Life - Lupple & Medi PRS

Han såg på henne. Hon verkade så kall. Så hjärtlös men hon visade inga känslor. Ethan försvann till ett av de många hemliga rummen och satte sig på en stol och drog upp benen.
"Jag kanske sak bege mig hem. Ni har lite att prata om." Olivia tog hennes hand.
"Hämtar väskan en annan gång."

Mistril såg på henne med ett mjukt leende. "Du kommer förstå." Viskade hon och kramade hennes händer. "Jag följer dig till gången. " Sa hon ömt.

Hon reste sig och började gå genom hallen.
"Ja det kommer jag. Men du får hälsa honom från mig. Säg att jag är ledsen."

Hon nickade sakta. " Jag ska hälsa honom. " Lovade hon innan hon ledde henne till dörren som skulle ta henne säkert hem.

Hon klev in och kom ut i vinkällaren. Tog sig sedan upp och satte sig i köket.

Ethans rum skulle göra att Mi inte kunde hitta honom.

Mistril kände inte av Ethan någonstans. Och förstod att hon gömt sig i sitt hemliga rum. Hon suckade tungt och började ropa. " Ethan!"

Han hörde henne och tårarna brände på kinderna. Att gömma sig var barnsligt så han kom ut.
"Ja?"

Mistril såg på honom och höll ut armarna mot honom. " Älskade. Jag är så ledsen. Jag ska förklara. Men det är en stor hemlighet." Sa hon ärligt.

Han sprang in i hennes famn och snyftade.
"Jag vet det men det känns så oretvist! Jag vill visa upp dig. Att du är min!"

Mistril smekte hans rygg och höll honom tätt emot sig. " Älskade. Jag vet. Men jag kan inte gifta mig med dig om två veckor eftersom Olivia ska gifta sig om en." Förklarade hon ärligt.