Albus syskonfejd (SV)

OK! Det kanske stillar er hunger en stund. Den är inte så bra men ni får den ändå.

KAPITEL 10

Albus huvud värker. Han öppnar ögonen, han befinner sig i ett stort rum, som är väldigt mörkt, med massa sängar. Var är han? Vad gör han här? Albus tänker efter, han vet att han är på Hogwarts, eller det borde han vara. Några sängar ifrån honom ligger en flicka, troligtvis ett år äldre än honom, hon ser väldigt sjuk ut. Sjuk... sjukhusflygeln! Han ligger i sjukhusflygeln, men varför? Albus tänker tillbaka; flyglektionen ... flyga ikapp med Luke ... det piskande pilträdet... Just det, det piskande pilträdet! Hade han fått några skador? Han kollar, händerna, armarna, ingen smärta, fötterna, benen, en olidlig smärta från det ena benet sprider sig i kroppen. Albus skriker till. En kortväxt häxa kommer fram till Albus säng.
"Jaså, du har vaknat? Jag ska säga dig att du hade många fler sår när du kom in hit än nu. Jag kan bara inte hitta rätt botemedel för dit stora sår på benet, det är infekterat dessutom", säger hon och börjar oja sig för såret som enligt henne har fått en knallblå färg.
"Hur länge måste jag vara kvar här?" frågar Albus.
"Minst tre dagar till, om jag hittar den rätta medicinen om en stund kan du få gå i övermorgon", säger hon och börjar leta efter något i ett stort skåp. "Mr Longbottom var här för några timmar sedan för övrigt."
"Tror du han kommer mera idag?" frågar Albus. Just då flyger dörrarna upp och en person kommer inspringande. Det är Kevin, han springer fram till Albus säng.
"Hej Kevin!" säger Albus glatt.
"Hej – jag tänkte – fråga – dig om – en sak", flåsar Kevin. Han sätter sig ner på sängen och kippar efter andan.
"När jag var i biblioteket hörde jag att Malfoys sa att du inte skulle klara det, vad var det han pratade om?"
"Ett vad", säger Albus och suckar.
"Vadå för vad?" frågar Kevin.
"Då jag och Luke flög ikapp började vi liksom bråka..." börjar Albus och tänker efter.
"Vad hände då?" frågar Kevin ivrigt. "Jag såg det inte riktigt, först flög Luke ifrån dig, du flög ikapp honom och sen när jag tittade igen hade Luke landat och gjorde high five med Dennis och jag såg inte en skymt av dig. Jag ropade på dig, du kom förstås inte men din kvast kom och förde mig till dig. Om den inte hade gjort det skulle vi kanske inte ha hittat dig." Albus berättar vad som hände.
"Vad var det för vad då?" frågar Kevin.
"Att jag ska ställa till så mycket elände som möjligt inatt", viskar Albus så inte madam Zeller eller några andra ska kunna höra.
"Du ska väl inte göra det?" frågar Kevin. När han ser Albus min tillägger han: "Jag menar, du är ju sjuk och allt, inte kan du väl gå ut mitt i natten då?"
"Jag skulle inte stå ut med Luke om han fick reda på att jag inte gjorde det", svarar Albus svagt tvekande.
"Ska du gå eller inte då?"
"Kanske... kommer du med mig om jag gör det?"
"Ja... det gör jag väl."
"Vad är klockan?"
"Halv tio."
"Jag gör det!" Albus sätter sig upp och slår knytnäven så hårt i sängen så Kevin trillar av.

Så, varsågod. Hur tycker ni det här kapitlet är?
Var ärliga och överdriv inte.

Mycket text men liten handling
Mer!

Jag vet... kommer tidigast i helgen.

Jag tycker det är bra. precis så som det ska vara innan det kommer något spännande. :3

Du har en poäng

Och valmo, vi överdriver inte när vi säger att vi älskar din FanFic, för det gör vi. ♥

En till poäng

MEEER!!
Super bra ju!!

Okej... ni kan väl få den.
*Delar ut exemplar åt alla som vill ha och kastar ett till er*

KAPITEL 11


"Hur ska vi göra då?" frågar Kevin när har satt sig ner i sängen igen.
"Jag vet inte riktigt, vi skulle kunna försöka få kanariekakorna till köket, så kommer de att komma på borden i morgon", säger Albus. "Om vi bara visste hur man kommer till köket."
"Mm..." mumlar Kevin.
"Morbror George berättade en gång om hur man kommer till köket, men hur var det?" Albus och Kevin tänker efter. De försöker komma på hur de ska komma in i köket, var köket är och vad annat de ska göra. Klockan tio kommer madam Zeller och skäller ut Kevin för att han har varit alldeles för länge enligt hennes åsikt. När Kevin har blivit utföst tänker Albus igenom det de har kommit fram till: klockan tolv smiter de och träffas på andra våningen. Kevin tar med kanariekakorna och pergamentrullen över Hogwarts. Före klockan tolv skulle Albus komma på hur man tar sig in i köket och Kevin skulle komma på var köket är. Albus hade hittills bara kommit på att det var någonting med en fruktskål men ett päron som var viktigt.
Två timmar senare
Klockan var bara några få minuter före tolv och Albus hade inte kommit på något mer. Madam Zeller hade gått och lagt sig för en halvtimme sen och snarkade ljudligt. Alla andra i sjukhusflygeln sov också. Albus stiger upp så tyst han kan och smyger ut ur sjukhusflygeln och börjar gå mot mötesplatsen. Efter en liten stund börjar han halta på grund av såret på hans ena ben. Han fortsätter, fast det tar förskräckligt ont, med tanken:
"Jag är snart framme, jag är snart framme..." när han kommer fram står Kevin och väntar på honom.
"Äntligen," säger Kevin. "Jag har väntat jättelänge på dig. Jag gav min i och för sig ut i god tid men jag blev uppehållen av Peeves, jag fick gömma mig i ett stort skåp i ett öde klassrum."
"Jag mötte bara den grå damen, Ravenclaws spöke, du vet. Jag fick stå bakom en rustning så hon inte skulle se mig", säger Albus. Det uppstod en pinsam tystnad som blev avbruten efter en liten stund.
"Jag har hittat köket", säger Kevin och visar på kartan. "Det är rakt under stora salen."
"Hur tar vi oss dit?" frågar Albus. "Det är ju i fängelsehålorna och dit har jag aldrig varit."
"Vi tar oss först ner till entréhallen och sen tar vi dörren vänster om stora salen. Inte den där med tre handtag förstås. Den ledet till ett bokförråd eller något sånt," säger Kevin.
"Okej, vi går väl då," säger Albus och går mot en smal och ringlig trappa. Väl nere i fängelsehålorna börjar de söka efter köket.
"Här någon stans borde det vara," säger Kevin.
"Ja", svarar Albus och tittar sig omkring. "Där är det!" Albus pekar och springer tillbaka en bit. Han stannar framför en tavla.
"Hur vet du att det är här?" frågar Kevin.
"Tavlan, det var något man skulle göra med päronet på tavlan men jag minns inte vad", svarar Albus.
"Kittla den? Som vi gjorde med den där dörren första dagen här," säger Kevin trevande.
"Jo, det borde vara det... Jag testar!" Albus kittlar päronet och till deras förvåning börjar den fnissa, vrida och vända på sig. Till slut förvandlas den till ett dörrhandtag som de tar upp och kryper sedan in i en gång. De stiget ut ur gången och kommer till det mörka köket. En liten husalf sitter bredvid spisen och vakar. Han stiger genast upp när han får syn på dem.
"Vad får det lov att vara?" frågar alfen och bugar.
"Skulle du kunna ta de här kakorna och servera dem imorgon vid frukosten? Lägg dem på huvudbordet och Slytherinbordet", säger Albus bestämt.
"Gör gärna fler vanilj kakor också", säger Kevin.
"Som ni behagar", säger husalfen, tar emot påsen och bugar sig igen.
"Kom ihåg att lägga mycket extra salt på alla maträtter imorgon förutom gröten", säger Kevin över axeln när de kryper ut. Alfen bugar en sista gång och går iväg.
"Vad gör vi nu?" frågar Albus som fått slut på idéer.
"Jag vet inte", säger Kevin. "Vet du? Jag lade ett granatpapper i påsen med de där kakorna." Kevin flinar. Han rullar upp kartan på Hogwarts.
"Vi kan ju gå till troférummet", säger Albus efter en stund.
"Okej, varför?" säger Kevin och rullar ihop kartan.
"Vi kan slå sönder några pokaler och troféer", säger Albus och börjar springa.
"Okej, det går väl", säger Kevin. "Vi kan ju ta och röra till det i några klassrum på vägen dit."
"Ja, bra idé!" De hinner stöka till det i tio klassrum innan de kommer fram till troférummet. De hittar lite trolltejp så de tar till ett mugglarbus och tejpar för varenda kran de kan hitta. Väl inne i troférummet tar de en paus och sätter sig ner.
"Hur ska vi göra för att ingen ska höra när vi slår sönder sakerna?" frågar Kevin.
"Jag ska bara använda en enkel formel", säger Albus, stiger upp och går runt i rummet i en stor cirkel. "Muffilato... muffilato... muffilato..." Albus håller och på med det en bra stund.
"Sådär, ja! Nu kan ingen utanför det här rummet höra vad vi säger", säger Albus triumferande. Han tar tag i en stor pokal och slår sönder den. Kevin stiger också upp och slår sönder några han också. De slutar när alla pokaler är sönderslagna. När de går tillbaka lägger Albus muffilato-förtrollningen runt några bänkar i varje klassrum de passerar. På väg ner till sjukhusflygeln ser han en dörr stå på glänt och kan inte motstå frestelsen att öppna dörren och se vad som finns där inne. Han märker att det är ett städskåp, på golvet finns en välbekant låda. Den är full av raketer och på ena sidan står det ”Weasleys vassa varor”. Albus går in och stänger dörren om sig. Han börjar ställa in raketerna så som morbror George har lärt honom. Han ställer in tider på när raketerna ska avfyras, vilka mål de ska ha och ställer in osynlighetsfaktorn på den största raketen. Därefter går han ut ur skåpet och gömmer dem lite här och var. Den största, som har en femton meter lång stubin, gömmer han bakom en pelare och stubinen gömmer han så den går bakom en mängd tavlor och slutar straxt utanför sjukhurslygeln så han kan tända på den nästa morgon. Han går in i sjukhusflygeln, lägger sig i sin säng och somnar tvärt.
Nästa morgon vaknar han av att sjukhusflygelns golv sprängs i bitar.

Nu fick ni lite till...

Jag trodde det skulle handla om Dumbledore. )':