En kittel full av kärlek (3:e generationen)

ALBUS!!!

Ja ALBUS! Tänk vad synd det skulle vara om Albus om James och Sarah skulle bli ihop.....

Håller med!

tänk vad synd det är om James när han och Sarah inte är ihop

ALARAHA FOREVER!!!!!!!!!

Kapitel 27- A fresh start
Scorpius
Ett nytt år. En ny termin. Ett nytt jag. Det är så jag känner när jag kliver av tåget på den ganska ödsliga perrongen i Hogsmeade. Där, en bit bort, ligger skolan. Det lyser ur fönstren och ger kontrast mot den mörka vinterkvällens himmel.
- Ska vi gå och ta en vagn? Det är kallt, säger Ivan.
Han har en stickad halsduk och matchande vantar. Det ryker ur hans mun när han pratar.
- Ja, jag ser fram emot att få äta och dricka mig varm, säger jag och ler.
Ivan skrattar och vi börjar gå mot vagnarna. Åkturen är snabb men kall. Vagnens fart blandas med den lilla motvinden, som i sin tur hittar sig in under våra vinterkläder och kyler ner våra tår och fingrar. Inne i det stora slottet är det varmt och om jag kunde skulle jag gärna spendera ett flertal timmar under en av de brinnande facklorna som sitter på väggarna men doften av den nylagade maten ifrån Stora Salen känns ändå lite mer lockande. Vi sätter oss ner vid bordet och hugger in som om vi aldrig sett mat förut. Efter en stund kommer Albus och gör oss sällskap. Men han äter inte så mycket. Utan sitter bara där med rynkad panna och ser väldigt fundersam ut.
- Vad är felet Al? undrar Lucas.
- Inget, säger han sakta och mosar en potatis med sin gaffel.
Jag, Lucas, Ivan och Jasper byter blickar. Här har vi två alternativ: antingen låter vi honom vara eller så pressar vi svaret ur honom.
- Är du säker? frågar Jasper.
Albus nickar och sveper innehållet i hans bägare. Sen fyller han på mer och sveper det. När han sen sträcker sig efter kannan en fjärde gång slår jag bort hans hand.
- Ingen mer pumpajuice för dig. Man kan ju tro att du vill bli full, säger jag.
- Man kan ju alltid försöka, säger Albus med ett försök om att få fram orden i en skämtsamt ton.
Det misslyckas. Någonting smäller till mig på axeln och jag vrider på mig. Bredvid mig sitter Peggy och ler generat.
- Förlåt, min kompis råkade stöta till mig. Du fick väl inte mycket ont? frågar hon.
- Det är okej, säger jag.
Peggy nickar och tittar granskande på mig.
- Du är Scorpius, Albus kompis, säger hon efter en stund.
Jaså, det är så jag blir beskriven. ”Ja men du vet, Albus vän”. Peggy verkar nästan höra min tankeverksamhet.
- Det var inte så jag menade men jag antar att det var bättre än att säga Roses gamla pojkvän, säger hon och låter lite generad.
Jag nickar. Det där gjorde bara saken värre.
- Nej, men gud. Det här gå ju inte alls bra. Jag ska nog vara tyst nu, säger Peggy snabbt och en märkbar rodnad lägger sig över hennes kinder.
Jag ler åt hennes klumpighet och hon märker det. Vi skrattar.
- Sista terminen. Det måste kännas nervöst, säger jag och byter samtalsämne.
- Snarare hemskt. Med tanke på F.U.T. T proven, säger hon och ryser till.
- Och jag som tyckte att G.E.T- proven var jobbiga, suckar jag.
Peggy skrattar igen och jag stämmer in. En väldigt bra start på det nya året och den nya terminen för mitt nya jag.

Albus
Deras skratt och samtal låter som mummel i mina öron. Även deras frågor har svårt att tränga sig förbi mina högljudda tankar. Du inbillar dig. Det är ingenting. Sarah skulle aldrig göra så. Din bror skulle aldrig göra så. Eller? Skulle han, jag menar det är ju James.
- Albus, ska du inte packa upp? undrar Jasper.
Jag blinkar. Det tar mig en stund innan jag kommer på att jag måste svara. Mina rumskamrater tittar oroat på mig.
- Jag antar det, säger jag sakta och öppnar min koffert.
Det första jag får se är plånboken Sarah gav mig. Undrar vad hon gav James? Nej. Jag slår igen locket igen. Smällen får mina vänner att ryck till.
- Vad fan Albus, säger Lucas.
Jag ställer mig upp.
- Jag måste gå, säger jag och lämnar sovsalen.
Snabba steg tar mig upp ifrån källaren och jag står helt ensam i Entrén. Jag tittar på de stora timglasen. Ravenclaw leder. Slytherin ligger näst sist. Över Gryffindor. De röda rubinerna får mig att brinna inombords.Jag knyter händerna för att inte gå fram och krossa glaset. Dämpade röster hörs ifrån trappan. Jag vrider på huvudet och känner hur det hugger till i magen. Sarah och James står högst upp. De pratar och Sarah har sin hand på min brors arm. Det där var droppen. Jag börjar springa upp för trappan. James får syn på mig när det är för sent. Jag slänger mig på honom och vi faller till golvet.
- Din idiot! skriker jag och försöker slå till honom.
Men James håller emot. Vi rullar runt på golvet. Sarah skriker på oss att sluta.
- Hur kan du? Du är min bror! skriker jag igen.
James försöker få av mig honom men istället rullar vi ner för trappan. Jag känner hur trappstegen slår mot min kropp och jag tappar taget om James. Jag kan också höra hur Sarah skriker. När trappstegen är slut hamnar vi bredvid varandra på golvet. Båda är vid liv. Lite ömma men vid liv.
- Av alla tjejer i världen var du tvungen att ta min, suckar jag.
- Vad fan pratar du om? undrar James och hivar upp sig på armbågarna.
- Jag pratar om hur du har träffat min flickvän bakom min rygg, säger jag och spänner ögonen i honom.
Min bror skakar på huvudet. James öppnar munnen, som om han vill berätta någonting för mig men istället ställer han sig upp.
- Vi får prata mer sen, muttrar han och går upp för trappan igen.
Sarah suckar och ställer sig framför mig. Hon räcker ner sin hand och hon hjälper mig upp.
- Du har verkligen fått allting om bakfoten, säger min flickvän och skakar besviket på huvudet.
- Berätta då vad det är ni håller på med, ber jag.
Sarah skakar på huvudet.
- Jag kan inte säga men jag lovar dig att jag inte är otrogen och att jag aldrig kommer att vara det. Jag...älskar ju dig, säger hon och lägger sina händer på mina kinder.
Det slår henne vad hon just sa. Hennes bleka kinder blir lätt rosa och hennes händer försvinner snabbt från min hud.
- Vad sa du? undrar jag.
Min röst är lite skakig. Skakig och förvånad. Men någonstans kan jag också höra lite lycka.
- Jag sa att jag älskar dig, säger hon och hennes blåa ögon lyser av glädje. Jag älskar dig!
Sarah lägger armarna runt min hals och kysser mig. Kyssen är varm och får mig att glömma min ömma kropp. Våra läppar släpper taget om varandra och jag stryker henne över kinden.
- Jag älskar dig med, säger jag och drar in henne i ytterligare en kyss.

JÄTTESUPERBRA KAPITEL!!
Bara två frågor, hitta två saker som stör mig
- Vad fan James, säger Lucas. Ska det inte vara
- Vad fan Albus, säger Lucas. ? Eller har jag missförstått allt? O.o


- Jag kan inte säga men jag lovar dig att jag inte är otrogen och att jag aldrig kommer att vara det. Jag...älskar ju dig, säger hon och lägger sina händer mina kinder.
Ska det inte typ så här? lägger sina händer om mina kinder.
haha, hoppas du fattar, men säg till om jag missförstått allt!
Annars är allt jättebra som vanligt!

MEEEER!!!!!!

Supahbah!

Vad gulliga Albus och Sarah är :3 superbra!