Life - Lupple & Medi PRS

"Åh det är redan klart?" Noelle log nu stort och öppnade fönstret.
"Vi kan soppa. Så hon inte vaknar. Det kommer finnas mat så hon kan äta. Tror huset kommer krympa. Det är som ett slott nu."

Hon nickade sakta. " I det stora hela. Allt är inte perfekt. Men tillräckligt för att de som inte kan sova ute kan sova inne. " Log hon. " Ja det är enormt.

"Det är underbart och jag tror ungdomshusen är klara eftersom de är större. Då kan de andvändas av fler familjer samtidigt. Tillsvidare."

Hon nickade. " Det är dem. Vi måste minska stressen för Olivia. " Log hon och plockade bort alla handdukar och sådant och slängde in dem i en tvätt.

"Det vet jag. Och jag kommer se till att hon mår bra tills Gabriel är tillbaka." Hon log ömt.

Mel nickade leendes. "Du ser lycklig ut. " Log hon och stirrade på alla britser. "Huset. Om dessa är något du tagit hit nu så kan du ta bort dem nu." Sa Mel tvekande.

Det tog ett tag men snart började huset att knarra något oerhört. saker som inte varit där förut försvann. Extra rummen och våningarna försvann och huset verkade sucka bekvämt när de var klart.

Mel såg sig omkring och skrattade lågt. " Detta är så coolt. " Skrattade hon och Aldriz skyndade till Mel. " Huset. " Sa han viskande.

Noelle såg på honom och log.
"Huset blev huset igen. " Hon såg nu oroad ut.
"Är något fel?"

Aldriz såg sorgset på huset. "Inte fel. Bara... sovande." Sa han försiktigt och klappade huset på väggarna.