Life - Lupple & Medi PRS

Hon såg sig om och kunde inte höra något. Helt ensam i huset tog hon upp sin mobil och slog Mis nummer.

Mi reste sig från sängen och svarade i telefonen. " Mistril." Sa hon.

"Vad formell du är då." Sa hon och slog sig ner.
"Jag känner mig ensam. Kan jag komma till dig?" Sa hon mjukt.

Mistril såg på Ethan som var lite uppbunden just nu och fnissade till. " Förlåt. Självklart men du kommer inte gå själv. Jag kommer hämta dig. " Sa hon ärligt.

Ethan såg på henne med ett höjt ögonbryn men log snart.
"Jag kan väl bara ta genvägen? Eller ringer jag olämpligt?" Frågade hon.
"Jag ska bara packa en väska med. Jag tänker att det är bäst så."

"vi säger såhär. Ge mig en halvtimme sedan möter jag dig vid genvägen?" Sa hon leendes.

"Det skulle vara fantastiskt. Säg 40 så är det bättre. Kan jag packa i lugn och ro." Sa hon och lade på.

"Så det roliga är över?" Frågade han sorgset.

Mi la på och såg på Ethan. " Åh älskade. 40 minuter. Jag hinner massor." Viskade hon och kröp ned ovanpå honom igen och kysste honom passionerat.

Han lät sig kyssas och han log ömt.
"Jag är så lycklig..." Viskade han ömt.

Hon log stort och smekte honom över nyckelbenet. " Ori berättade att jag faktiskt får bita dig igen. " Viskade hon leendes och sjönk ned över honom och började röra sig.