En kittel full av kärlek (3:e generationen)

UnderbartAWSOME!

Åh kärlek. Kan äntligen se den från ljusa sidan igen. ♥

Hihihih. Älskar när Sarah säger till Albus att hon älskar honom. ♥

awesome! Nu måste bara Rose å Scorp bli tsm igen! :3

Håller med!

Ja det måste dom absolut!!!!!!!!!!!!

Hej alla underbara!
Jag vet att det var ett tag sedan det kom upp ett nytt kapitel och tyvärr blir det inget i helgen heller.
Åker till min farmor idag och sover där i helgen, tar inte med mig datorn, kan behöva lite tid utan den Men nu har jag påsklov så i veckan dyker det upp ett kapitel, jag lovar! Kramar!

Ha det så kul med din farmor! ❤

Ja ha så kul!

Kapitel 28- A walk in the park
Rose
Snön knarrar under mina kängor. Han går bredvid mig. Det är ett par centimeter mellan oss. Båda är klädda i vinterkläder. Halsduk och tjocka jackor.
-Det var snällt utav dig att vilja träffa mig, säger jag.
- Varför skulle jag inte vilja träffa dig? undrar Adrian.
Hans röst är varm. Som nybakade kakor eller honungsöl efter att man pulsat i snön.
- Med tanke på hur det gick senaste gången vi träffades så visste jag inte om du inte ville träffa mig eller inte, säger jag och rodnar vid minnet.
Adrian stannar. Han lägger sina händer på mina kinder och ger mig en kyss. Gesten förvånar mig.
- Jag brydde mig inte om du hade pojkvän eller inte. Jag visste bara att jag inte var den bästa personen för situationen men jag slutade aldrig tänka på dig. Jag såg hur mycket du led och jag ville bara gå fram och krama om dig men jag visste inte om det skulle hjälpa eller bara göra saken värre, säger han.
Jag ler.
- Just nu gör du bara saken bättre, säger jag och känner hur jag rodnar lite lätt.
Adrian ler och vi kysser varandra. Han lägger sina armar runt min nacke och vi kramar om varandra. Jag vet inte hur länge vi står där men jag vill aldrig släppa taget. Det var ett bra tag sedan någon höll om mig på det här sättet. Om jag kunde, då skulle jag göra allting för att slippa låta det ta slut. Det är då jag kommer på det. Försiktigt fiskar jag upp min trollstav ur fickan.
- Aresto momento, mumlar jag.
För en sekund stannar allting upp. Det känns som om någon har hällt en hink med cement över oss. Jag kan inte röra mig. Men cementen rinner snart av och jag kan röra mig igen.
- Gjorde du precis så att vi frös till? skrattar Adrian.
Jag rodnar.
- Gör det igen, säger han och kysser mig.
- Aresto momento, mumlar jag i kyssen och cementen är tillbaka.
Precis när jag känner hur cementen är på väg att rinna bort upprepar jag trollformeln i mitt huvud. Cementen glider tillbaka upp igen och jag ler i mina tankar.
- Allt det här kyssandet, det gör vi väldigt trött. Vad säger du om att gå tillbaka till skolan? undrar Adrian när formeln har försvunnit för femte gången.
Jag nickar och vi går hand i hand tillbaka upp mot slottet. När vi kommer in igen lutar jag mig mot en av timglasen.
- Det känns lite tråkigt att vi måste säga hej då, suckar jag.
Adrian nickar och smeker min kind.
- Och eftersom du blev så trött efter allt kyssande så antar jag att du inte vill ha någon avskedskyss, säger jag.
Han tänker efter en stund. Jag slår till honom på armen och låtsas vara förolämpad. Adrian skrattar och ger mig en kyss. Om vi inte skulle ha varit inomhus och mina tår redan blivit upptinade så skulle den där kyssen sätta mina fötter i brand.
- Vi ses, säger Adrian och lämnar mig helt förstummad vid timglaset.
Jag står och tittar efter honom. Biter mig i läppen. Kan nästan känna smaken av honom. Jag gillar det.

Sarah
James sitter i sällskapsrummet när jag kommer in. Lily och Hugo sitter bredvid honom.
- Har du mycket ont? undrar jag.
Han rycker på axlarna men grimaserar, så jag antar att han är lite öm.
- Du berättade inte för honom, eller hur, säger James och tittar på mig med bedjande och hoppfulla ögon.
Jag skakar på huvudet.
- Vi fick lite annat att prata om, erkänner jag och känner hur mina kinder rodnar.
- Vadå? frågar Lily sådär nyfiket som bara en fjortonårig tjej kan vara.
Jag rodnar ännu mer.
- Vi sa att vi älskade varandra, säger jag.
Mina vänner tittar på mig. Lily och Hugo ser glada ut medan James ser mest förvånad ut. Han ställer sig upp och muttrar någonting om att han behöver gå och lägga sig. Men halvvägs till trappan vänder han sig om.
- Grattis, säger James och fortsätter sen upp till sovsalen.
Ett par minuter senare går även Lily och Hugo och lägger sig. Jag sitter kvar. Lägger armarna i kors och suckar nöjt. Det är precis såhär jag önskar att varje dag kunde sluta. Lycklig och alldeles underbar. Om nu bara James och Millie får ihop det, så skulle jag verkligen kunna njuta av tillvaron. Dessutom skulle James må mycket bättre. Och Albus slipper oroa sig över att hans bror och jag ska starta ett förhållande. Någonting, som i mina öron, låter helt galet. Jag menar, det är James. Killen som jag har sett tillsammans med flera olika tjejer. ibland två, tre stycken per dag. Att bli tillsammans med honom vore galet. Men inte för Millie. För Millie är han perfekt. Speciellt nu när han börjar få fram den där potentialen. Jag ser att James är upp över öronen kär i den där tjejen. Det märks, för varje gång vi pratar om henne blir hans ögon glansiga och han rodnar. Precis som Albus gör när vi umgås. Åh Albus, jag kan knappt inse att vi sa att vi älskade varandra. Det känns bara så...normalt. Shit, jag har aldrig sagt till en kille att jag älskar honom. I och för sig sa jag och Jean-Claude det till varandra hela tiden men det betydde inte lika mycket som nu när jag och Albus sa det. Jag och Albus vi hör ihop. Jag måste påminna mig om att tacka Scorpius nästa gång vi ses för att ha blivit vän med Albus när de började Hogwarts. På tal om Scorpius, jag har inte pratat med honom om det här med Rose. Undrar hur han tar det hela nu när vi är tillbaka i skolan. Vid middagen såg han helt okej ut. Han satt och pratade med den där tjejen ifrån Slytherins quidditchlag. Den där blonda som Albus kommer så bra överens med. Hon är snygg, ifall man nu skulle gilla när tjejen har mer muskler än fett på kroppen. Albus gör det inte. Hoppas jag inte, för hans säkerhets skull. Men Scorpius kanske gör? Jag kanske borde fixa ihop dem. Jag menar, då behöver jag inte oroa mig över att hon ska försöka med Albus. För om hon gör det, då kommer tjejen inte veta hur man grenslar en kvast.

Amazing!!!!!!!!