Life - Lupple & Medi PRS

(Nej det tycker jag inte)

Hon lät sorgsen och nickade.
"Det är okej då.. Antar jag.." Sa hon och skruvade på sig.


(Kanske Emma och Armelle kan hoppa in som hennes rumskompisar? De kommer ändå ljuga för hennes föräldrar så det gynnar Gabriel)

Han log mjukt. " Jag förstår att du tycker det känns superjobbigt just nu Noelle. Men tro mig. Dina rumskompisar är roliga. " Sa han ömt.

Hon såg förvånad ut men nickade.
"Okej. Jag litar på dig." Hon nickade.
"Vi ses om två dagar." Sa hon och lade på. Fortfarande hade hon inte fått svar på frågan och hon svor.

" Om en dag. " Rättade han ömt innan han la på. Hennes minnesblockering borde vara total.

Hon såg på Mel och såg sedan ner.
"Mel.. Kan jag få ett glas vatten? Jag ska inte be om mer.."

Mel såg på henne. " Kära lilla vän. Du får be om mer." Viskade hon och hämtade vatten på en gång.

Hon tog emot det och drack det. Rullade sedan glaset i sina händer.
"Jag vet inte vad som hände. Men..."

Mel satte sig vid henne och smekte hennes axlar. " Försök och förklara. " Viskade hon.

"Det är som bara tjock dimma eller väldigt tjock soppa. Den som vi hade härom dagen.." Viskade hon.
"Men jag tror vi inte ska rota.." Viskade hon.

Mel nickade sakta. Det lät oroligt. " Nej det är nog helt rätt. Inte rota. Var Lathan orolig?" Sa hon.