Pregnant at seventeen [SV]

Börjar tröttna på honom förstör för alla och är en ickebinärfob -_-

ÄR EN SUPERBRA FANIFCTION!

TROLL I TRÅDEN! TROLL! Ville bara att ni skulle få veta det*svimmar*

Finns det en fortsättning?

Siste kapitlet har inte kommit ut ännu men jag tror det finns 2 forstättningar tillochmed

Vet du vad fortsättningarna heter?

Nu är jag tillbaka igen med ett nytt kapitel
Tack för alla kommentarer, ni är toppen!
_______________________________________________________________________
Förra kapitlet:
"Jag vill verkligen vara en del av hennes liv igen, Vic", sa han. "Jag lovar, du kan lita på mig. Jag har ändrats. Jag skulle aldrig lämna henne igen. Aldrig någonsin."

"Jag antar att jag inte kan säga nej", sa jag. "Det känns inte rättvist att förneka en flicka sin pappa. Om hon vill ha dig i sitt liv, så antar jag att det är hennes beslut. Inte mitt."

"Verkligen?" frågade han.

Jag nickade. "Verkligen." Jag började gå mot kassan. "Har du allt du behöver?" ropade jag över axeln.

Han nickade.

"Kom och betala då", sa jag. "Så får du komma hem med mig."

"Får jag se henne nu?" frågade han och följde efter mig till kassan.

"Är det ett problem?" frågade jag.

"Nepp", svarade han. "Definitivt inte ett problem."
______________________________________________________________________

När vi kom hem till huset, gick jag först in i vardagsrummet. Teddy satt på soffan och läste tidningen. Jackie satt på golvet och lekte med sina dockor.
Jag gick över till Teddy. "Hej, älskling", sa jag och lutade mig ner för att pussa honom. "Gissa vem jag stötte på i butiken?"

"Vem?" sa han utan att titta upp.

"Colin!"

Den här gången tittade han upp. Va?"

"Ja och han är utanför. Han säger att han vill vara en del av Jackies liv igen", viskade jag.

Teddy spärrade upp ögonen. "Kommer du bara låta honom komma tillbaka in i hennes liv igen?" väste han.

"Jag pratade med honom. Han har verkligen förändrats. Jag litar verkligen på honom den här gången."

Teddy stirrade på mig under ett ögonblick. "Okej", sa han. "Om du litar på honom gör jag också det."

Jag log och kysste honom igen. "Hey Colin", ropade jag. "Kom hit."

Han kom in i rummet och såg nervös ut.

Jackie tittade upp. "Vem är du?"

"Jackie älskling, det här är... din pappa", sa jag.

Detta verkade inte bekymra henne som jag trodde. Istället ställde hon sig upp och gick över till honom. Hon ställde sig framför honom, händerna på höften och tittade på honom uppifrån och ner.

Tillslut pratade hon. "Var har du varit?" krävde hon veta.

Han spärrade upp ögonen. Han såg lite rädd ut. "Er, jag...tja..."

"Strunt samma", sa hon. "Det spelar ingen roll."

Han såg lättad ut.

"Min mamma säger att när man träffar en ny person ska man presentera sig", berättade hon för honom. "Så nu ska jag presentera mig själv."

"Okej."

Hon harklade sig. "Mitt namn är Jacquelin Fleur O'Brien", började hon. "Jag är fem år. Jag kan läsa. Jag har en lös tand. Min favoritfärg är rosa. Och jag älskar Quidditch och enhörningar och att leka på stranden." Hon såg förväntansfullt på honom. "Din tur."

"Er, okej. Jag är Colin O'Brien och..."

"Mellannamn!" väste hon. "Vad är ditt mellannamn?"

"William", sa han. "Jag är Colin William O'Brien. Jag har precis fyllt 24 och erm..."

"Favoritfärg?" uppmanade hon.

"Grön. Min favoritfärg är grön."

"Det är Slytherins färg", informerade hon honom. "Teddy säger att jag inte får vara i Slytherin."

"Jackie avbryt inte", skällde jag.

"Förlåt", sa hon. "Fortsätt."

"Tja, det var allt", sa han.

Hon tittade på honom som om han var den dummaste personen hon någonsin stött på. "Nej, det är det inte. Du har inte sagt vad du älskar. Jag sa att jag älskar Quidditch, enhörningar och stranden. Så vad älskar du?"

Han tänkte på det under ett ögonblick. "Tja, jag antar att jag älskar musik, min fästmö och..."

"Vad är det?"

"En fästmö? Det är så personen som du ska gifta dig med kallas."

"Ska du gifta dig?"

Han nickade.

"Får jag komma på bröllopet?" frågade hon.

"Jackie!" väste jag.

"Ja, såklart", svarade han.

"Och kan mamma och Teddy också koma?"

"Varför inte", svarade han.

Hon log. "Bra. Nu behöver du bara säga en sak till du älskar. För jag sa tre saker och du sa bara två."

"Åh, okej, jag antar att jag älskar dig."

Hon tänkte på det en stund. "Men du känner inte mig", sa hon tillslut.

"Jag brukade känna dig, när du var en bebis. Och jag älskade dig då. Och jag slutade aldrig. Även när jag inte såg dig och jag tänkte på det varje dag."

"Åh", sa hon. "Kan jag läsa till dig? Teddy har lärt mig. Han säger att jag är ganska bra."

"Visst", svarade han. "Om du vill så."

Hon tog hans hand och ledde honom till en stol. Han satte sig ner och hon satte sig i hans knä. Hon sträckte sig mot bordet bredvid stolen och tog fram tre böcker.

"Vill du höra De tre små kvastarna kunde, var Hippogrifferna är eller Harold och den lila gåspennan?

"Vilken som helst funkar för mig", svarade han.

"Okej, då tar jag var Hippogrifferna är."

"Låter bra."

Några timmar senare, gick jag tillbaka till vardagsrummet från köket, där jag hade gjort i ordning middag. Colin och Jackie sov båda två på stolen, förmodligen utmattade från de sju böcker hon läst högt. Hon var ihoprullad i hans knä. Hans hand vilade på hennes rygg. De såg så bekväma ut med varandra. En far och hans dotter. Återförenade tillslut.

Jag gick och satte mig bredvid Teddy, rullade ihop mig mot honom och vilade mitt huvud på hans axel.

Jag sneglade upp mot honom. "Så vad tror du?"

Han tittade över mot dem. "De ser perfekta ut tillsammans. Hon är så bekväm runt honom, det är sjukt. Det är som om han aldrig stack."

"Det var vad jag tänkte", sa jag, blundade och gäspade.

"Det har varit en intressant dag", sa Teddy.

"Det har varit intressanta sex år", svarade jag.

"Sant", svarade han. "Men bra sex år."

"Ja, väldigt bra sex år", sa jag och gäspade igen. "Väck mig när timern ovanför ugnen ringer."

"Ska bli", svarade han.

Jag kände att jag började drifta iväg. Teddy lade armen om mig och drog mig närmare.

"Jag älskar dig Teddy", viskade jag.

"Älskar dig med", mumlade han.
________________________________________________________________________
Så nu är det inte mycket kvar av den här fanfictionen, 2 delar kvar tror jag.
Jag funderar på att visa författaren till den här fanfictionen reviews och kommentarer som ni skrivit och jag undrar om det finns nåt ni vill framföra. Ni får jättegärna skriva här på svenska och engelska och så kan jag föra det vidare

Jättebra!!!

Så jäkla braaaa jag dööööööööööööör
-----------------
Typ på engelska:
Soooo freaking good i'm dying!!!!!

Superbra

Kan du framföra den här kommentaren till författaren.

" Du har gjort ett fantastiskt jobb med alla karaktär. Du har inte skapat något sliskigt kärleksliv utan har låtit det utvecklats mer realistiskt. Du gör alla karaktär så bra och man känner verkligen med dem. Älskar hur du beskriver alla och man förestår verkligen allt. Inget är oklart och man blir hela tiden sugen på att läsa mer eftersom kapitlerna slutar så spännande. Du har verkligen kämpat med att skapa hela den här historien. Du får säkert skrivarkramp någon gång men det får alla, men efteråt känns det det som man har jättemånga idéer och inte kan får ner allt på pappret. Men du har lyckats med det utan att det blir rörigt. I bland går hela berättelsen så snabbt att man tröttnar men din är perfekt. Tack för att jag fick chansen att läsa den."
Kan du översätta den till engelska och framföra?

Om du kan alltså.
Ska också tacka dig J-star tror jag det är. Äsch never mind. Här har du en kommentar
Du är jättebra på att översätta och har lagt ner otroligt mycket jobb med att översätta allting. Folk tror att det går snabbt att översätta en text men det tar faktiskt tid eftersom man måste läsa igenom flera gånger och se om allt verkligen är rätt. Det har du gjort ett fantastiskt jobb med, jag skulle gett upp efter tre kapitel. Du har säkert varit nära att ge upp, men jag är glad att du inte gjorde det för annars hade jag troligen inte läst klart den. Så tack för att du översatte den.

Både du och författaren har så mycket talang.
Både du och författaren har gjort fantastiska jobb och det känns som om ord inte räcker för att beskriva hur bra berättelsen är

Älskar den!!!!!!!!!!!!!