Konsten att ta sig ut ur garderoben - Scorbus

Albus, vad du än tänker göra, joinar jag dig! Du kan även se till så döden blir tusen gånger mer smärtsam!

Inget att skämmas för, Scorpius! Albus tänke rnog lika dant

Super!

Jättebraa!!
Jag hoppas att Albus hämnas på Cole. Om han inte gör det kommer jag göra det x)

Sträckläste hela... Så himla bra! Ser fram emot fortsättningen!

Kapitel 24 - Albus

När Albus vaknade nästa morgon hade Scorpius som vanligt redan gått upp. Konstigt nog syntes han inte till någonstans. Varken i sovsalen eller uppehållsrummet. Han var förstås van vid att Scorpius gick och åt frukost i förväg, men det var när Albus och Max fortfarande var tillsammans.

Han började gå mot stora salen för att se om han var där. På vägen gick han förbi Max. Hon tittade förhoppningsfullt på honom med sårad blick. Som om hon ville stanna upp och prata, men tittade snabbt bort och gick vidare.

Scorpius var inte i stora salen heller. Däremot fann han James sittande vid Gryffindorbordet. Det var väldigt sällan han hade kontakt med sina syskon under skoltid mer än nödvändigt. Det här var ett nödfall, tyckte han. Han gick fram till honom och lade handen på bordet. James tittade upp, förvånad över att se honom.
"Är du upptagen?" frågade Albus.
"Tja, jag har lektion om en kvart. Går det fort?"
"Perfekt", sa Albus och slog sig ner. "Jag vill att du gör mig en tjänst."
"Det beror på vad."
"Du går i samma klass som Cole O'Brian, eller hur?" James nickade. "Iallafall, rent kortfattat. Han och Scorpius brukade ses för inte alls så längesen. Scorpius var helt förälskad i honom och trodde att de hade något på gång, men när Cole fick reda på att han kände så flippade han ur totalt. Han drog in honom på toaletten och började misshandla honom så hårt att han fick blåmärken över hela överkroppen."
"Wohow, vänta nu... Cole?" sa James förvirrat.
"Jag vet inte hur du känner honom, men han är iallafall en riktig skitstövel."
"Och... hur är det med Scorpius nu då?"
"Han känner inte av någon fysisk smärta längre men han är fortfarande jätteledsen. Det är det som är grejen. Jag vill att du ska hämnas på Cole."
"Brorsan. Jag kan vara bra på hyss och sånt, men slåss gör jag inte."
"Exakt. Men det skulle jag kunna göra om jag fick chansen, men jag vet att det inte kommer göra saken bättre, så det är därför jag ber dig nu."
"Vad vill du att jag ska göra då?"
"Något hyss. Nånting som får hela korridoren att skratta åt honom, så han kan skämmas rejält."
"Något exempel?"
"Inte vet jag. Kom bara på något! Få honom att dansa naken eller något. Bara gör nånting. Okej?"
"Vi får se vad jag kommer på. Men nu måste jag gå. Jag återkommer sen och talar om hur det gick", sa James och reste sig.
"Tack, James, du är bäst i världen!"

Albus hade under en lång tid tänkt tillbaka på sitt fjärde år. Han mindes första gången han träffade Delphi. Hennes, vad han trodde, vänlighet, hennes vackra hår och allt det där. Självklart förstod han att en tjugoåring kanske inte skulle vara intresserad av en fjortonåring, men han tänkte då att om några år, kanske efter att han hade gått ut Hogwarts och hon skulle vara runt tjugofem, kanske det hade funkat. Men sen visade det ju sig vem hon egentligen var. Vad hon ville göra mot trollkarlsvärlden, vad hon gjorde mot Craig och framförallt, hur hon torterade Scorpius. Allt han kunde tänka på sen dess var att han ville hämnas på henne, men insåg att det bara var att ge upp så länge världen var fri från hennes faror.
Men efter vad Cole hade utsatt Scorpius för kom minnena tillbaka. Det var därför han nu ville hämnas när han hade chansen.

Under deras första lektion blev Scorpius tio minuter försenad. Varför visste inte Albus, och när han försökte få kontakt med honom blev han bara hyshad. Vad var det med honom?
Under lunchen bestod hela deras tid av torra konversationer och när de hade lektion igen var Scorpius återigen fullt koncentrerad på sitt arbete.

Efter att deras sista lektion var slut och de var påväg till uppehållsrummet så stoppade Albus sin vän.
"Varför är du såhär?" frågade han otåligt.
"Vadå 'såhär'?" sa Scorpius och undvek ögonkontakten.
Precis när Albus skulle svara ropade någon på dem.
"Albus! Scorpius!" Det var en Hufflepuffelev som såg ut att vara yngre än Lily. "Rektorn vill se er inne på sitt kontor."

Albus, jag kan gärna tortera honom!

Vad vill rektorn då? Det är väl McGonagall?

Jättbraa!
Om James inte hjälper Albus att hämnas, så gör jag gärna det!

Toppen!

Braaaaa! LYSM!

Kapitel 25 - Scorpius

Pojkarna gick raka vägen till McGonagalls kontor, som de hade blivit tillsagda. Därinne satt James och Cole, som hade fått ett par turkosa kaninöron som han försökte slita bort. När Scorpius tittade på Albus såg han att han höll handen för sin mun för att inte skratta.
"Potter. Malfoy. Varsågoda och sitt", sa McGonagall lugnt.
De gjorde som hon sa. Albus satte sig bredvid sin bror och bredvid Albus satte sig Scorpius för ett bra avstånd från Cole.

McGonagall tog av sig sina glasögon och lade dem på bordet.
"Vet ni varför ni är här?" sa hon.
"För att titta på Coles misslyckade försök att bli en animagus?" gissade Albus med ett flin.
"Du din-" fräste Cole innan han blev avbruten.
"Tyst, O'Brian", sa McGonagall. "Ja du. Det lutar åt det hållet. Det är nämligen, enligt James, så att du, Albus, berättade om Coles misshandel mot Scorpius. Stämmer det?"
"Därför att han-"
"O'Brian! En i taget."
"Ja. Det stämmer", erkände Albus.
"Och då ville jag hämnas", sa James innan Albus hann tillägga något.
"Genom att trolla fram ett par kaninöron och en liten svans, som lyckligtvis är borta nu, och sen fick honom att skutta runt i korridoren fram tills byxorna trillade av", förklarade McGonagall vilket gav Albus en rejäl fnissning. "Tyst, Potter."
"Men James gjorde ju vad som var rätt", envisades Albus. "Jag tycker faktiskt att ert straffsystem är fruktansvärt orättvist. Att springa i korridorerna på natten, och försöka smita från skolan ger kvarsittning och hårda straff, men lite grov misshandel mot yngre elever spelar väl inte er någon roll?"
"Isåfall tycker jag Malfoy förtjänar straff han också!" snäste Cole. Scorpius tittade ner i golvet och bet ihop. "Därför att han utsatte mig för sexuella trakasserier! Jag försvarade mig bara!"
"Vad jag har hört så knuffade du först undan honom. Det är försvar, ja", sa Albus med blicken fäst på Cole. "Men så fort han skulle gå därifrån drog du frivilligt in honom på toaletten och sparkade honom tills han knappt kunde andas!"
Scorpius kände hur tårarna rann efter den påminnelsen.
"Jag ville bara vara säker på att han inte utsätter någon annan", sa Cole.
"Han försökte bara kyssa dig!" sa Albus högljutt. "Men när han insåg att du inte ville bad han om ursäkt och försökte gå därifrån. Det var inte som att han tvångskysste dig eller klämde dig på snoppen-" Han avbröt sig själv då McGonagall blängde på honom. "Privata ägodel."
Det uppstod en tystnad. McGonagall tittade lugnande på Scorpius.
"Är det sant som Albus säger, Scorpius?" frågade hon.
Klumpen Scorpius kände i halsen var så stor att han inte kände för att prata, så han nickade och torkade en tår med ärmen. Albus lade en tröstande hand på hans axel.
"Det jag gjorde var av omtanke", lyckades Scorpius få ur sig. "Jag menade inget illa."
"Då så", sa McGonagall. "Men vad O'Brian och James gjorde var mot reglerna. Därför kommer ni båda att få straffkommendering."
"Va?!" sa Albus. "Men det var ju-"
"Det låter utmärkt!" avbröt James och blinkade därefter med ena ögat åt sin lillebror. "Eftersom att det var väldigt dumt av mig. Förlåt så mycket, Cole. Jag kan skaffa dig ett par tofflor som matchar de där öronen om du vill."

"Nåja", suckade McGonagall efter en korttystnad. "Ni två kan gå, Potter och Malfoy."
Albus och Scorpius lämnade kontoret.
"Du Scor-"
"Albus", avbröt Scorpius som om han inte hörde honom. "Jag tror jag går till biblioteket en stund."
"Är du okej då?" sa Albus.
"Jadå. Jag behöver bara en stund för mig själv. Jag kommer till uppehållsrummet sen", sa Scorpius och var beredd att gå innan Albus stoppade honom.
"Om det är något så finns jag här för dig. Det vet du väl?"
"Mm", sa Scorpius och lossade hans grepp. "Jag vill bara vara lite ifred nu. Vi ses sen."