den gröna dalen

Miranda hade börjat skaka i hela kroppen och kunde känna hur styrkan rann av henne och hon sa svagt till Blackie.
- Min....tid är kommen...måste gå.

Blackie såg på henne och kände en sorg och gick fram till henne och strök försiktigt sitt huvud mot henne och sa.
- Vila i frid min vän.

Miranda nickade bara lite innan hon gick mot skogen....hon ville inte dö bland fölen.

Blackie såg på River och sa lågt.
- Gå med henne...hon behöver känna sig trygg in i det sista.

River nickar instämmande och går i en lugn takt han undrar hur långt inne i skogen de behöver gå men en bit till borde vara lagom om Miranda orkar .

Miranda hade kommit till skogen efter en bra stund och fortsatte en bit.
Hon ville inte kunna synas från ängen...och hon kände att River var med henne och kände sig lugn över det.

River stannade och ser mot Miranda och som ett är det bra här? Han nickade mot en liten dunge som tydligen är lite lagom dold från alla .han går in och väntar på henne här är det fridfullt ändå på något sätt.



Sessan ser efter River och Miranda hon kände en stor sorg kommer över henne det är dags för Miranda att få vandra vidare.

Miranda hade följt med honom in och hoppades att det inte skulle bli för jobbigt för honom.
Hon ville inte lägga sig ner...inte riktigt än.....hon skulle märka då hjärtat började sakta ner ännu mer.

Denna plats är lugn och fridfull han har varit med många dödsfall så han vet hur det är denna plats är lagom dold från alla. Han ser mild mot henne och sa" det är okej att du får lämna jorden nu" sa han med en mjuk tonfall.

Hon såg på honom och slappnade av lite...
Hon hoppades att hennes mamma hade haft rätt då hon föddes.
Att det fanns ett nytt liv efter att man dött.
I så fall hoppades hon att få ett längre liv i det livet.
Hon kände hjärtat slå ett kraftigt slag och hon stönade till qv smärta och förstod att det snart var tid.

River står på stället där han var och bara ser mot Miranda hoppas att det går fort och även om det kanske inte är så bra men han undrar vad som hände med sin pappa eftersom han aldrig fick träffa honom i livet så . Mamman lever det han men vet inte vart hon är just nu.



Sessan suckade djupt och ser mot sina egna föl som tydligen var lite nyfiken på vad som händer i världen just nu och vem var det nya fölet?

Miranda såg på River medan hon kände hur hennes ben darrade, de orkade snart inte hålla hennes vikt och hon sa lågt.
- Jag skulle be dig...en liten...sak.....

Hon andades tungt och varje andetag var smärtsamt.

River sa " vad vill du min vän?"sa han och ser otroligt på henne hoppas att han inte skulle göra något åt hennes lidande han kan ju hjälpa henne men vill inte.


Sessan ser mot blackie hon vill ju hjälpa till med flocken på något sätt men vet inte hur både uppfostrar sina föl olika sätt men hon vet hur hon ska göra med sina. Hon kände att dia ville dia igen och ställer i ställningen så de kan komma åt.