Life - Lupple & Medi PRS

"Du väcker mig inte igen. Gabriel jag vet att du hör mig och jag har inte tid!" Hon såg på honom.

Gabriel såg upp på henne med sorgsen blick. Hon var så arg. Han förstod inte varför. Vem kunde vara arg en sådan här härlig dag? Mel kom fram ur skogen och såg på Gabriel och sedan Olivia. " Han kommer inte förstå dig idag. Han är månsjuk. Han var dum nog att förvandla sig igår. Innan fullmånen. Han kommer vara lite som en valp några timmar till.

"Han väckte mig så tidigt. Solen har inte ens gått upp." Hon såg på honom och suckade.
"Men mår han bra?"

Mel skrattade lågt. " Ja han mår bra. Han är bara hm valpig. Och tycker att allt är helt underbart. Hade det varit snöstorm och 40 minus hade han tyckt likadant. Han är i en glad värld." Log hon.

Hon suckade och drog handen genom håret.
"Kan du få honom att förstå att han väckte mig.. Jag behöver sova egentligen."

Mel såg på henne och log. " Jag kan ta över honom om du vill? Lämnar tillbaka honom när han är lite mer sig själv?" Föreslog hon.

"Åh du kan? Ja snälla!" Hon gned sig i ögonen och gäspade.
"Tack..."

Mel log och gick fram till dem. " Följer dig tillbaka. " Sa hon och började gå med Olivia i armkrok och Gabriel skuttade glatt efter dem.

Hon suckade och såg på honom och såg på Mel.
"Hur kan han inte vara seriös? Han är en Alfa?..." Hon såg upp på himlen som sakta började bli rosa.

Hon skrattade lågt och såg på henne. " Du ska se mig efter ett sånt misstag. Jag jagar min svans i timmar. " Flinade hon. " Hade du varit i fara nu hade han nog kommit tillbaka." Sa hon tankfullt.