Astrid och Ormprofetian [Hogwarts]

SÅ SJUUUKT GRYM DU ÄR! ♥ ♥ och du säger att jag skriver bra!?!?!

Super!!!!!! Uppdatera varje dag!!!!!
_____________________________________
Läs gärna min och några andras berättelse: Akter i en judisk flickas liv!
https://www.mugglarportalen.se/#forum.php?topic=47654&page=1#p3777009

Super...duper...mega..jätte...fantastiskt...himmelskt...bra !!!

Helt otroligt!!!! Hoppas att du uppdaterar varje dag!

Vi provar

Kap. 16
Vinterblot

”Har du sett min bror? Vi skulle träffats här för en timme sedan.”
Astrid tittade på den rödhåriga flickan.
”Brian? Vi hade spådomskonst imorse, men jag har inte sett honom sen… Kvart över tio någon gång.”
”Okej,” svarade Venna besviket, ”tack ändå.”

”Vad var det där om?” frågade Ellina nyfiket.
”Hon undrade om jag sett hennes bror bara.” Hon rös till. ”Usch. Att se honom två timmar i veckan räcker mer än väl för mig. Han låtsas fortfarande som att jag inte finns trots att vi sitter bredvid varandra. Det där är för övrigt första gången Venna pratar med mig sen profetian, så ärligt talat är jag ingen större beundrare av någon i familjen Durif.”
Ellina skrattade.
”Strunt i det," inflikade hon. "Vi måste ta oss till Quidditchmatchen om vi ska få några bra platser! Ivans första match idag: det kan vi ju inte gärna missa!”

I allt som hade hänt med profetian och Zaborac, spådomskonstlektionerna och den annalkande julen så hade Astrid nästan glömt bort att Ivan hade blivit uttagen som slagman för Ravenclaws lag. ”Den yngsta på länge,” hade han sagt strålande när han kom tillbaka från uttagningen, och trots att Quidditch bara verkade vara, om Astrid förstod det rätt, några elever som flög runt och kastade massa konstiga bollar genom hål så var det uppenbarligen viktigt för honom. Även om han tycktes försöka undvika Astrid – undvika var fel ord, erkände hon, men hade betett sig lite reserverat – ända sedan profetian, så var han i alla fall inte öppet otrevlig, och hon hade inte råd att tappa fler vänner. Hon gillade trots allt Ivan, även om han var lite speciell. Han var också en av de få som kom någotsånär överens med Ellina.
”Okej, okej,” svarade Astrid, ”vi går.”

Om Astrid hade trott att Ellina var överdrivet pessimistisk när hon pratade om möjligheterna att få bra platser, så rättades hon snabbt när de anlände till läktarna. Det var redan fullsmockat, och Astrid och Ellina fick armbåga sig fram för att hitta Jeri, Nicole och Dorian, som försvarade de två extra platserna så gott de kunde.
Astrid log ansträngt.
”Förlåt att vi blev sena – jag trodde inte att det skulle vara så här mycket folk.”
”Första matchen,” sade Jeri leende. ”Ingen missar första matchen.”
Astrid log pliktskyldigt till svar och satte sig ned bredvid Nicole. Nicole var blyg och tyst, men hon hade alltid verkat enkel att prata med, tyckte Astrid. Och hon verkade inte ha några problem med profetian.

”Hej,” sade Astrid.
”Saturnalia,” svarade Nicole tyst och lite frånvarande.
Astrid tänkte febrilt men gav upp efter några sekunder.
”Vad för något?” frågade hon förvirrat.
”Saturnalia. En gammal ritual. Offer i vinter i fornstora dar.”
Jeri ryckte till.
”Det låter rimligt. Saturnalia var en urgammal romersk högtid, som lade grunden för modernt julfirande. Det står om den i Magins historia, men själva ritualen beskrivs inte.”
Nicole nickade.
”Jag vet,” svarade hon. ”Men det står om den i Ockulta ritualer – blodsmagi i förkristen tid.”
”Har du läst den?” frågade Jeri nyfiket.
”Avskilda avdelningen,” sade hon kort.
”Merlins skägg,” svor Jeri. ”Men du har nog rätt. Tack.”
Nicole ryckte bara på axlarna och lutade sig tillbaka igen.
Jeri viskade så att bara Astrid och Ellina kunde höra.
”Då vet vi att Zaborac kommer göra något under julledigheten. Vi kommer närmre!”

Mer hann de inte säga förrän de överröstades av jublet som steg mot himlen samtidigt som Madam Hoochs visselpipa ljöd. Matchen var igång.

Astrid fann sina ögon dragna till spelarna på planen. Hon förstod inte ett dugg av vad som hände – två spelare från varje lag verkade inte ens spela, utan verkade åka omkring och försöka skjuta iväg bollarna på spelarna, som försökte göra mål på vardera sidan. Trots att de bara verkade vara rent spelförstörande så jublade alla som mest när de träffade någon med de stenhårda bollarna. Det var en väldigt förvirrande syn.

Hon antog dock att det gick ganska bra, då Ravenclaw ledde med 70-10 mot de svartgula Hufflepuff. Helt plötsligt skrek Jeri till, och pekade snett uppåt. En liten, liten guldboll - som hette kvicken, mindes Astrid från den korta genomgång Jeri hade gett henne och som hon faktiskt halvhjärtat hade lyssnat på - fladdrade några meter ovanför dem. Hufflepuffs sökare – sökare, hade Astrid förstått, vilade mest tills kvicken dök upp – hade kastat sig iväg mot den, men Ravenclaws sökare var inte lika snabb med att se den. Först när Hufflepuffsökaren kommit flera meter noterade han vad som skedde och slängde sig iväg efter den.

Under tiden hade Ravenclaw gjort två snabba mål, och ställningen var uppe i 90-10. Ravenclawsökaren, som av någon anledning fick tävla på en mycket snabbare kvast än flickan i Hufflepuff, började febrilt ta ikapp. Ravenclaw utökade till 100-10.

Precis när Ravenclaws sökare – John Avery, ropade kommentatorn ut – kom upp nästan jämsides med flickan från Hufflepuff – Angelica Samson – så kastade hon sig ut och skar av vägen för honom. Ett modigt val där han kom i full fart, men som av ren reflex väjde han av åt vänster och dunsade rakt in i ett av läktartornen. Bara en halv minut senare kretsade Angelica Samson runt planen med högerhanden tätt åtsittande runt den gyllene kvicken under högt jubel från Hufflepuffs läktare, och vildsinta burop från Ravenclaws. Astrid förstod inte alls vad all uppståndelse berodde på.

”Hufflepuff har fångat kvicken – Hufflepuff vinner årets första quidditchmatch med 160 mot 120!”
Kommentatorns dånande röst hann knappt lägga sig.

”Vänta va?” vände sig Astrid frågande mot Jeri. ”Vi ledde med 110 poäng men de vinner på grund av en spelare? Varför spelar ens resten?”
Jeri log tillbaka. ”Du tänker som en mugglare. Det handlar inte om att vinna matcher – det handlar om att vinna turneringen. Vi förlorade bara med fyrtio poäng – det är ingenting. Hufflepuff är garanterat inte heller helt nöjda med resultatet.”

Astrid skakade bara på huvudet. Vilken underlig sport.

Jättebra!! ♥

Utmärkt!! Fattar inte riktigt det där med saturnalia.

Tack så mycket för era kommentarer! ♥

Sjukt bra du skriver alltså! ♥

BÄÄÄÄÄST KAN INTE BESKRIVA HUR MEN DEN ÄR BARA BÄÄÄÄST!!!