Bellatrix Lestrange. Välja sida?

Tack! Haha aa det var ju bra då

Super!

Tack!

Jättebra!!!!!

Tack!

Bra

Superbra och jättekul att du uppdaterade! Känn ingen press att lägga upp kapitel oftare, om vi ska se det från den ljusa sidan så blir det ju bara roligare och mer spännande om kapitlen inte kommer ut så jätteofta!
Men superbra som sagt!

et

Tack! Du har rätt

Hoppas det kommer ett nytt snart. .

Kapitel 11

Jag åt ingen frukost morgonen därpå. Det märktes tydligt att Thanja var orolig när hon gick iväg och lämnade mig ensam i sovsalen. De andra som vi delade sovsalen med hade gått för länge sen.

Jag visste verkligen inte vad jag skulle göra. Valet jag gjorde skulle utgöra min framtid. Om jag blev dödsätare så skulle jag få leva. Men jag skulle få döda oskyldiga människor dagligen. Om jag inte blev det skulle jag ha Mörkrets Herre efter mig livet ut, och min mor skulle bli... Jag ville inte tänka på det. Men mina vänner då? Om de inte skulle bli dödsätare och jag blev det..?

Jag suckade och steg upp. När jag tagit på mig en t-shirt och ett par byxor, borstat genom håret och sköljt ansiktet ett antal gånger lämnade jag sovsalen och gick ner till uppehållsrummet.

Det var öde i uppehållsrummet, vilket var konstigt eftersom det var lördag. De flesta var antagligen i stora salen men det borde ju varit någon mer som inte skulle äta. Jag gick fram till anslagstavlan och kollade om det var något idag. Hogsmeade-dag.

Ungefär en timme senare stod vi ute i kylan, på väg mot testralvagnarna. Jag rättade till min gröna slytherinmössa och drog halsduken ett extra varv runt halsen. Mina händer var kalla som isbitar, trotts att jag hade på mig de tjockaste vantarna som jag ägde.
"Sk-sk-ska vi t-ta den-denna vagnen?" undrade Thanja och gnuggade händerna mot varandra. Vi nickade och hoppade allihop in i vagnen. Vi fick sitta väldigt tätt för att vi inte skulle förfrysa. Tystnaden som uppstod i den trånga vagnen var oerhört pinsam. Plötsligt lutade sig Yaxley fram och viskade;
"Har ni hört om Mörkrets herre?"
Det var som om man skulle kunna ta på tystnaden som la sig likt ett täcke över den kalla vagnen. Allas blickar flackade oroligt åt alla håll. Eftersom vi alla hade föräldrar som tjänade Mörkrets herre så var det bara vi som visste detta, vilket betydde att det var ytterst hemlig information. Ingen sa någonting, men till sist tog Rodolphus till orda:
"Ja. Ni då?"
Jag och Thanja nickade.
"Vill ni bli dödsätare?" frågade jag.
Thanja skakade på huvudet. "Jag tror inte det."
"Det är två olika saker av vad man vill och vad man ska", suckade Rodophus. "Men jag vill inte, nej."
Det var som om lite av stenen jag bar i magen försvann. Det var inte bara jag som hade funderat på det här.
"Du då, Bella?" undrade Yaxley.
"Jag vet inte", svarade jag.
Vagnen skakades till och sedan stannade den. Vi klev av utan att så mycket som se på varandra.


Senare på kvällen, när jag och Thanja satt i uppehållsrummet och spelade kort, hade jag fattat mitt beslut.


Hej alla! Det var ett långt tag sen.. Denna ff:en blir sämre och sämre (min mening) men jag vill ju skriva klart den. Vet hur jobbigt det kan vara att vänta på en ff.. Tack alla som väntar (om det fortfarande finns några kvar). ♥