Pregnant at seventeen [SV]

KOmmer du översätta del 2 också? Du kör ett jätte bra jobb!

Till hon som har skrivit; Alltså wow! Du har så stor talang!

Jag tror inte att jag kommer att översätta del två. Jag känner att den här tog längre tid än väntat att skriva och med mina studier och mitt liv just nu, så blir det nog inte så.

Skulle vara jättekul om du kunde framföra detta till originalförfattaren:

Thank you so much for this story, the realistic pain we teens feel in relationships brought to a new level and I really feel with the characters you have built up. So thank you for letting me see your creative side and everything you have built around this story. You have expanded peoples ways of writing with your concrete and realistic ways of using words. So thank you.

Och tack så mycket till dig J-star för att du har översatt denna berättelsen och tagit din tid för att andra ska kunna ha något härligt att läsa när de kommer hem. Du har en väldigt fin talang för att sätta ihop meningar, även från ett annat språk, så att det verkligen känns vettigt.

kanske lite sent men de är grym

Och så är den här; sista kapitlet.
Tack till alla som har följt fanfictionen så här länge. När jag började översätta den för drygt fem år sen, hade jag ingen aning om att de skulle ta så lång tid.
_______________________________________________________________________
"Pappa", ropade Jackie och rusade fram genom folkmassan på King's Cross till entrén där Colin stod med sin fru och två barn.
Teddy och jag följde efter, med min hand bestämt greppat om vår sex åriga son, Remus. Det var juni och inom några månader skulle Jackie, som var sjutton, bege sig av till sitt sista år på Hogwarts. Just nu, skulle hon till Skottland med Colin och hans familj till ett bröllop. Hans moster skulle gifta sig med sin frisör.

"Hej, älskling", sa Colin och kramade henne. "Beredd att åka till Skottland?"

"Så klart", svarade hon. "Det finns inget som låter mer spännande än att vara med på min gammelmosters bröllop.

"Jag hörde att det skulle vara århundradets bröllop", sa Ashley, Colins fru, leende.

Colin vände sig mot mig och Teddy. "Hej Vic. Hej Teddy."

"Hej", sa jag och gav honom en snabb puss på kinden. Jag kramade Ashley och vinkade åt deras två döttrar, som båda var åtta.

Remus tog bort min hand ur sin och sprang till Colin och lade sina armar om hans ben.

Remus var ett energiskt barn. Och med energisk menade jag att han var det unge som var mest utom kontroll i hela världen. Att försöka hålla honom i kontroll var som att försöka tämja en tjur i en porslinsbutik. Det var inte så att vi hade gjort ett dåligt jobb med att uppfostra honom, han hade bara ett fall av extrem ADHD.

"Farbror Colin!" skrek han. "Ta mig med dig!"

Han kallade Colin sin "farbror" eftersom det i princip var vad Colin var till honom. Han var den coola farbror som aldrig skällde på honom och ibland gav honom godis innan måltider.

"Tyvärr grabben", sa han och skakade loss honom från sitt ben. "Men dina föräldrar tillåter inte det."

"Colin", sa jag och böjde mig ner för att ta upp Remus, "det är inte det att vi inte tillåter det. Att inte behöva ta hand om den här ungen i en vecka hade varit jätteskönt. Vi gör dig en tjänst. Kan du tänka dig att ta hand om honom i ett annat land i en hel vecka? Att försöka få honom att vara tyst under bröllopet?"

"Jag fattar poängen", svarade Colin.

Vi började gå mot plattformen där deras tåg skulle avgå ifrån.

"Vi har faktiskt två bröllop den här sommaren och jag försöker tänka ut om vi ska ta med honom."

"Två bröllop?" frågade Ashley. "Vem?"

"Min kusin Rose ska gifta sig med Scorpius Malfoy senare den här månaden."

Colin skrattade. "Det där namnet fastnar varje gång. Scorpius Malfoy."

"Hela hans familj har konstiga namn", sa Jackie. "Draco, Lucius, Abraxas."

"Och mina kompisar Aidan och Grace ska gifta sig i augusti."

Colin såg förvånad ut. "Har de inte redan gift sig? och skiljt sig? Eller tänker jag på någon annan?"

"Nepp", svarade Teddy. "Du tänker på dem. De har en... komplicerad relation."

Jag nickade. Det var verkligen komplicerat. De hade blivit tillsammans på Hogwarts. Sedan gjort slut ett år efter examen. Sedan blivit ihop igen fem år senare. Sedan gjort slut i några månader. Sedan blivit tillsammans igen. Sedan gift sig. De hade varit gifta i två år innan de skiljt sig. Sedan två år senare hade de blivit tillsammans igen. Och nu skulle de gifta sig igen.
Hur komplicerad deras relation än var, var jag säker på att de aldrig skulle göra slut för gott. De var själsfränder. Aidan visste det. Och Grace gjorde det inte. Det var problemet. Hon var alltid övertygad om att de inte var rätt för varandra. Men när de tillbringade tid ifrån varandra, insåg hon att de faktiskt gjorde det och gick tillbaka till honom. Om hon bara kunde komma ihåg det för alltid.

Vi kom fram till plattformen, men tåget skulle inte åka på ett bra tag, så vi stod och pratade lite mer.

Jackie fastnade i en konversation med Ashley och tvillingarna. Teddy och Colin började prata om Quidditch. Colin tyckte att Quidditch var det mest fascinerande saken i världen. Deras konversation avbröts när Remus fick syn på plattform 9 ¾ och sprang emot den. Han kraschade mot den och föll bakåt, och började omedelbart gråta. Alla vände sig om för att stirra på honom.

"Jag går och hämtar honom", suckade Teddy.

Jag vände mig mot Colin. "Så har du hört om Jackies pojkvän?"

Colins mun föll. "Hennes vad?"

"De har dejtat i ungefär en månad."

"En månad!" utbrast han. "Varför i så fall får jag just höra det här? Varför har inte hon berättat det för mig?" Hans röst blev sakta högre och högre.

"Tja, Colin, jag antar att det är för att hon visste att du skulle reagera så här."

"Hur då?" krävde han. Han bleknade. "Åh Gud. Han är inte som jag var va? För om hon dejtar en idiot som tror att han är en rockstjärna, så Gud hjälp mig, jag kommer att ..."

"Colin!" väste jag. "Lugna ner dig!"

"Jackie", ropade han. "Kom hit!"

Jackie vände sig om från Ashley och tvillingarna och kom över till oss. "Vad?"

"Vad är det jag hör om att du har en pojkvän?"

Jackie blängde på mig. "Berättade du för honom?"

"Jag var tvungen älskling. Han är din pappa-"

"Har du sex med honom?" frågade Colin.

Jackie såg skräckslagen ut. "Pappa!"

"För jag är ganska säker på att vi har diskuterat att du inte får ha sex tills du är 30."

"Pappa!"

"Du har rätt, det är för ungt. 35...kanske 40."

Jackies ansikte blev rödare och rödare. Hon sneglade på människorna som passerade. "Sänk rösten lite", vädjade hon.

"Gumman, du är sjutton. Jag vet vad för saker sjuttonåringar gillar att göra. Din mamma och jag gjorde det. Det var så du kom till."

Jackie begravde ansiktet i händerna. "Pappa", mumlade hon, "Håll käften. Gud."

"Colin..." sa jag.

"Jag ser bara efter henne. Jag vill inte att hon och den här grabben ska vara som oss när vi var i deras ålder."

"Pappa", sa hon och tittade upp, "du behöver inte oroa dig för det, okej? Jag har inte sex med honom. Och jag har inte planer på att göra det heller."

Colin såg lättad ut. "Bra. Men, bara så du vet, om den här grabben sårar dig på något sätt, kommer Teddy och jag att komma efter honom." Han tittade på Teddy, som precis hade kommit tillbaka med Remus. "Eller hur Teddy?"

Teddy nickade. "Jag kommer att Avada honom. Det kommer att göra saker enklare för oss."

Jackie stönade. "Det är verkligen min tur att jag har två faderfigurer i mitt liv som kan hota min pojkvän och trakassera mig om mitt sexliv."

"Sexlivet du inte har", avbröt Teddy.

Hon blängde på honom.

Han ryckte på axlarna. "Det är sant. Och det bör förbli så för en lång tid framåt."

"Ni två skämmer ut mig", sa hon. "Mamma, säg åt de att lämna mig ifred."

Jag skakade på huvudet. "Jag tror inte att något jag kommer att säga kommer få de att låta dig vara gumman."

"Du är vår lilla bebisflicka", sa Colin. "Vi kommer aldrig att lämna dig ifred."

"Colin, älskling", ropade Ashley, "vi borde börja gå."

"Okej", svarade han. "Jag kommer." Han vände sig mot mig. "Ses om en vecka", sa han. Han rufsade Remus hår. "Jag tar med mig en present till dig, grabben. Hur låter det?"

Remus log. "Toppen."

Jackie kramade Teddy och mig. "Hejdå", sa hon. "Jag älskar er."

"Vi älskar dig med", svarade jag.

Vi vinkade adjö och stod där tills tåget försvann ur sikte.
Jag tog tag i Remus hand med min ena hand och i Teddys med min andra. Teddy klämde den, och log ner mot mig. "Är du redo att gå?" frågade han.

"Japp", svarade jag.

Vi började gå mot utgången.

"Kan vi köpa glass?" frågade Remus.

"Vi får se", svarade Teddy.

"Kan jag åka till Hogwarts?" frågade han.

"Inte förrän du är elva", berättade jag för honom.

"Får jag vara i Slytherin?"

"Absolut inte", sa Teddy.

"Tänk om jag är det?"

"Då kommer jag göra dig arvlös."

"Teddy!" skällde jag.

"Jag skämtar bara."

"Jag vill ha glass."

"Bara om du är tyst i fem minuter", sa jag.

Vid glassbaren, ville Remus sitta vid ett ensamt bord. Vilket var okej för mig.

"Den där ungen kommer ge mig grått hår i förtid", berättade jag för Teddy. "Jag svär."

Teddy sträckte på sig och tog en hårslinga från mitt hår. "Jag tror att det redan hänt", sa han skrattande.

"Håll käft", sa jag och slag bort hans hand. "Du är en sån lögnare."

Han log mot mig. "Det skulle inte spela någon roll. Jag kommer att älska dig hur grått ditt hår än blir."

"Och jag kommer att älska dig hur mycket hår du än kommer att förlora", sa jag och sträckte ut tungan mot honom.

Han småskrattade och skakade på huvudet. Han tittade på Remus, som hade lyckats få chokladglass på nästan varje centimeter av hans kropp.

"Kan du fatta att vi har varit gifta i fjorton år?" frågade han.

Jag lyfte min bägare med glass. "Här är för fjorton mer", skålade jag.

"Här, här", sa han och höjde sin våffla.

"Jag behöver en servett", sa Remus.

Vi sneglade på varandra. Teddy log samtidigt som han ställde sig upp. Han häll ut sin hand. "Kom nu", sa han, "vi har ett barn att tvätta."

Jag sträckte på mig, tog hans hand med min och log.

Mycket hade förändrats sedan jag fick reda på att jag var gravid arton år tidigare.

Men jag var lycklig.

Mycket lycklig.
_______________________________________________________________________________
That's it. Skriv jättegärna vad ni tycker och om ni har några hälsningar till orginalförfattaren så skriv så kommer jag föra det vidare.

Superbra!!!!

Så himla fantastiskt superduper mega awesome amazing tartybra!!!

Jättebra,både översatt och skrivet.

så sjuuukt bra! kommer sakna den
härligt jobb! tusen tack!

Superbra
Finns det en fortsättning?