I'm nobody, just nobody...

om jag kunde bevaka tråden 10,000 gånger hade jag gjort det!

Remus Granger Ja, jag tycker dom är lite trevliga^^ Naw, cutie!
Cookie the WizardXD ÅH, TACK!
Holytail TACKAR! men bok, nja. Det är bara en dröm jag har.
Ella01 OMG THANKSSS
GinnyWeaslyy naw, tack finis!
Ester Potter 04 TACK! (jag shippar med dig!)
True Potterhead tack så sjukt mycket finis! Men tyvärr så tror jag at det finns personer som skriver bättre än mig Haha, jo, du ändrar dig snabbt...
StoraMockan05 Nej vad gulligt av dig att säga så! CYBERHUGS

INSÅG PRECIS NÄR JAG LAGT UT DETTA ATT ALLA PERSONER DÄR ÖVER BARA ÄR GRYFFINDOR OCH HUFFLEPUFF !

Åh, vad kul att några märkte frågan på slutet! Tycker de är trevliga nämligen^^ Ska jag fortsätta med dem?

Okej, nu ska jag sluta babbla, här är kapitlet:
-----------------------------------

I’m nobody, just nobody…
Del 23
Junis POV
”Jorden till Juni, tack?!”, sa Ginny smått irriterat bredvid mig. Vi satt på nattbussen, på väg tillbaka till Hogwarts. Jag ryckte till. ”Vad tittar du ens på?”
”Åh, förlåt. Inget”, sa jag. Lögn. Jag tittar på din bror. Fred.
”Visst ska det bli kul att se Luna igen?”, sa hon. Jag nickade med ett leende. Jag såg i ögonvrån hur Ron ramlade av från sin stol. Vi började skratta.
”Klant!”, ropade Fred och George samtidigt. Jag tittade på Fred en sekund. Han gav mig ett stort leende, mitt i allt, innan Ginny började prata med mig igen.

”EXPECTO PATRONUM!”, vrålade jag frustrerat. Ur min trollstav kom det bara en liten strimma av den silvriga dimman. Hade jag egentligen något glatt minne?
”Bu!”, sa Fred bakom mig, med hans hand på min axel. Jag ryckte till. ”Går det inte så bra, sethiquew?”, jag skrattade till.
”Inte direkt”, mumlade jag. Jag gav en blick åt andra sidan av rummet. Jag försökte hålla mig undan. ”Jag har svårt att hitta ett minne”, Fred gav mig ett leende.
”Du kan säkert bara leta upp nåt i min skalle”, sa han. Jag fnittrade till och vände mig om.
”Jag tror faktiskt inte att det fungerar så”, sa jag och gav honom en snabb kyss på kinden. Plötsligt hörde vi ett stort pang. Vi tittade mot stället där ljudet hade kommit ifrån. Alla stod samlade runt en vägg. Alla förutom Ginny. Hon stod fem meter från oss, stirrandes.
”Eh-”, mumlade jag men blev avbruten av en krasch. Hela väggen hade rasat ihop. Och där stod Umbridge, i sin rosa klädnad.
”TA DEM!”, vrålade hon och massor av olika förtrollningar kastades över rummet. Hennes varning i början av året slog mig. Jag började springa mot en utgång. Om hon fick tag på mig skulle jag vara borta från Hogwarts innan jag hann blinka. Ginny var hack i häl med mig. Jag var ute och tog stegen mot mitt rum.

Jag tryckte in stenen med häftiga andetag. Sådär snabbt har jag nog aldrig sprungit. Jag stressade in och Ginny smet in precis innan den stängdes. Vart är den? Var är nyckeln? Jag kände hur Ginny stirrade mig i nacken. Jag kände efter innan jag vände mig om. Hon var arg. Förvånad. Mest arg. Jag vände mig sakta om. Hon blängde med en blick som inte gick att läsa.
”Du”, sa hon argt ”Kysste min bror?”, jag tittade ner rodnandes. Jag svarade inte heller. ”JUNI! HUR LÄNGE HAR DU VARIT TILLSAMMANS MED MIN STOREBROR?!”
”Sen i julas”, mumlade jag kort och fortsatte leta efter nyckeln. Jag tittade under min säng, drog fram lådan och öppnade den. Jag pustade högt. Den låg där.
”OCH NI HAR INTE SAGT NÅGOT?”, vrålade nu Ginny. Jag blundade och försökte koppla ihop mig med henne. Nej. Förlåt. Jag såg hur hon ryckte till. ”Vad är det där?”, sa hon, efter att ha sansat sig. En nyckel. Förtrollad. Umbridge kommer att komma efter mig. ”KAN DU INTE PRATA NORMALT MED MIG?!” Jag gick mot dörren för att låsa. Jag tittade ner. Jag kanske inte ska vara med Fred… Ginny vill inte vara med mig då… Varför är hon så arg… Alla tankar gick runt i mitt huvud.
”Äh, nu går jag”, sa Ginny och gick ut från dörren snabbt. Det här var på grund av mig. Om jag inte hade pratat med Fred den där dagen så skulle detta inte ha hänt… Nu är hon arg på Fred på grunda av mig…
Allting är mitt fel.

-----------------------------------
Hej, allesammans!
Förlåt för att jag inte la upp i söndags, var borta hela dan!
Så igår och idag tog jag chansen att skriva lite, och det kommer nog att läggas ut en del på söndag också självklart.
Förlåt om det är en kort och tråkig del med ingen betydelse, men jag ville att den skulle in. I’ve got a plan, you know.
I alla fall så överlevde jag skoljoggen idag. Har ni haft den än? Hur gick det?
Nu tackar jag för mig, i alla fall.
Mvh,
C

ultra bra kapitel!!!
Skoljogg, nej det har jag uthärdat så länge så att nu är det orientering som gäller. Gick rätt bra med tanke på att jag är helt kass. Klarade av fyra bannor, vart lerig och fick huvudvärk på det.

Åååå så bra!!!! Meeeer!!

OMR!!! Såååååå braa

Ultramegamugglisfantastisktunderbart Kapitel!!!!♥
Det är så sjukt verklighets troget!

Remus Granger Tack! Fyra banor, det är ju jättebra!♥
Ella01 TACK SÅ SJUKT!
GinnyWeaslyy Naww, finis! Tack!
Holytail Att få se dig skriva att det är "sjukt verklighetstroget" gjorde mig jätteglad! TACKoTACKoTACK! cyberhugs♥

anyways, här är det lilla kapitlet!
ps. det är some exciting news i texten efter kapitlet ds.
------------------------------------
I’m nobody, just nobody…
Del 24

”Seth!”, hörde jag någon ropa utanför min dörr. Fred. ”Jag och George ska bokstavligen driva Umbridge till vansinne, är du på?”, jag skrattade för mig själv.
”Visst, men hur ser mitt elixir ut?”, ropade jag tillbaka genom väggen. Måste ta reda på att om det faktiskt är honom.
”Seriöst, seth?”, han suckade ”En bärnstensgul, smått skimrande och bubblande vätska. Går inte att se igenom”, jag nickade, även fast jag visste att han inte kunde se det. Jag öppnade och gav Fred ett stort leende när jag kom ut.
”Hej”, sa jag. ”Så, vad ska ni exakt göra?”, han gav mig ett finurligt leende.
”Vi ska hålla i en liten show med fyrverkerier, seth”, sa Fred. Jag skrattade. Jag gick fram till honom.
”’Seth’? det får mig att låta som om jag är en hund!”, viskade jag i hans öra.
”Och seth, jag kommer inte lägga av!”, väste han tillbaka.

Pang.
Den första raketen hade flugit iväg.
”Nu kör vi!”, ropade tvillingarna och satte upp på sina kvastar, och flög snart bort.
Jaha. Vad skulle jag göra nu?

Jag hade stått och väntat på innergården då jag hörde hur alla kom utspringande, alla efter Fred och George. Jag skrattade glatt, det här var första dagen jag vart såhär glad på flera veckor.
Fred gick ner och landade precis bredvid mig.
”Förlåt för att jag inte sa det tidigare”, sa han och sväljde ”Vi lämnar skolan – vi ska starta en butik i Diagongränden”, jag tittade på honom med en oförstående blick. Lämna skolan?
”Va?”
”Förlåt”, sa han och kysste mig. ”Jag kommer sakna dig, seth”, jag tittade på honom med ett förkrossat uttryck. Och de flög iväg. Fred. Varför?

Jag såg i ögonvrån hur Harry, Hermione och Ron gick i riktning mot Umbridges kontor. Jag skakade av mig Fred. Du klarar av allt utan honom, Juni. Jag började följa efter dem. Vad gjorde dem? Hon är där inne! Ska jag ropa till dem att inte göra det?
Jag började springa efter dem. Precis när de gick in började orden komma ut från min mun.
”Hörni! GÅ UT DÄRIFRÅN!”, vrålade jag. Då kände jag hur ett par starka händer tog tag i mina armar. Jag tittade bakom mig och såg Draco Malfoy stod där med ett hånleende på läpparna.
”Där fick jag dig allt, din äckliga muterade unge”
------------------------------------
Hej!
Jag ber om ursäkt för det extremt korta kapitlet, har inte haft tillgång till dator idag så snabbskrev denna lite, då jag kände att jag inte kunde missa den här söndagen.
Nästa kapitel kommer att bli bättre, jag lovar.
Insåg för några dagar sedan att denna berättelse håller på att komma till sin slutpunkt.
Herregud, det känns som om det bara var igår jag började på den? Och vet ni vad? Jag funderar på att göra en uppföljare. Vad sägs om det?
Kommentera där nere vad du tycker!
I alla fall, tack så sjukt mycket till alla som fortfarande läser min lilla historia om Juni och hennes problem, tankar och vänner.
TACK!
Jag älskar er alla!
Massor av kärlek och God natt,
C

SÅ BRAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!!!!!
Japp 4 banor av 6 varav dem sista två är långa och enormt svåra...

OCH JAAA!! DU MÅSTE HA EN UPPFÖLJARE!!!!

En liten grej bara, jag tror att det heter 'svalde'. ^^

Men annars var det ett jättebra kapitel! Och jag skulle väldigt gärna ha en uppföljare C:

Assåååååååå GAAAAAAH! BÄSToBÄSToBÄSToBÄST!!♥
Stackars Juni! Och vad ska hända nu????