Everything has change [SV]

Tydligen ♥♥♥♥

Suuuuuuuperbra!

Kapitel tjugo
Harrys perspektiv
Det var en stor förbättring att ha Ginny vid sin sida under det sjunde året.
Redan i sin sjätte årskurs hade Harry blivit påmind om att det sjunde året skulle bli särskilt svårt. Det var ju trots allt det här året som de skulle ta FUTT-examen, hade Hermione påmint honom om, och han hade tänkt tillbaka på sitt femte år, när han hade tagit GET-examen, och nästan suckat högt.
Som han misstänkte, tog McGonagall upp det på deras första lektion.
- Som ni alla vet, är detta ett mycket viktigt år. Betygen till era FUTT-examen kommer att påverka hela er framtid, sade hon och spände sina smala ögon på Harry och Ron körde hänga gubbe på en flik av Harrys pergament.
Hermione där emot, satt rak i ryggen och lyssnade spänt på varje ord som passerade McGonagall's läppar. Harry vek hastigt undan fliken, och McGonagall fortsatte sitt långa tal.
-.... Kommer vi att förvandla kattungar till saftkannor, så det gäller att ni är mycket koncentrerade, fortsatte McGonagall, och trollade fram kattungar ur rena intet, till var och en av dem.
Hennes ögon vilade på Harry och Ron igen, och hennes mun snörpte till sig. Harry vek generat undan fliken med deras ofärdiga omgång hänga gubbe.
Hermione hade redan lyckats förvandla sin kattunge. En vacker porslinskanna med porslinsrosor på hade ersatt Hermiones gråa kattunge.
Hon trollade tillbaka den till en kattunge, och sedan till en saftkanna igen.
Harry tittade noga på den käcka rörelsen hon gjorde med sin stav, och försökte härma, medans han samtidigt sneglade bort mot Ginny. Inte för att han ville att hon skulle se honom nu, utan för att hennes hår var så vackert när solen lyste på det. Som koppar, med slingor av guld i.
Mitt i det hela kände han en lätt knackning på sin axel.
Det var ingen annan än Romilda Vane.
-Harry, skulle du kunna visa mig hur...
Hon gav till ett skrik av smärta och förvåning,Harry hade råkat peta till sin kattunge hårt mellan revbenen med trollstaven och den gav till ett ilsket fräsande och hoppade upp i Rovildas ansikte som försökte böja sig ner för att skydda sig, men det var för sent.
Katten klöste henne i ansiktet.
Harry försökte trolla bort den.
- Wingardium Leviosa!
Den orangeröda kattungen susade förskräckt upp i luften, och undgick nätt och jämt att krocka i taket. Harry rykte ögonen ifrån den och tittade med sin mest ursäktande blick han kunde åstadkomma just då på henne, när han egentligen bara ville fnissa nervöst ihop med Ron. Men sånt gick inte för sig, det visste han.
- Förlåt så hemskt mycket! Det var inte meningen! Mår du bra?
Romilda hann inte svara, för nu hade McGonagall kommit.
- Potter! Gjorde du det där med mening?
- Nej, Professorn.
- Jag kan intyga det! Det var faktiskt Romilda som... började Ron, men blev avbruten av McGonagall.
- Jag tror dig, Potter. Miss Vane, gå ner till sjukhusflygeln, och kom sedan genast tillbaka. Den här lektionen har ju precis börjat.
- Harry, vill du följa med...?
Harry kliade sig nervöst på huvudet, men fick ingen chans att svara.
- Vane, du går själv. Hon gick besviket bort till dörren, och ut ur rummet.
Resten av lektionen flöt på fint.
När McGonagall sedan sade åt dem att gå, hade Harry haft mycket trevligt.
Trots att han bara hade lyckats förvandla en kattunge, hade lektionen varit mycket lärorik.
Nu hade de håltimme i en och en halv timme.
Ginny smög in sin hand i Harrys, och de gick upp till Gryffindors sällskapsrum.
Ingen kunde lösenordet. Medan de väntade på att någon som kunde det, ställde sig Ginny på tå, och kysste honom på munnen. Harry var inte sen att besvara kyssen.
Med handen i hennes hår märkte han inte att massor av Gryffindors elever redan hade passerat dem.
De blev avbrutna först efter en ganska lång stund, av en knackning på Harrys axel.
Det var lilla Dennis Creevey.
- Hej Harry! Sade han gällt.
- Hej, Dennis. Ville du något?
- Du såg ut att vilja ha lösenordet!
- Ja...
- Din eländiga tönt! sade Dennis nervöst med förtjusning i rösten.
Harry ryggade undan.
- Vad...!?
Men din eländiga tönt verkade vara lösenordet, eftersom porträttet med den tjocka damen i rosa sidenklänning svängde upp.

Efter hundra år kommer äntligen kapitel tjugo! Hoppad det var värt väntan

SÅ HIMLA BRA♥!
*fangirlar Hinny som en galning efter att ha läst detta kapitel och några andra i din FF*

Otroligt!!

Jätte bra!!

Fantastiskt! !

Härligt ♥♥

Bra!!!!! Jag gillar hur du beskriver allt ♥

super duper bra!!!!