Life - Lupple & Medi PRS

Hon såg upp på hoo och nickade.
"Kom när du vill. Min dörr är alltid öppen." Hon log och åt upp det sista.
"Tack Gabriel för allt."

Han log och mötte hennes blick. " Tack själv." Log han och åt upp sin frukost.

Hon såg upp.
"Så vampyrer finns." Hon såg sedan på honom.
"Jag tror jag minns dig. Du var lite elak mot mig. sprang i från mig i skogen så jag inte hittade hem."

Han såg på henne och flinade lite. "Dem finns. " Svarade han och lutade sig närmare henne- över bordet. "Och den du hjälpte, hjälper är väldigt respekterad. "Viskade han som förklaring men började sedan skratta lite. "Det har jag inget minne av. "Log han retsamt.

"Jasså är hon?" Hon såg mot taket och skrattade.
"Du stack flera gånger. Jag var så arg på dig men du kom alltid tillbaka." Hon tog sig närmare honom.

" Väldigt." Viskade han och flinade. "Ingen vet hur gammal hon egentligen är, förutom hon själv och hon berättar aldrig. "Fortsatte han och bet sig lite i läppen. " Vissa säger att hon inte ens kommer ihåg själv. " Fortsatte han och flinade. "Många myter kring den flickan. " Sa han som förklaring. Hennes närhet, Olivias gjorde honom nervös, varför var hon så nära? Han svalde hårt, skrattade mjukt. " Jag tror du har hittat på detta. "Flinade han retsamt.

Hon såg på honom och boxade till honom.
"Inte alls!" Hon suckade och såg sig om.
"Ska du gå iväg?" Hon bet sig i läppen och vände sig om.
"Jag kanske ska jobba..."

Han skrattade och såg på henne. "Du har verkligen hittat på detta. "Flinade han och nickade sedan. "Jag borde dra, du ska ju jobba. "Poängterade han med ett leende på läpparna.

"Det gjorde jag inte alls." Inflikade hon surt och nickade.
"Ses nästa gång." Hon log och gick mot arbetsrummet och satte sig vid sin dator för att arbeta.. Hon nynnade svagt på en melodi och skrev snabbt på datorn.

Han flinade och reste sig upp och gick ut från stugan, skiftade form och började sedan springa hem med vännerna tätt bakom sig.