hoppar ner på en boxsnimgssäck några meter ifrån. Jag stannar där i några sekunder innan jag slänger mig upp på klätterannordningen igen. Sen hoppar jag från klätterannordningen till pinnen där man kan gå balansgång och landar elegant.
Dem flesta domarna ser imponerade ut men jag är inte färdig än. Jag tar upp en kniv och kastar den hårt mot mitten av måltavlan. Och som av ett under så träffar den den näst innersta ringen och jag ler innan jag går ut.
Hur domarna än tycker att det gick tycker att det gick så är jag nöjd.

~~~

Jag, Tresh, Seeder och Chaff sitter i en soffa i elvans lobby. Det är nu vi ska få veta vilket resultat vi fick. Jag skruvar nervöst på mig och jag andas snabbt. Det här måste gå bra! Om det inte går bra är jag körd!
Jag måste klara det här, för min familj, för distrikt elva. Om jag klarar det här är jag ett steg närmare att få sponsorer.
Panems vapensköld visas plötsligt på skärmen tillsammans med nationalsången. Jag hoppar till och skrattar sedan nervöst. Det är nu jag får veta. Jag andas snabbt nu och det känns som alla i rummet borde kunna göra mina snabba hjärtslag.
Karriäristerna får mellan åtta och tio poäng och övriga får runt fem eller under.
Tillslut är det dags att avslöja min och Treshs resultat. Först visas en bild av Tresh och under bilden visas en nia! Chaff och Seeder gratulerar Tresh men jag är dör nervös för att göra någonting annat än att lyssna på mina egna hjärtslag. Det börjar svartna förmina ögonmen tillslut visar dem mitt ansikte och under står mitt resultat.
Jag skriker till av glädje, för jag fick en sjua!

Jättebra

AWESOMEEEEE! x1000000000000000000...OÄNDLIGT!