Life - Lupple & Medi PRS

Noelle såg mot Mel med ett litet leende. Skruvade lite på sig.
"Vi har en pressent till dig..." Viskade hon och drog fram en nyckel.
"Du har fått ett torn lite utan för byn. Du vill väl vara nära Mel va?" Frågade hon ömt.

Aldriz såg på henne, på nyckeln. " Åh ett torn?" Frågade han lyckligt.

"Ja..." Hon såg på Mel och log.
"Jag, Mel och Gabriel pratade ihop. För Mel litar på att du kommer beskydda oss framöver så vill hon inkludera dig. Men du är lite rädd och du verkade älska torn. Så vi fick hjälp av de som var här igår. " Hon log.

Han skrattade lågt och kysste Mel. "Tack Noelle. " Sa han sedan och tog emot nyckeln från henne.

"Det var så lite... Du kan inte bosätta dig här och du måste vara nära Mel såklart." Hon log mjukt och såg på Mel.

Han log. " Perfekt. " Sa han lyckligt. " Men jag får kanske hälsa på här ibland?" Frågade han Mel.

Noelle såg på honom.
"Det är väl klart du får. Du kanske vill bo hos Mel? Men tornet är din tillflykts plats. När du säger att du har fått nog och vill vara ensam."

Han log. "Det är perfekt." Log han igen.

Noelle såg på Mel med ett leende.
""Sa ju att han skulle bli glad." Flinade hon ömt.
"Jag ska nog fortsätta att städa lite.."

Aldriz log lyckligt över nyckeln och kysste Mel innan han försvann iväg för att plocka ihop sina få ägodelar. Mel log roat. " Ja du hade rätt. " Flinade hon.