Kiss me [LE/JP] [SV]

FÖRLÅT ALLIHOPA!!! HÄR KOMMER KAPITEL 20.
Jag har varit så nere med allting som har hänt i mitt liv, och jag verkligen fastnade med det här kapitlet. Det har varit jättesvårt att skriva. Men här kommer det i alla fall! Hoppas några av er fortfarande läser! KRAMAR PÅ ER ♥

20

Alldeles för snart var det dags att åka tillbaka till Hogwarts. Lily, Haylie och Mary skulle mötas på den läckande kitteln i London för att resa till Tre kvastar med flampulver. Mrs Evans hade efter många om och men fått lov att skjutsa Lily till London med villkoret att hon inte skulle börja gråta. Graces känslor verkade bara komma ut genom ett håll - och det var ur ögonen. Lily som själv hade det lätt till tårar brukade ha svårt att hålla tillbaka om hennes mamma blev alldeles för känslosam.
Mrs Evans följde med Lily in på den läckande kitteln för att försäkra sig om att hennes dotter hamnade i trygga händer.
Värmen var slående när de kom in från kylan utanför. Puben som ofta stod tom under sommaren, då häxorna och trollkarlarna föredrog Diagongrändens uteserveringar, var så gott som full. Mrs Evans gav ifrån sig en flämtning när ett knallkort small alldeles intill dem där ett gäng Hufflepuffelever satt som Lily kände igen. En av dem var nämligen Hufflepuffs nya kvinnliga prefekt.
”Mamma, vad tror du kommer hända under de fem minuterna som jag väntar på tjejerna?”
"LILY!"
Mrs Evans gav ifrån sig ännu en flämtning, men Lily kände hur hennes mungipor gled isär av ljudet från de bekanta rösterna. Snart såg hon Haylie och Mary komma rusande mot henne. De kramades en stund innan de båda kramade om Mrs Evans också.
"Dagen innan balen, tjejer. Är ni nervösa?" Frågade Mrs Evans exalterat när alla hade släppt taget om varandra.
"Haylie har testat sin klänning 4 gånger nu på förmiddagen." Avslöjade Mary.
"Det var inte jag som testade 13 olika frisyrer." Gav Haylie tillbaka. "Men Mary kan i och för sig behöva all övning hon kan få. Hon är inte så duktig på hår." Berättade Haylie för Mrs Evans. Lily tog ett hårt grepp om Marys händer för att hindra henne från att nita sin bästa kompis.
"Åh, det kommer bli en kväll som ni sent kommer glömma." Sade Grace drömmande. "Lilys klänning är så vacker. Jag vet inte hur hon gjorde det, men hon lyckades på något sätt återskapa tyget på klänningen med hjälp av magi som hon sedan skickade till James så att han kan matcha hen-"
"Du gjorde vad!?" Utbrast tjejerna i kör och stirrade med ögon stora som klot på Lily.
"Schh..." Lily kände hur hon blev alldeles varm i ansiktet och såg sig snabbt om för att försäkra sig om att de inte hade dragit åt sig alldeles för mycket uppmärksamhet. Hon såg sedan irriterat på sin mamma där ”Hoppsan” stod skrivet stort i pannan.
"Förlåt mig." Ursäktade Mary sig och sänkte rösten. "Jag menar; du gjorde vad?"
"Ska du gå på balen med James Potter och har inte berättat det för oss?” Haylie allvarligt.
”Jag känner mig lite sviken.” Fortsatte hon dramatiskt.
”James frågade mig på stationen.” Förklarade Lily. ”Och jag kunde ju inte berätta det för er när han fortfarande var där.”
”Och du kunde inte skriva brev heller för att dina fingrar kanske gick sönder?” Sade Haylie spydigt.
”Anledningen till att jag inte har sagt något är för att det inte är en stor grej.” Sade Lily och gav ifrån sig en djup suck.
”De går bara som vänner.” Lade Mrs Evans till förtydligande och himlade med ögonen likt sin dotter.
"Bara som vänner?" Flinade Mary och suckade hon också. "Om ni vill lura er själva så."
"Hur länge ska vi gå på den?" Frågade Haylie. "Alltså man kan se gnistorna spraka om er på 100 meters avstånd."
"Så det är något mellan dem?" Frågade Mrs Evans uppspelt. ”Jag har lekt detektiv hela lovet, men tror ni hon berättar något?”
"Lily, du fattar att detta är en dejt, va?" Sade Mary. De såg alla tre på Lily.
"Som kompisar." Underströk hon och undvek deras genomträngande blickar.
"För att vara den mest begåvade häxan i vår årskurs är du väldigt dum." Sade Haylie.
"Det är en dejt, Lily." Sade Mary igen.
"Men han sa att vi bara skulle gå som kompisar."
"Det är helt klart en dejt." Instämde Haylie.
"Vi är vänner, vi hade inga att gå med." Försökte Lily.
"Och varför hade ni inga att gå med?" Frågade Haylie. "Tror du inte att minst 30 tjejer redan har frågat James? Ni två hade inga att gå med för att ni ville gå med varandra. Det är en dejt även om ni båda är för mesiga för att erkänna det."

En halvtimme senare stod Lily, Haylie och Mary inne på tre kvastar och borstade av sig sotet där Hogsmeades shoppinggäster lunchade i värmen. Madam Rosmerta log strålande mot dem- hon var van vid att häxor och trollkarlar plötsligt poppade upp ur hennes eldstad- samtidigt som hon underhöll ett gäng alkoholpåverkade trollkarlar i 50årsåldern.
"Ska vi stanna och käka lunch här, eller?" Frågade Lily som kände den oemotståndliga doften från Madam Rosmertas berömda kycklingpaj. Haylie och Mary nickade hungrigt.

Det var den 30 december, och dagen före nyårsafton. James och Sirius hade tagit flykten till James sovrum efter att de hade ätit sig mätta av Mrs Potters vällagade lunch. Mr och Mrs Potter hade bjudit hem Sirius till jul, och det hade fallit sig naturligt att han stannat tills de skulle åka tillbaka till Hogwarts. Att Sirius spenderade sina lov hos familjen Potter var inte ovanligt, men det var innan han hade ärvt sin lägenhet i London. Ett rum med kök, och badrummet hade utsikt över mugglarlondon, som Sirius gärna nämnde.
"Vad tycker du om Haylie?" Frågade Sirius som låg raklång på madrassen han sovit på de senaste dagarna. Han sköt gnistor ur änden på sin stav i olika mönster ovanför honom. James gav ifrån sig en suck.
"Sirius, vi vet att du gillar Haylie."
"Vad menar du med det?" Frågade Sirius.
"Tja... om man säger så här, du har aldrig tidigare hängt med en tjej som du också ligger med."
"Det kanske är för att ingen tjej jag har legat med är kul att hänga med?"
"Jag tycker det svarar på frågan självt, men vad vet jag." Svarade James och ryckte på axlarna.
"Ja, vad vet du, som går runt och kysser söta flickor och sedan låtsas som ingenting."
"Men jag kan i alla fall erkänna för mig själv att jag älskar henne."
"Men du vet ju tydligen redan att jag gillar Haylie, så varför ska jag erkänna?"
"Bra fråga." Sade James. "Varför gillar du henne då?"
"Jag vet inte riktigt. Eller, jag vet precis. Hon... Hon...-"
"Får dig att känna något?"
"Ja. Hon får mig att känna massor med grejor. Hon är som en bästa kompis som får mig att känna saker jag aldrig känt tidigare. Jag kan liksom inte sluta tänka på obetydliga saker som att hon är så jäkla rolig, och att det här lovet har varit så jobbigt för att jag inte har hört henne skratta en enda gång, eller att hon har lagt någon dryg kommentar över mitt välvårdade hår." James log stort. "Hon ska ha en silvrig klänning på balen, sa jag det?"
"Max 5 gånger." Skrattade James. "Minns du kanske när jag försökte hjälpa dig med din matchande fluga?"
"Ja, just det. Förlåt, Tagghorn. Jag är lite förvirrad. Tråkigt att vi bara kommer kunna vara med till allra senast halv nio."
"Va?"
"James, du vet väl att det är fullmåne imorgon? Okej, uppenbarligen visste du inte det annars hade du inte sett sådär på mig. James, hur kan du inte ha haft koll på det?"
"Jag har väl trott att jag ska få gå på min avslutningsbal med Lily Evans!" Sade James irriterat och kastade sin strumpa på golvet, eftersom det var det enda han hade inom räckhåll.
"James, jag förstår att du är besviken, men Remus behöver oss."
"Självklart, jag skulle aldrig svika honom." Sade James och tog ett djupt, lugnande andetag. "Har du förklarat för Haylie varför du måste gå?"
"Abigail täcker oss." Sade Sirius.
"Abigail?"
"Lita på mig."

Uppehållsrummet var ovanligt tomt när Lily, Haylie och Mary äntligen tagit sig hela vägen från tre kvastar. Några förstaårselever hade tagit tillfället i akt att slänga sig i de stora röda sofforna framför den öppna elden.
"Vi går upp, va?" Frågade Haylie och sökte bekräftelse från sina två vänner. De nickade, och gick upp till deras sovsal där deras sängar väntade på dem med rena lakan. Lily slängde packningen under sängen och kastade sig sedan utmattat på överkastet.
"Du kan sova här i natt om du vill, Haylie." Sade hon. "Abigail skulle komma den 31."
"Skulle jag sova i hennes säng?" Frågade Haylie och såg på Abigails säng med avsmak.
"Husalferna byter hennes lakan också." Sade Lily.
"Det är Abigail vi pratar om. Hon har säkert övertalat husalferna att inte bädda hennes säng."
"Varför skulle hon göra det?"
"Jag vet väl inte! Hon är Abigail. Hon kanske visste att jag skulle frestas av tanken att sova där när hon var borta. Jag bryr mig inte om vad du säger, Lily, men hon är ondskefull." Lily himlade med ögonen.
"Förresten, jag har köpt julklappar till er!" Utbrast Mary entusiastiskt och dök ner efter sin egen packning på golvet.
"Jag med!" Sade Lily och Haylie i kör.
Tjejerna började rota efter julklapparna som inhandlats under lovet.
"Jag hann inte slå in era julklappar, men... här." Mary såg lite skamsen ut när hon räckte fram två par tofflor som var formade som enhörningar.
"De är så söta!" Utbrast Lily som avbrutit sitt letande och tog emot sin julklapp och satte de genast på fötterna. "Och mjuka!"
"Här har du din julklapp från mig, Mary." Sade Haylie och räckte över ett slarvigt inslaget paket. "Lily, fångar du?"
"Va?" Innan Lily ens hunnit reagera kom paketet farandes mot henne och träffade henne i ansiktet. Som tur var det mjukt, och inte en målstolpe.
"Det är tur att du har James." Suckade Haylie. "Reflexer, är det något du någonsin hört talas om eller?"
"Eh... Tack..." Mary hade slitit av presentpappret och stod nu med en gammal upplaga av The Daily prophet. Lily fann det samma i sitt paket.
"Läs!" Uppmanade Haylie dem.
"I en by alldeles utanför Birmingham har en mugglare anmält igårkväll till mugglarmyndigheten att en man plötsligt ska ha dykt upp i mugglarens trädgård med hjälp av något som mugglarna kallar för teleportering. Teleportering är mugglarnas svar på spöktransferens, som i deras värld bara är påhitt-"
"Okej, okej. Jag glömde köpa julklappar till er." Erkände Haylie. "Men jag tänkte att vi kanske kan åka till Paris, bara vi tre tjejer, i sommar? Jag bjuder, såklart." Mary gav ifrån sig ett högt tjut.
"Men Hay, hur ska du ha råd med det?" Frågade Lily. "Inte för att jag inte vill åka, men jag vill inte ruinera min bästa vän för det."
"En sak i taget, Lils. Vi ska till Paris."

Remus hade kommit till middagen senare den dagen eftersom att studentkommittén skulle samlas en sista gång innan det stora eventet. Till Lilys stora lättnad verkade läget vara under kontroll, och det enda Lily behövde fokusera på nu var att dyka upp.

När Lily vaknade morgonen därpå, efter en natt med knappt någon sömn och med förväntningar som var skyhöga, kunde hon inte förstå vart tiden egentligen tagit vägen. Hon gick sitt sista år på Hogwarts för att sedan aldrig komma tillbaka till det som faktiskt var hennes andra hem. Tänk att slottets tjocka väggar inte skulle skydda henne och hennes vänner längre. Skulle livet efter Hogwarts kunna toppa det dem hade nu?
Det var någonting med den här balen som påminde henne om att tiden började rinna mot sitt slut, och samtidigt som det skrämde henne, kunde hon knappt vänta för att se vad det innebar.
"Idag smäller det." Sade Mary förväntansfullt och satte sig upp i sängen. Hennes upphetsning lös om henne.
"Idag smäller det." Nickade Lily instämmande. Ett högt brummande ljud hördes plötsligt ifrån Abigails säng där Haylie såg skyldigt på dem. Mary höjde på ena ögonbrynet.
"Hur spänd är du egentligen?"
"Äsch, håll klaffen. Jag är hungrig."
"Jag är faktiskt också rätt hungrig." Erkände Lily. "Det kanske är lika bra att klä på oss och gå ner?"

Haylie hade inte sett någon mening med att klä på sig eftersom att hon ändå skulle bli tvungen att byta om sen på eftermiddagen, så hon hade följt med sina vänner till frukosten i sin morgonrock.
"Där är Diggory." Sade Mary spänt när hon fick syn på Hufflepuffprefekten. "Vet ni vad, jag tror jag ska gå över till honom och se om han fick mitt brev." Innan Lily hann säga något hade Mary redan försvunnit från Gryffindorbordet.
"Mary Diggory." Sade Lily lite tyst för sig själv innan hon drack en klunk av sitt heta te. Haylie gjorde en grimas.
"Visst ser han bra ut och så, men lite för tvålfager för min smak." Sade hon kritiskt.
"Tur att du inte behöver dejta honom då." Flinade Lily.
"Du vet om att Remus inte ska gå på balen, va?"
"Va? Nej? Vem har sagt det? Hur vet du det?"
"Sirius." Sade hon och ryckte ointresserat på axlarna.
"Men han har ju planerat halva balen?" Sade Lily oförstående och hade helt glömt bort baconbiten som dinglade i luften på hennes gaffel.
"Jag har alltid trott att Remus är kär i Mary." Sade Haylie.
”Vad har gett dig den tanken? Vänta - är det därför han inte går på balen?”
"Det är en teori- åh, nej. Där kommer McGonagall... hoppas hon inte ser mig... hon såg mig... Jag är strax tillbaka Lils."
Lily satt ensam kvar vid gryffindorbordet. Hon vände sig om över axeln och såg Mary som stod och blinkade febrilt med sina ögonfransar medan hon pratade med Diggory. Lily skakade roat på huvudet. Det blev plötsligt mörkt. Ett par varma händer höll för hennes ögon och hon visste med ens vem det var.
"Professorn, jag-"
"Vilken professor?" Händerna försvann för hennes ögon och hon vände sig så snabbt om att hon blev lite yr. Det hade bara gått två veckor utan att hon hade sett honom, men hans närvaro fick det att kittla i magen som om det hade gått ett helt sommarlov.
"James!" Lily kunde inte hjälpa leendet som blev allt större.
"Ja, jag är James." Log han. "Men frågan är vem den här professorn är som du verkar ha ett lite osunt förhållande med."
"Jag visste det var du hela tiden." Sade Lily. "Du vet, jag kan också vara rolig."
"Tro mig, jag vet att du kan vara rolig, men jag vet också att du är en usel lögnare." Lily himlade med ögonen.
"Hur har din jul varit?" Frågade hon.
"Det har mest varit jag och Sirius och mina föräldrar. Ätit god mat, fått några fina presenter, tagit det lugnt - själv?"
"Samma." Svarade hon.
"Vad gjorde Sirius hos dig?" Frågade James.
”Våldgästade mitt hem, åt upp all mat och försökte sjunga julsånger i stämmor med sig.” Sade Lily leende.
”Och jag som trodde det var vår grej.” Sade James och drog en hand genom sitt mörka hår.
”Jag och Sirius har haft ett hemligt förhållande i flera år.”
”Du och Sirius?”
”Låt inte så förvånad. Vi har faktiskt strulat en gång för länge sedan.” James stelnade till.
”Ni har vad?” Han tog ett djupt andetag och såg chockat på Lily.
”Det är länge sen, James.” Sade hon och försökte vifta bort det, men hon verkade bara vifta det rätt in i James ansikte.
”Du har strulat med Sirius?”
”James, du tar inte den här informationen särskilt bra.” Sade hon observant och såg lite orolig ut nu. James ruskade på huvudet.
”Va? Vaddå? Jag vill bara få all fakta rätt.”
”Innan du trycker det i tidningen?” Frågade Lily retsamt, men James verkade itne uppfatta skämtet. ”James, det var länge sen.” Försäkrade hon honom. ”James, är du avis på Sirius?”
”Nej.” Sade han snabbt.
”För det är ju inte som att vi två inte har – ja, du vet.” Sade Lily försiktigt.
”Jag är bara förvånad.” Sade han snabbt.
”Det verkar som att det går bra mellan han och Haylie.” Sade Lily för att byta samtatlsämne. James log äntligen.
”Jag tror de kommer att sluta upp med varandra.” Sade han självsäkert. ”De har något särskilt. Jag har något till dig förresten.” James tog fram ett litet silvrigt paket ur bakfickan och räckte det till Lily. ”Du behöver inte öppna det nu.”
”Ta-”
"-är det där Haylie?"
"Haylie, vem då?" Frågade Lily frånvarande och såg upp från julklappen som stulit all hennes fokus.
"Din Haylie." Sade James förtydligande och nickade, alldeles riktigt, mot Haylie som stod och pratade med Professor McGonagall iförd endast sin morgonrock samtidigt som det såg ut som hon gestaltade en struts med sitt kroppsspråk.
"Har aldrig sett henne förr." Ljög Lily och skakade på huvudet.
"Haylie är verkligen..."
"... en av sitt slag?" Föreslog Lily.
"Det var bättre formulerat än det jag tänkte säga, så vi säger så istället." Skrattade han.

James kunde inte minnas att någon annan dag någonsin hade gått så långsamt. Lily, Haylie och Mary hade försvunnit upp till flickornas sovsal redan vid tretiden för att göra sig i ordning, vilket i och för sig nästan alla flickor hade verkat göra. Uppehållsrummet kändes ovanligt tomt på eftermiddagen. Det var bara några få killar kvar som bara verkade vänta ut tiden.
”Har du sett Lilys klänning?” Frågade Sirius i ett försök att starta upp en konversation. Sanningen var den att han var nervös inför kvällen, och verkade ha fått tillfällig tunghäfta. Det gjorde inte James någonting eftersom han själv hade tusen tankar som virvlade runt och tog upp all plats i hans huvud. Han kunde inte förstå att det verkligen var dags. Han var avgångsstudent. Han gick sitt sista år på Hogwarts och skulle gå på sin egen bal. Och det mest fantastiska av allt, han skulle gå med Lily Evans. Lily, som fick hans hjärta att hoppa över ett slag när han såg på henne. Flickan som tagit allt hans förnuft till fånga.
”Eh, va?” James såg upp på Sirius, som om han inte hade reagerat på att Sirius hade pratat med honom förrän då. Sirius såg bara förvirrat tillbaka. ”Eh, nej det har jag inte.” Sade James igen vars hjärna hade hunnit ikapp.
”Vad är det med er två?” Remus, vars närvaro ingen av dem verkade registrera, suckade och skakade på huvudet. ”Va lite taggade istället.”
”Ska du säga, som inte ens ska gå.”
”Hade jag haft ett val hade jag gått.” Sade Remus en aning kyligt. ”Men jag får inte för Madame Pomfrey av säkerhetsskäl.”
”Förlåt, Månis, jag menade inte så.” Sade Sirius. ”Jag vet inte vad det är med mig.”
”Du är väl nervös för första gången i ditt liv.” Sade Remus enkelt. ”Det är så här alla andra känner när de verkligen tycker om någon och det börjar bli seriöst.”
”Seriöst?” Sirius såg ut som ett stort frågetecken.
”Du är hopplös.” Suckade Remus. ”Kom med mig och Peter upp till sovsalen nu. Ta varsin klunk eldwhisky som jag vet ni förvarar i era koffertar, och så byter ni om.”

SÅÅ HIMLA BRAAA!!!
Längtar sjuukt mycket tills nästa kapittel kommer!!

Jättebraa

Jättebra!!!!!

sjukt braa!!!!!!!!!!!! Längtar till nästa

Du skriver så underbart, det är som balsam för själen! Tänk att Lily strulat med Sirius och att James inte visste om det! Och undra egentligen hur det kommer gå på självaste balen, bara du vet och det är väl tur det så du kan skriva mer. Kram kram. Längtar efter fortsättningen!

Ååå! Äntligen ett nytt kapitel! och ett fantastiskt långt och roligt sådant till på köpet!

Har sträckläst allt och den är AWESOME!!!
Hur kan man skriva så bra??

Något sjukt har hänt... JAG HAR UPPDATERAT MED ETT NYTT KAPITEL !


Hundra år senare, och här kommer ett kapitel! Jag har på riktigt försökt skriva på detta sedan jag uppdaterade sist, men jag har varit såå oinspirerad. Jag har dock påbörjat massor med annat (bl.a en fanfic om detta gänget EFTER Hogwarts och en liten julspecial, samma gäng och också efter Hogwarts). Men jag hoppas ändå att ni ska tycka om kapitlet. Man kan säga att detta har varit en... motstridig liten bebis.
Ni är fantastiska som fortfarande läser, kommenterar och ger mig motivation till att fortsätta skriva. Ni är BÄST.


21
James fingrade nervöst med fingrarna på sin mörka klädnad samtidigt som han slängde blickar mot flickornas sovsalsdörr var femte sekund. Peter, som hade bjudit en väldigt söt Hufflepuff-flicka i femte årskursen, hade redan begett sig till källaren för att möta upp sin dejt. Sirius försökte dölja sin nervositet genom att slänga med sina lockar där han stod en bit från James. James och Sirius var mästare på att dejta och hade antagligen gått på fler än de flesta på skolan sammanlagt, men det här var annorlunda. Detta var på riktigt. Fast det var det ju inte... det hade ju James varit så smart och sätt till. Nu i efterhand hade han lite svårt att komma ihåg varför de gick som vänner... Fast de var ju vänner. Förvånansvärt nära vänner. Så varför var han då så nervös? Det var ju bara Lily. Ja, just det. Lily Evans, tjejen som han hade trånat efter halva sin tid på Hogwarts. Tjejen som han insett att han älskade. Just det.
”Wow, vad stilig du är!” Från flickornas sovsal kom en blond, vältränad tjej som James först knappt kände igen. Hon var iförd en klänning som komplimenterade hennes figur och det blonda håret var uppsatt i en glänsande knut.
”Erica!” Sade James förvånat. Han hade aldrig förr sett Gryffindors jagare så uppklädd. Hon var en tjej som inte allt för ofta använde smink och verkade ägna sig mest till träning. ”Du är verkligen jättefin.” Sa
”Tack.” Log hon tillbaka. ”Det måste kännas konstigt för er, va? Er avslutningsbal och allt. Jag har hört att det kommer vara fantastiskt. Jag hoppas man gör något liknande nästa år när det är vår tur. Har du fått någon dejt? Eller vad dum jag är, det är väl klart. Du är ju James Potter.” James skrattade lite nervöst och såg snabbt upp på dörren bakom henne så att han inte skulle råka missa Lily.
”Jo, jag ska gå med Lily. Lily Evans, du vet, i min årskurs.”
”Hon gick ut med Ravenclaws kapten för quidditchlaget, va?” Sade Erica intresserat. James nickade.
”Hon och Davis dejtade, ja.”
”Vi får se om hon har bättre lycka med Gryffindors då.” Sade hon busigt. ”Och sen när har du aldrig fångat kvicken? Åh, gör dig redo nu, James, för här kommer hon.” James tittade snabbt upp och kände hur hans hjärta stannade.
Aldrig någonsin hade hon varit vackrare.
De röda lockarna var uppsatta i nacken, men några slingor av luggen hängde ner och ramade in hennes ansikte. Kinderna skimrade och hennes smaragdgröna ögon glittrade när dem mötte James.
”Hej.” andades hon och verkade nästan lika nervös som han själv var. Han log.
”Lily”, började han utan att knappt veta vad han skulle säga. ”Du är... du är jättevacker.” Lily var glad att hon hade smink på sig så att han kunde se hur röd hon egentligen blev om kinderna av hans innerliga komplimang.
”Du ser fantastisk ut, James.” Svarade hon.
”Håret var dock-” började han för att ursäkta sitt ostyriga hår, men hon avbröt honom.
”Det är perfekt.”

Stora salen hade sedan lunchen genomgått en stor förvandling. En stor scen infann sig nu där honnörsbordet brukade stå och elevhemsborden var utbytta mot vitklädda, runda bord. På varje bord stod tända kandelabrar och vita blommor. Hela salen verkade ha fyllts med ett magiskt sken från ljusen som svävade i taket som avslöjade den stjärnbeströdda himlen utanför.
”Lily, jag kan inte fatta att du har gjort allt detta.” Sade Haylie exalterat och gjorde en piruett framför dem.
”Det är otroligt.” Sade James instämmande.
”Tack, men jag var långt ifrån ensam.” Sade Lily. ”Utan kommittén hade vi inte haft nånting.”
En silvrig bricka kom flygandes mot dem med kristallglas som var fyllda med en guldskimrande vätska. Alla tog varsitt och brickan flög iväg mot de som anlänt efter dem.
”Det luktar lite som...” Sirius satte glaset under näsan och sniffade misstänksamt på drycken. De andra såg nyfiket på honom. Lily som redan hade tagit en klunk kunde konstatera att hon tyckte det smakade citrusaktigt. ”-chokladpudding.”
”Chokladpudding?” Lily höjde på sina ögonbryn och såg misstroget på Sirius som fortfarande luktade på sitt glas. Hon såg hur Haylie och James också började lukta i sina glas för att bekräfta Sirius påstående.
”Sirius, det luktar inte chokladpudding.” Sade Haylie oförstående och smuttade sedan på drycken. ”Det smakar typ...”
”Citron.” Sade James.
”Ja!” Instämde tjejerna i kör. De kunde inte hjälpa att skratta när de såg på varandra.
”Nej, jag lovar. Det luktar choklad. Lukta!” Insisterade Sirius och satte sitt glas rätt under James näsa.
”Sirius, det är ditt finger som luktar!” Utbrast James. Sirius slog sig roat för pannan.
”Just det, jag åt chokladpudding innan...”
”Du är otrolig...” Suckade Haylie och visste inte om hon skulle skratta eller gråta, men Lily verkade i alla fall finna situationen väldigt rolig som skrattade hejdlöst. James såg lyckligt på henne medan hon försökte dölja sina blottade tänder med baksidan av handen.
”Ska vi ta ett bord, eller?” Föreslog Sirius. ”Vi kan paxa platser till Mary och Diggory om de vill göra oss sällskap.”
”Och Peter och Lorraine.” Tillade Lily när hon väl samlat sig efter sin plötsliga skrattattack. Sirius himlade med ögonen, men leendet gick inte att missta på.

"Jag kan inte fatta att du inte vet vad film är!" Sade Lily häpet till James när de kommit halvvägs genom varmrätten när James hade sett ut som ett levande frågetecken när Mary hade berättat om ett biobesök under lovet.
"Vet du vad quodpot är då?" Försökte James tillbaka.
"Det är en variant av quidditch som är väldigt populär i USA."
"Okej, du vinner." Sade James besegrat. "Hur visste du det förresten?"
"Jag har läst quidditch genom tiderna en gång i tiden. Innan jag visste att flyga inte riktigt är min grej." Sade Lily och fick en klar minnesbild från hennes senaste flygtur med James... Den thekthiiga, läthpande Lily.
”Fast lite roligt var det.” Sade James och knuffade lite på henne.
”Fast..” Började Lily och rynkade ihop hela ansiktet. ”Var det verkligen det?”
”Det var i alla fall en väldigt bra dag.” Sade James, och Lily hoppades att hon tänkte på samma sak som hon gjorde när han sade det. "Så vad är film för något då?" Frågade James igen och lät uppriktigt nyfiken. "Är det något man samlar på, eller kan man kanske äta det?" Lily kände hur det ryckte i ansiktsmusklerna.
”Du kan inte äta det.” Sade hon i ett försök att låta seriös utan att brista ut i skratt. ”Du kan äta medan du tittar på det dock.”
”Okej, jag fattar.” Sade James kvickt. ”Det är något man tittar på.”
”Du vet vad teater är?”
”Jag är inte dum.” Sade James och lät en aning förolämpad, men han såg inte särskilt förolämpad ut. Lily log.
”Det är som en teater som du ser på en skärm som kallas för tv. De är inte jättestora, så det är som att se på en teater typ i en låda bakom en skärm. Okej, det lät ännu konstigare... Man kan även gå och se på filmer på bio. Då så ser man på film tillsammans med massor med människor man inte känner, köper popcorn och ser det på en jättestor skärm. Det är ganska mysigt faktiskt."
”Det där lät bara sjukt.” Sade James och skakade på huvudet så att hans ostyriga lugg piskade honom i ansiktet. ”Varför skulle någon vilja se på en teater i en liten låda istället för att faktiskt gå på teater?”
”Därför en teater är begränsad till ett särskilt rum.” Förklarade hon. ”Film spelas in med en kamera. Det är som foton, fast de rör sig- okej, jag kom just på att foton i trollkarlsvärlden rör sig- men filmkameror fångar upp- alltså det är svårt att förklara. Oavsett så kan man använda sig utav effekter du inte kan på en teaterscen. Du kan även spela in scenerna på den riktiga platsen det utspelar sig. Okej, det är omöjligt att förklara. Du får helt enkelt se en film. Jag lovar, är vi någonsin i London så ska jag ta med dig på bio.” Lily insåg precis vad hon hade sagt och gjort. Hon hade bjudit ut James. Indirekt, i och för sig, men det var nära nog. Hon möttes av ett stort leende när hon såg upp i James mjuka ansikte.
”Lily, James! Vi hinner inte äta – kom!”
”Va?” De förstod ingenting när deras vänner plötsligt ryckte dem ifrån deras platser.
”Förlåt, jag kommer alldeles strax tillbaka.” Ursäktade Mary till Diggory som tydligen inte fick följa med. Sirius sprang längst fram och höll ett hårt tag om Haylie som i sin ordning höll i Lily som höll i Peter som höll i James. Det var flera på balen som såg upp från sina varmrätter för att se vad som försiggick.
Sirius ledde ut dem i entréhallen och sedan ut i den bitande vinterkvällen. Det var som tagit ur en saga. Snön glittrade likt tusentals diamanter och var nästan bländande. I luften svävade levande ljus, precis som inne i stora salen, tillsammans med glödande bollar som påminde Lily om eldflugor. Och de vita rosorna blommade vackrare än någonsin.
”Vad är det som händer?” Frågade James efter att han hade samlat sig och såg på den uppskruvade Sirius.
”Vi måste ta en bild!” Utropade Haylie glatt som var minst lika uppspelt. ”På oss.”
”Och varför kunde inte Diggory få vara med?” Frågade Mary irriterat.
”För att vi sedan skulle vara tvungen att klippa bort hans huvud?” Skrattade Sirius. ”Vi vet alla att det där bara var en engångsgrej.”
”Det kan du inte veta.” Muttrade Mary och lade armarna i kors.
”Vi slår vad om det.” Sade Sirius allvarligt. ”10 galleoner på att du inte dejtar Diggory dagen vi går ut skolan.” Hans smala blick var fäst i Mary. Hon snörpte på munnen.
”Visst.”
”Ska vi ta den där bilden nu då, eller?” Frågade Haylie igen samtidigt som hon försökte bibehålla värmen i sina fingrar.
”Åh, men vi måste skåla!” Sade Peter entusiastiskt och tog upp sin trollstav. Han snärtade till den utan resultat. Lily, som var ovanligt fnittrig efter bubblet, fick anstränga sig ordentligt för att inte skratta åt stackars Peter. Tredje gången dök ett silverfat upp ur tomma intet med en enklare variant av drinkarna som serverades i stora salen.
”Jag tror det är något fel på min stav...” mumlade han generat medan de andra gladeligen tog varsitt glas från brickan.
”Jag önskar Remus vore här.” Suckade Mary när hon såg sig omkring på sina gamla och nyfunna vänner. De andra instämde med ett sorgset leende.
”Alltså jag älskar er så mycket.” Sade Haylie och såg på var och en av dem, och kanske stannade blicken något längre på Sirius. ”Ni har gjort min tid på Hogwarts så minnesvärd. Ni får mig att vilja vara en Gryffindorare.”
”Och du får oss att ifrågasätta sorteringshatten.” Log James.
”Och tänk om någon hade berättat för rödtotten att hon skulle gå på balen tillsammans med James Potter.” Flinade Sirius och blinkade menande mot Lily. Hon himlade med ögonen.
”Hon skulle vara så besviken på mig.” Sade Lily och grimaserade.
”Så vad säger vi? Skål till oss? För att vi tog oss igenom sju år på Hogwarts tillsammans?” Föreslog Mary.
”För att vi är bäst?” Inflikade Peter. James nickade.
”Skål!” De höjde sina glas i natten och tog sedan en symbolisk klunk.
”Okej, nu kan vi inte skjuta på fotografiet längre. Jag ska ha ett foto!” Sade Haylie bestämt. ”Sirius och James ni står bredvid varandra. Peter du ställer dig bredvid Sirius. Mary ställ dig lite snett framför Peter, Lily ställ dig framför James- nej, nej, nej- du måste stå mycket närmre. Annars ser det ut som att vi inte är bra vänner. James håll om Lily eller något. Jag bryr mig inte vad du gör, bara ni inte ser ut att komma från två planeter. Okej, Peter, du kan inte se ut som om någon har släppt sig. Det ser inte bra ut på bild, okej? Killar, ni måste verkligen anstränga er lite. Detta är ett viktigt foto.” Haylie bossade runt sina vänner för att få den perfekta dynamiken i bilden och när hon slutligen var nöjd lämnade hon kameran svävandes i luften framför dem och slöt upp med gruppen. Hon ställde sig mellan Lily och Mary, alldeles framför Sirius.
”På tre-” Förberedde hon dem. ”Ett, två-” Kameran blixtrade till i kvällen.
”Ska vi kanske ta en till?” Frågade Haylie oroligt. ”Kanske där vi står annorlunda så att vi har alterna-”
”NEJ!”
När vännerna kom tillbaka in i stora salen hade de flesta redan börjat på efterrätten. Diggory och Lorraine väntade vid deras bord, och till allas förvåning verkade som om de två hade funnit varandra.
”Jag tror att du kan ge mig de där galleonerna redan nu.” Flinade Sirius som genast tog emot en hård, väntad, smäll från Mary.

Snart var även efterrätterna uppätna och ett tiotal hade vågat sig upp på dansgolvet. Bandet spelade en jazzig upptempo-låt som gjorde det svårt att sitta still på stolen.
”Tycker du om att dansa?” Frågade James Lily. Hon såg skeptiskt på honom.
”Det beror på...”
”Vi är ju trots allt här tillsammans, så jag tycker du är skyldig mig en dans.” Sade han.
”Jag är inte särskilt bra på att dansa.” Sade hon varnande.
”Men det är jag.” Och innan hon visste ordet av det hade han dragit med henne upp på dansgolvet.
Hon kunde aldrig minnas att hon hade haft så roligt som när hon dansade med James. Hon antog att hon var illröd i ansiktet och hon hade redan fått håll i sidan, men det var det värt. Han snurrade runt henne åtskilliga gånger och gjorde även imponerande lyft vilket fyllde henne med skräckblandad förtjusning.
”Okej, nu kommer jag lyfta dig igen- var beredd!” Sade han förebådande och det glimtade till bakom glasögonen. Lily kände hur det sög till i magen precis innan han lyfte henne och såg John Davis i ögonvrån som blängde surt på dem. Hon hade nästan glömt bort John...
James hade haft mycket större effekt på henne än hon någonsin anat. Ett sting av skuldkänslor sköljde över henne. Hon och John hade ju trots allt gjort slut eftersom att han hade misstänkt att det var något på gång mellan henne och James... Och Lily var inte längre säker på hur det faktiskt låg till. Vad var hon och James egentligen? Vänner förstås... Riktigt bra vänner. Hon var alltid så lycklig när hon var med honom, och allt annat verkade mindre viktigt i hans närhet. Så vad betydde han egentligen för henne?
”Hallå? Erhm, hör ni mig?” Alla på dansgolvet stannade upp och såg upp på podiet där bandet spelade. Där sångaren nyligen sjungit stod nu ingen mindre än Abigail. ”Jag heter Abigail och som ni vet går jag i Gryffindor. Alla här är vi duktiga på olika saker. Även jag har många talanger, kanske rentutav fler än de flesta. Jag har skrivit en sång till mina bästa vänner som jag vill dela med mig av en dag som denna. Kan ni melodin till Let it be?” Hon vände sig om mot bandet som nickade trevande. ”Okej, då kör vi - 1-2-3-4.”
”Är detta ett skämt, eller?” Väste Lily till James samtidigt som hon inte vågade slita blicken från Abigail i rädsla för att missa något riktigt roligt. Eller pinsamt. Bandet spelade introt till den kända Beatles-klassikern och snart började hon sjunga:

Jag har delat rum med dessa tjejer snart i sju-u år,
vi är bästa vänner, å-i-åh

Hon hade inte ens hunnit sjunga första versen förrän hon plötsligt stoppade bandet.
”Vänta lite! Lily, Mary – ställ er längst fram! Du också Haylie...”
Lily, Mary och Haylie stelnade till. Snabbt sökte de efter varandra med blicken, och alla tre önskade inget hellre än att sjunka genom golvet i just den stunden, men trots det gick de längst fram med alla blickar som brände i deras ryggar. Lily såg sig hastigt om över axeln på James som log överdrivet stöttande mot henne.

”Okej, vi kör det från början. 1-2-3-4.”

Jag har delat rum med dessa tjejer snart i sju-u år,
vi är bästa vänner, å-i-åh.
Men Haylie Jones är inte någon äkta Gryffindorare,
för hon tillhör faktiskt Ravencla-aw.

Ravenclaw, Ravencla-aw, Ravencla-a-aw, Ravencla-aw
Elevhemhem fullt med visdom, Ravencla-aw

Jag och mina vänner vi kan skratta hela natten lång
De säger jag är rolig, ching ching cho-ong.
Och när de är i knipa har jag alltid funnits där för dem
hjälpt med deras läxor gång på gå-ång.

Gång på gång, Gång på gå-ång, gång på gå-å-ång, gång på gå-ång
Hjälpt med deras läxor, gång på gå-ång.

”Jag är rädd.” Mumlade Mary tyst så att enbart Lily och Haylie kunde höra henne som delade hennes rädsla. Abigail sjöng inte särskilt bra men varje ord var laddat med så mycket känsla att ingen av dem skulle bli förvånade om hon exploderade i vilken sekund som helst.

Jag önskar ni slapp gråta när jag inte längre fi-inns mer
För den tiden kommer, ska ni se-e
För när vi slutar Hogwarts vill jag inte längre va med er
Jag är lite bättre än ni e

Jag är bäst....

”Jag sa ju att Abigail skulle fixa det.” Sade Sirius lågmält där de skyndade sig mot det piskande pilträdet under James osynlighetsmantel. James svarade inte. Tänk om Lily inte förlät honom för att han övergav henne på balen...

OMG NYTT KAPITEL SKA LÄSA NU ska först bara läsa de förra kapitlet så man kommer in i det x) men som man längtat!! men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge