Pregnant at seventeen [SV]

Tack


Tack^^


åh, tack så mycket
__________________________________________________________________

Tack alllihopa för era underbara kommentarer. Nu kommer nästa lilla del


_____________________________________________

King's Cross var späckad med folk som vanligt.
Jag stod framför plattformarna 9 och 10. Resten av min familj hade redan åkt igenom. Jag tog ett djupt andetag, tog tag i min bagagevagn hårt och tog ett steg framåt.

"Victoire!" skrek en röst över myllret, vilket gjorde att jag snubblade en aning.
Vändande runt fick jag syn på en figur med blått hår som tryckte sig fram genom massan.

"Teddy!" svarade jag, när han dök upp framför mig. Jag sprang fram till honom, kastade mina armar runt hans nacke, vilket ledde till att han snubblade några steg bakåt.

Hans armar snodde sig runt min midja. "Whoa", sa han, skrattande. "Hallå där."

Jag begravde mitt ansikte i hans bröst. "Jag var så hemsk mot dig. Och du hade rätt, såklart."

"Shh," sa han och strök mitt hår. "Det är okej."
Jag drog mig tillbaka lite, så att jag kunde se hans ansikte.

"Jag berättade för mina föräldrar."

"Jag visste att du skulle. Hur tog de det?"

"De var besvikna, uppenbarligen. Men de var så förstående om det med. De berättade för mig att de alltid skulle älska mig."

"Såklart de gör," svarade Teddy. "Det är det föräldrar gör."
Han såg ledsen ut för ett ögonblick och jag visste att han tänkte på sina föräldrar.

"De älskar dig." Sa jag. "Var de än är, ser de ner på dig och de är så stolta, jag vet att de är det."
Han log. "Tack Vic."
Han vände sig om och tittade upp mot
klockan. "Kom igen," sa han. "Du vill inte missa tåget."

Jag tog tag i hans hand och tillsammans gick vi igenom spärren.

På andra sidan, knuffade vi oss fram genom hopen av människor, tills vi hittade min mamma.

"Åh, där är du, Victoire," sa hon. "Oh, och Teddy, 'allå, älskling"

"Hej Fleur," sa han flinande.

"Var är alla andra?" frågade jag, sneglande omkring.

"Dom och Louis sprang iväg med några vänner för att 'itta kupéer och din far talar med några gamla vänner från skolan."

"Så jag borde nog 'itta 'onom," sa mamma. Hon kysste mig på kinden. "Hejdå, älskling. Kom i'åg att om du 'ar några frågor om graviditeten, så uggla mig bara eller träffa Madame Pomfrey."

Jag nickade. "Hejdå mamma."
Hon vände sig om och skyndade in i folkmassan.

Jag vände mig mot Teddy. "Så..."

"Så vad?"

"Så jag antar att det här är hejdå," sa jag.

Han nickade. "Japp."

Jag höll ut mina armar. "Får jag en kram?"

Han svepte sina armar om mig. "Vill du ha mer än en kram?" viskade han i mitt öra.

"Ja, tack" svarade jag.

Hans läppar hittade mina. Jag suckade nöjt. Teddy var underbar.

"Vad gör du?" frågade en hög, skräckslagen röst.
Vi flög ifrån varandra. James Potter stod framför oss, men en öppen mun.

Teddy småskrattade.

"Jag säger bara hejdå till Victoire, James." Talade Teddy om för honom.

"Du hånglade med henne," svarade James anklagande.

"Du har rätt. Det gjorde jag. Gå härifrån nu."

James rynkade pannan. "Du kan inte hångla med min kusin."

"Och varför inte?"

"Därför..." fräste han. "Du kan bara inte."

Teddy höjde på ögonbrynen. "Se bara," sa han, tog tag i mig och kysste mig igen.

"Yuck!" sa James, när han vände sig om och kilade iväg.

Jag drog mig ifrån Teddy, fnittrande.

"Jag måste gå," talade jag om för honom.

Han suckade. "Jag vill inte att du ska gå."

"Jag vet. Inte jag heller, men..."

Jag blev avbyten av en högljudd pompös röst.

"Victoire! Teddy!"

Vi vände oss båda om. Jag stönade på för mig själv, vid synen av mannen som kom mot oss.

"Hallå, farbror Percy."

"Hej, Victoire. Är du redo för ditt sista skolår?"
Jag nickade och lyckades få till ett leende.
Av alla släktingar jag hade, och tro mig, de var en hel del, varför skulle just min farbror Percy hitta oss? Mannen kunde tala i timmar och timmar om världens mest tråkiga saker i hela världen.

Lyckligtvis, hade jag en orsak till att gå. Teddy, å andra sidan, var fast.

"Jag påminde precis Molly och Lucy om kvastkäppens förordningar. Mycket viktiga saker, som ni vet..."

Han fortsatte att prata och jag slutade lyssna.
Efter några minuter, bestämde jag för att det var dags att fly. "Jo, farbror Percy, det var toppen att få träffa dig, men jag vill inte missa tåget. Så jag borde nog gå."

Han nickade knappt åt mitt håll, när han greppade Teddy på axeln och ledde iväg med honom.

"Har jag berättat för dig vad självaste trolldomsministern talade om för mig förra veckan? Jag personligen fann det väldigt intressant att...."

Stackars Teddy. Han hade ingen möjlighet att fly.

Jaja. Åtminstone en av oss kom därifrån levande därifrån.

Jag gick ombord på tåget och började kika in i kupéerna, på jakt efter folk att sitta med.

________________________________________________________________

Så var det klart Hoppas alla gillade det

AWESOME!!!!!!!!!!!!!!

Jättebra!

Är den slut nu??

Vad kul att du tycker det


Tack


Nix, det är massor kvar

JÄTTEBRA!1

W.O.W vad du är bra

meraa ♥

Var tvungen att läsa den flera gånger, och jag kände lika mycket varje gång att jag ville gapskratta när James kom.

Gud vad underunderunderbart!!! Jag älskar den här fanfictionen så sjukt mycket så det finns inte ♥

Och James, han är för skön xD ♥