Hannahs Historia(första året)

Bra

Tack för all respons♥ Här kommer ett kort dåligt kapitel haha.

Kapitel 13, Oförklarliga saker sker
Jag tryckte ner handtaget och öppnade dörren till Stora Salen. Jag vart så chockad att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Allt var kaos, alla elever stod upp mellan borden och vissa gapade. Men allt var stilla. Ingen rörde sig ur fläcken. Klockan som satt på ena väggen, visarna tickade inte. Jag nöp mig själv i armen för att kolla om jag inte drömde. “Aj” stönade jag.
Det var ingen dröm. Men hur? Tiden står helt stilla. Och jag är den enda som kan röra mig, inte ens Dumbledore rörde sig, han stod bakom sitt bord med gapande mun som om han var påväg att skrika. Pansy och Draco hade samma min som Dumbledore vid den vänstra väggen. Och när jag kollade lite noggrannare så låg Professor Quirrell på golvet, det såg ut som om han hade svimmat. Det här var mer oförklarligt än det där med rummet och nyckeln.

Jag stod där i kanske 3 minuter och bara stirrade på vad som hände, men plötsligt så började allt röra sig. “Tystnad” vrålade Dumbledore längst bort i rummet och allas ögon riktades mot honom.
“Prefekter, led eleverna till deras uppehållsrum” sade Dumbledore högt och tydligt.
Prefekterna nickade motvilligt och elever ställde sig på led efter prefekten för deras elevhem och leddes ut ur rummet. Jag stod kvar där, men insåg genast att jag behövde följa efter dem andra så jag småsprang ikapp.
Lärarna kom rusande förbi mig och Dumbledore gav mig en konstig blick och rynkade pannan men fortsatte sedan bortåt. Jag gick i ledet bakom en tjej som hette Mellie Villers. Hon hade även en tvillingsyster som gick framför henne. Dem var nästan helt identiska, förutom att Mellie hade gröna ögon medans Merida hade blå.

När jag var i uppehållsrummet var jag helt paff. Jag visste inte vad som hade hänt eller hur det gick till. Dumbledore verkade väldigt misstänksam när han såg på mig. Hade dem andra märkt att tiden stannade? Det borde dem inte ha gjort eftersom allt var liksom stilla. Tankarna flög runt i mitt huvud.

Det var extremt svårt att somna den natten, men jag lyckades tillslut.

Nästa dag var väldigt tråkig, ingen speciellt hände under dagen. Men på eftermiddagen så var dem flesta elever ute(inklusive jag) för att det var så fint ute. Jag satt i det kalla gräset och såg kritvita snöflingor flyga ner och landa lätt på marken och sedan smälta bort av den varma solen.

Nu hade nästan alla elever gått in men jag satt kvar i gräset och såg solen gå ner.

Men så jag hörde något, det var ett skrik. En kvinna lät det som, inne i Den förbjudna skogen. Jag gick utan att tänka mig för in i skogen. Där var det iskallt och mörkt. Och om jag kisade så såg jag något i silver, det såg ut som flytande silver eller något liknande, men det var inte lite. Det skulle kunna vara en liten sjö. Mina ben darrade av kyla.
Det kändes som om ett osynligt spöke åkte igenom mig med en känsla att bara springa till sjön i silver. Och jag gjorde som känslan sa och sprang dit, men innan jag nådde mitt mål så öppnade jag ögonen och kollade omkring. Jag låg i min säng i Hufflepuffs sovsal, Susan sov några sängar bort och Mellie låg bredvid mig och snarkade. Jag lade huvudet på kudden och somnade om igen.

Jättebra kapitel!!!

Jättebra eller Supermegamugglisfantastiskt!!!

Bra

Super!

LÄS FÖRSTASIDAN!

Det är ok, den som väntar på något gott väntar aldrig för länge♥

theLilyPotter. Du är så bäst på att skriva FF FansFacition

Det kommer bli 2 till kapitel efter det här. Vill bara avsluta den här ff. Dåligt kapitel men jag hoppas att nån fortfarande bevakar haha.

Kapitel 14, Det gömda nyckelhålet

Nästa dag var som alla andra, inget speciellt. Jag hade dubbelpass i trolldryckskonst, inte ett av mina starka ämnen. Susan fortsatte att hålla sig undan från mig. Hon spenderade 99% av sin tid tillsammans med Cassandra. Dom var de nya populära bästisarna på Hogwarts. Eller i alla fall i årskurs 1.

Senare under dagen hände något konstigt. Jag var i uppehållsrummet när Cedric Diggory, en av Hufflepuffs prefekter kom fram till mig och gav mig ett brev. Han sa ingenting, han bara gav det till mig och sen gick sin väg. Jag gick upp till flickornas sovsal för att läsa brevet. Ingen brukade vara i sovsalen innan kl. 21.00, men just idag så satt Mellie Villers på sin säng och skummade igenom en bok. “Hej” sa hon och bröt tystnaden. Jag vart förvånad, men glad. “Hej” sa jag försiktigt.
“Vad är det där?” hon nickade mot kuvertet.
“Det vet jag inte än”
“Hur kan du inte veta?”
“Komplicerat” svarade jag i hopp om att hon skulle sluta ifrågasätta allt.
“Jag kan nog hänga med”
“Jag är inte så sugen att ha sällskap” jag vart förvånad, det var inte planerat att jag skulle säga så, det bara flög ur mig. Mellie sa inget efter det och hon gick tillbaka till sitt läsande. Jag öppnade kuvertet och läste brevet.

“Gå till den andra våningen till stenväggen där trollet var.

PS. Ta med nyckeln!”
/D

Jag läste brevet en gång och en gång till. Och en gång till. Vad skulle jag göra? Och vem var D? Jag vek ihop brevet och lämnade uppehållsrummet, och nyckeln tog jag med mig.
Jag gick upp en trappa, och en till och svängde vänster. Och där var den, “återvändsgränden”. När jag stirrade in i den rejäla stenväggen så började jag på riktigt fundera om jag hade blivit helt galen. Men helt plötsligt så dök ett nyckelhål upp. Jag tog fram nyckeln ur innerfickan och stoppade in den i hålet. Den passade.