Konsten att ta sig ut ur garderoben - Scorbus

Det va ett citat...
Meeeen inte alla vänner! Vissa!

Who said Cole and James were friends? Dom går i samma klass, det var allt som nämndes

Inte för att jag inte uppskattar eran plan men jag tror denna tråd börjar bli liiite spammad nu

Inte? Jaha, antog det. Men bra att de inte är vänner iallafall

Men innehållsrikt spam är ju bättre än att folk bara skriver ”bra” ”jättebra” och så. Jag säger hellre 10 mordplaner på karaktärer, en ett ”jättebra”.

Jätteba, fast ändå jätte dåligt om du fattar vad jag menar!

Kapitel 22 - Albus

Efter gårdagens bråk hade Albus och Max pratat och ordnat upp det igen. Albus hade dock bestämt sig för att han inte ville vara ihop med henne längre. Han visste bara inte riktigt hur han skulle göra slut. Han kände att vad han än sa skulle hon alltid komma tillbaka och vilja bli sams och låtsas som ingenting.

Albus kände att han behövde tid för sig själv och tänka igenom saken, så han gick ensam i korridoren. Så fort han närmade sig ett av badrummen hörde han en snyftning. Han stannade upp då han tyckte det lät bekant. Han öppnade dörren försiktigt och kikade in. Där fick han syn på sin vän som satt och kramade om sina knän, med ansiktet gömt, vars kropp skakade.
"Scorpius?"
"Gå härifrån, Albus", snyftade Scorpius.
"Scorpius?!" sa Albus och rusade fram till sin vän och hukade sig ner framför honom. "Merlin, vad har hänt?"
"Ingenting", grät Scorpius.
"Det ser inte ut att vara ingenting", sa Albus och satte sig bredvid honom. Han lade armen om honom och lät honom gråta i hans famn en stund. "Vill du prata om det?"
Scorpius skakade på huvudet.
"Kom igen", sa Albus och tog Scorpius ena hand när Scorpius lyfte upp sitt huvud. "Jag är din bäste vän, du vet att du kan berätta allt för mig."
Scorpius tog ett djupt andetag.
"Det är Cole", lyckades han få ur sig.
"Vad har han gjort?" Albus kände hur ilskan ökade.
"Jag vet inte vad som flög in i mig. Jag... jag försökte kyssa honom. Det bara kändes som det perfekta tillfället. Men han knuffade bort mig. Jag försökte be om ursäkt och gå därifrån. Men då drog han in mig hit. Han började misshandla mig och kallade mig äcklig för att jag gillar killar."
Scorpius började återigen gråta efter att ha berättat. Albus kände sig så rasande att han inte visste vad han skulle säga.
"Vad i helvete har den jäveln för jävla problem?!" nästan skrek han.
"J-jag... trodde han var... mycket bättre än såhär", sa Scorpius som fortfarande grät. Albus kramade om honom hårt och lät hans huvud luta sig mot hans bröstkorg. "Jag älskade honom så mycket."
"Jag vet, hjärtat. Jag vet", sa Albus mjukt och kysste hans huvud och vilade därefter sin haka där.

De satt där tysta en stund. Scorpius hade lugnat ner sig trots att tårarna fortfarande rann, och Albus höll fortfarande om honom.
"Varför blir det alltid såhär?" mumlade Scorpius.
"Vad menar du?" sa Albus.
Scorpius satte sig upprätt och tog ett djupt andetag.
"Det känns som att tur i kärlek inte är menat för mig. Varje gång jag gillar någon går det bara åt helvete. Först var det Rose som nobbade mig vid varje tillfälle. Sen var det Cara som faktiskt gillade mig, bara att jag insåg att det inte funkade. Och så nu- Fan." Tårarna började återigen rinna och Scorpius torkade snabbt bort dem.
"Nu lyssnar du på mig, Scorpius", sa Albus och tittade allvarligt på honom. "Du ska absolut inte behöva känna så. Därför att du är den finaste, mest omtänksamma och den underbaraste killen jag känner, och jag kan lova dig att en sån som du kommer en dag hitta den perfekta mannen i sitt liv."
"Just nu känner jag att jag inte kommer vara redo för ett förhållande på ett bra tag", sa Scorpius vars röst fortfarande skakade.
"Hmm... Du kanske bara behöver en paus med dejtandet. Bara fram tills du är redo att gå vidare. Men du. Jag finns ju ändå här. Jag vet att vi inte ses så ofta längre, men du är fortfarande min bäste vän ska du veta." Han kunde se ett svagt leende på Scorpius läppar. "Var inte ledsen, Scorpius. Det kommer ordna sig."
Scorpius tittade på honom med ett leende och lutade sedan sitt huvud mot Albus axel.
"På tal om förhållanden", sa Scorpius. "Hur ser det ut mellan dig och Max?"
Albus suckade.
"Ja du. Hon är väldigt komplicerad av sig. Som om man inte vet vad hon vill. Hon verkar tycka desamma om mig också. Det är det att... ena sekunden bråkar vi som att vi aldrig vill se varandra igen. Sen kommer hon tillbaka och säger att hon fortfarande älskar mig och allt det där. Men jag tänker göra slut. Jag vet bara inte hur."

De hade suttit i flera timmar, fram tills middagen närmade sig, se de bestämde sig för att först gå till sovsalen och byta om till sina vardagskläder. På något sätt fastnade Albus med blicken på Scorpius när han tog av sig sin skjorta. Han gick fram och tog en närmare titt på hans bara överkropp. Från magen och upp till revbenen kunde han se en massa grova blåmärken. Ingen förklaring behövdes för att han skulle förstå.
"Jag ska ha ihjäl honom", sa Albus och fick rysningar. Försiktigt lade han sin hand där vilket fick Scorpius att flämta till. "Gör det ont när jag rör vid det?"
"Aj, ja det gör det." Albus tog bort sin hand.
"Det här är illa", sa han i allvarlig ton.
"Ingen fara. Det kommer gå över", sa Scorpius men Albus tog ett hårt grepp om hans armar.
"Vi måste göra något åt det här!" sa han bestämt.

Scorpius, allt går åt helvetet för dig för att du är menad att vara med Albus! Samma sak gäller dig, Albus!

Jag hoppas att Albus gör något åt den jävla Cole!

Jättebra kapitel!!

Men jag vill typ döda Cole...x)

Superbra!

Nämen ojsan här kommer jag och stör mitt i kaninjakten
_____________________________________________

Kapitel 23 - Scorpius

Efter middagen ville Scorpius inget annat än att gå till sovsalen för att vila. Han hade fortfarande ont efter alla sparkar och det blev bara värre ju mer han rörde sig. Men Albus hade insisterat på att ta honom raka vägen upp till madam Pomfrey för att be henne titta på blåmärkena. Till deras förvåning tog hon det ovanligt lugnt och sa att det hade kunnat vara mycket värre. Han fick bara ett enkelt botmedel och smärtan var borta, men Albus var ännu inte nöjd.

Cole hade skickats upp till rektorn för ett litet samtal, men slapp straffkommendering, vilket gjorde Albus upprörd. Han tyckte nämligen att han förtjänade något värre.

* * * * *

Nästa morgon var det trolldryckskonst. Predington hälsade eleverna välkomna och höll därefter upp en ovalformad flaska med en ljusblå vätska i.
"Kan någon härinne tala om vad det här är för något?" Polly Chapmans hand flög genast upp i luften. "Ja, miss Chapman."
"Auxiliumelixir. Med andra ord, ett stöd för trollkarlar och häxor som har svårt för koncentration", sa Polly.
"Utmärkt, Chapman, tio poäng till Gryffindor. Nå. Kan någon tala om vilka typer av trollkarlar och häxor som finner detta användbart?" Den här gången räckte Rose upp handen. "Miss Granger-Weasley."
"Som Polly sa, de som har svårt att koncentrera sig, det vill säga såna som har ADHD eller någon annan form av koncentrationsbrist."
"Suveränt! Fem poäng till Gryffindor. Kan någon tala om hur detta elixir påverkar hjärnan?" Scorpius räckte genast upp sin hand, då han började minnas att han hade läst om det förut. "Mr Malfoy."
"Den hjälper hjärnan att komma igång, att man avfokuserar på det som händer omkring en. Man blir också lite piggare. En droppe på morgonen brukar räcka för en dag. Vissa kanske behöver två. Det rekommenderas att lösas upp i vatten."
"Jättebra, Malfoy! Tio poäng till Slytherin. Nå. Vet någon här vad man absolut inte ska göra med detta?" Scorpius hand for upp i luften igen. "Malfoy igen."
"Man ska inte överdosa. Fem droppar kan leda till extremt illamående, men tar man ännu mer kan kroppen drabbas av allvarliga skador. Dricker man en halv sån där flaska på direkten kan man dö, men väldigt få har klarat det på grund av den starka smaken. Den får inte blandas med eldwhisky heller, för då dör man innan man hinner reagera."
"Suveränt, Malfoy. Tjugo poäng till Slytherin där! Nå. Idag tänkte jag att ni skulle få jobba teoretiskt och studera vad- Mr Potter?" Albus hade räckt upp handen.
"Kommer vi få lära oss hur man brygger detta elixir?" undrade han nyfiket.
"Det är inte förrän U-nivån i FUTT-examen. Och då är det valfritt", förklarade Predington. "Så. Bänka ihop er med er partner och slå upp sida 237, och anteckna all fakta ni tycker är viktig."

Albus och Scorpius gjorde som hon sa och satte sig närmare varandra.
"En eller två droppar löses upp i vatten, sa du?" sa Albus som hade slagit upp sin anteckningsbok.
"Ja. Pumpasaft funkar också", sa Scorpius.
"Och om man bara tar en ren droppe?"
"Jag tror inte det gör så stor skillnad. Förutom att det inte skulle smaka så vackert."
"Okej", sa Albus och började läsa igenom boken. "Och man skulle inte blanda den med eldwhisky sa du?"
"Exakt", sa Scorpius som nu upptäckte att Albus hade påbörjat en lista med rubriken vad man absolut inte ska göra, där han än så länge bara hade skrivit överdosering och blanda med eldwhisky.
"Men ser man på! Här står det att om man halsar en liter eldwhisky blandat med tre deciliter av detta så exploderar hela kroppen", sa Albus fascinerat.
Scorpius tittade bekymrat på honom, i förhoppning om att han inte planerade vad han trodde. Han lutade sig närmare honom för att sänka rösten.
"Du planerar väl inte att bokstavligt döda Cole?"
"Va?! Nej! Vad får dig att tro det? Ursäkta mig om jag vill ha godkänt på provet", sa Albus och återgick till sitt arbete. "Men jag ska iallafall se till att han ångrar det han gjorde."
Delvis höll Scorpius med honom. Han var fortfarande helt förstörd över det Cole utsatte honom för, och tyckte han förtjänade ett hårdare straff än att bara prata med rektorn. Däremot ville han inte att Albus skulle råka illa ut eller göra något han skulle ångra.

* * * * *

Senare på eftermiddagen satt Scorpius och läste i sovsalen. Albus hade beslutat sig för att möta upp Max och göra slut med henne på skarpen och sen aldrig mer behöva se henne igen. Det dröjde en lång stund, tyckte Scorpius. Skulle det verkligen ta såhär lång tid?

Tillslut kom Albus tillbaka och kastade sig i sin säng. Scorpius lade i undan sin bok och tittade på Albus.
"Hur gick det?" frågade han.
"Det är slut nu", sa Albus. "Jag var ärlig och talade om exakt hur jag kände och hon har nu lovat att lämna mig ifred."
"Och... hur känner du för det?"
"Tja... Jag kommer sakna henne förstås. Alltså, de stunder vi hade det bra. Annars känns det bara skönt."

Albus är singel nu, var allt Scorpius kunde tänka under resten av dagen. Han kände att han hade väntat på den här dagen innerst inne. Han förstod bara inte varför.
Senare på kvällen bestämde han sig för att ta en dusch. Han kunde ännu inte sluta tänka på Albus. När han kom ut ur duschen vaknade han till. Han hade tänkt på honom så mycket att han tillslut inte kunde kontrollera över sig själv. Hans fantasi hade råkat gå lite för långt, så när han var tillbaka i sovsalen nästan skämdes han över att titta på Albus. Han gav bara ett snabbt godnatt och kröp därefter ner i sin säng.