Life - Lupple & Medi PRS

"Är det en dålig sak? För sist jag kollade så var det inte en dålig sak." Viskade hon och smekte hans kind.
"Det var helt magiskt."

Han såg på henne. " Nej men kan vara en farlig sak. Desto närmare månen vi är. Om du var varg så hade jag bitit tillbaka. " Viskade han. " Men jag håller med. Det var helt underbart." Viskade han ärligt.

"Åh du borde ha varnat mig gång. Min älskade." Viskade hon och drog handen genom hans hår.
"Men jag är så trött."

Han såg på henne och smekte henne lätt över ryggen. " Sov då." Sa han ömt.

Det tog inte alls lång tid för snart hade hon somnat med sin hand i hans.
Ett leende på hennes läppar lekte och hon suckade djupt av lycka.

Han studerade henne noga i sömnen. Hade svårt att sova själv. Månen var så distraherande.

William var vaken han med. Satt ute och stirrade upp på den nattsvarta himlen. Det var så stilla och han log ömt.

Gabriel tog sig snart ifrån sängen och ut och fann William. " Är du också distraherad?" Log han och satte sig bredvid honom.

"Om jag är. Hon sjunger ju." Han pekade på månen.
"Hon är glad."

Han flinade lite. " Det gör hon. " Instämde han och log stort.