Mirabilis - Vidomina & Medi

"Ni ska slänga kort för att få bättre först" Halo såg på dem och lade huvudet på sned.
"Men jag trodde ni var äldre... typ mycket äldre och gick ni verkligen i skolan?" Hon såg till Nikki som försökte dölja ett leende.
"Har ni sådana där ringar? Som man får om man jobbar för Halo?"

Demitri drog ett andetag samtidigt som han log. "Ja, det gjorde vi."
Han gjorde som han blivit tillsagd och slängde kort.
"Det var längesedan.", förtydligade han. "Ja, vi har sådana ringar. Hur känner du till dem?"

Hon såg på honom och fick sedan nya och suckade.
"Jag har fått veta lite saker bara. Saker som jag kanske inte borde veta..."

Hennes ord överraskade Demi. Han lutade sig framåt i fåtöljen för att titta på Noelle. "Berätta mer. Hur.. hur kan du veta? Känner du någon som.. ja.. oss?"

Hon kände sig nu utsatt och lade ifrån sig korten och skruvvade på sig.
"Jag var ju i Italien. Vid det gamla templet." Sa hon och Nicolai såg på sin bror.
"Du skrämmer henne....."

"Och där träffade du någon?", frågade Demi. När han hörde Nikkis ord vände han blicken åt honom. "Vad? Jag frågar bara. Hon behöver inte berätta om hon inte vill. Men medge att det är konstigt att hon känner till saker som bara rör oss vampyrer?"

"Jag träffade en man." Sa hon och såg sedan bort. Skamset såg hon ner.
"Är det farligt att jag vet om detta?" Frågade hon sedan tyst.

Samtalet hade inte lett någonstans. De fortsatte istället att småprata. Demitri lyssnade efter vad de andra talade om vid middagsbordet. Rion hade inte sagt något på ett tag hade han noterat.
När spelet sedan var över, räckte Demi över kortleken till Nicolai.
"Det börjar dra ihop sig för att lägga sig. Noelle, jag kan följa dig till ditt rum?", föreslog Demitri och reste sig ur fåtöljen och tittade åt hennes håll.

Hon reste sig och borstade av sig. Såg sedan på dem.
"Godnatt alla. Jag ska dra mig tillbaka." Hon såg på Demitri och log.
"Vad skulle hända? Skulle jag bli kidnappad?" Hon log igen men nickade.
"Ja gör det.."

"Kanske.", retades Demitri och flinade. Han gick före henne ut till korridoren och väntade sedan in henne. "Ska du berätta för mig vad som bekymrar dig? Jag har sett att du funderar på något.", sa han men sänkt röst så att de andra inte skulle höra honom.