Tomorrow an other day[sv]

Kapitel 12 kommer här....


-12-
Dagarna gick och James blev allt mer orolig över vad som hänt med Lily. Ingen visste något om det och lärarna verkade inte bry sig. Till och med Dumbeldore som alltid var så lojal och ärlig mot alla höll tyst. James var besviken. Hur kunde han haka upp sig på en tjej?
Klockan var fem på eftermiddagen och han skulle precis ha sin sista lektion. Örtlära. Han vandrade långsamt och tyst igenom en lång korridor. Han hade bara sig själv och sin grå skugga som förföljde honom vart han än gick, utan att försvinna. Han gillade inte skuggor, de var liksom skumma kopior som bara var där hela tiden utan att gå sin väg. James rös.
Det hade börjat snöa en aning när James traskade ut utanför Hogwarts. Snön började bilda ett tunt vitt lager snö på det grön/gula gräset och vinden tog i. Det skulle bli kallt i växthuset förstod han.
James hade helt rätt. Det var nästan kallare i växthuset än utanför det. Han drog sin klädnad tätare om kring sig och ångrade starkt att han inte tagit någon jacka med sig.
-James! Ropade någon en bit bort i växthuset.
James vände sig ditåt, och såg att det var Peter som ropat åt honom. James gick med samma ledsna min bort mot Peter och de andra.
-Varför så ledsen? Frågade Sirius, men verkade inte bry sig så mycket om situationen.
-Inget. Mumlade James till svar, men Sirius hörde inte på.
Abbie Qulipu, som var läraren i örtlära och som alla altid kallade Abbie, stod i änden av rummet och pratade om varför pixiegnomer och mörkerväxter var så lika varandra. James försökte koncentrera sig på den hans tankar fördes gång på gång tillbaka till bilen från sangt mungos och de vitklädda personerna som bar in den han trodde var Lily Evans i bilen och körde iväg. Minnet hade bosatt sig i hans hjärna och hade inga planer på att flytta, oavsett om han som ägde hjärnan ville det eller inte.
-James! Skulle du kunna sammanfatta, det jag just berättade, för Snape här? Abbie avbröt honom i hans tänkande.
-Ehum..Nä, tyvär Abbie... Svarade James James och brydde sig inte om vilka konsekvenser det gav.
Abbie suckade.
-Mitt kontor kl sju i kväll, båda två. Sa hon, men lät inte alls arg, utan mer besviken på mig och..Snape.
Jag blängde på Severus Snape som blängde tillbaka på mig med sina tomma ögon. Hans svarta hår hade växt sig ner till axlarna och han såg ut som en sån här hårdrockare som smugglare brukar gilla. Den äckelpottan.
Straffkommendering plus samtidigt som Severus Snape, vad var värre?


Förlåt för askort och dåligt kapitel!

Super

Hur långt det är spelar väl ingen roll? Och det är ju inte alls dåligt! Det var ju jättebra! Älskar långsamma berättelser!

Kanske det! :] tack! Det var i alla fall inte bra...
Ja, sorry att det hår segt. Men kärlekshistorier är kompiserade!

Thank yoU!

Superbraaa!!!!!!
Det va ju inte alls kort.
Men man lever sig verkligen in i berättelsen!!!xD

....tack!!! :]

Vaddå sorry att det går segt? Det ska gå segt! Och det är jättebra!

Nej det ska inte gå segt...men tack...
(BLIR JÄTTEGKAD!!!)

Awesomemazing!

FÖRLÅT FÖR ASDÅLIG UPPDATERING MEN NU HAR JAG VÄRLDENS IDÉ SÅ DET KOMMER ETT NYTT KAPITEL NUUU! (sorry!)

-13-

Det var fullt med folk i korridorerna vart man än gick, alla gick inåt och bort från stora salen där det kprecis servererats midag. Huffelpuffarna framåt och höger, gryffindorarna framåt och vänster, Slytherin rakt framåt och Ravenclaw framåt och vänster.
Men kollade man noga i folkmassan kunde man se hur två av tredjeårseleverna gick mot strömmen. De gick där med nedböjda huvuden och stirrade med tomma ögon rakt ner i den skrovliga stenen. De var ganska lika varandra och man kunde nog tro att de var syskon. Om man såg deras kolsvarta, stripiga hår, deras tomma, stirrande blick och deras dedlystenhet. Men om man visste vad som försiggick inuti deras hjärnor visste man säkert vilket har de känner för varandra. Inte som ett syskonbråk, nä, mer som hatet mellan en tyrann och dess slav.
James saktade ner sina redan långsamma steg när han insåg att han och Severus Snape skulle komma att nudda handatget till Abbie Qulipus kontor samtidigt, vilket han inte vill ske. ("den äckelpottans händer"....) Så han lät Snape gå före in.

-Godkväll, sa Abbie enkelt till de båda när James kommit in i rummet.
Det var ett ganska litet rum, men det hade högt i tak och stora panoramafönster där solens sista strålar lyste in och gav rummet ett dunkelt ljus.
Det låg ett tjockt lager dam på bordet som Abbie stod bakom och det fanns en stor grå staty som föreställde en gammal padda i vänstra hörnet av rummet.
-Gokväll... Sa Snape tyst och James tyckte han var otroligt fånig.
Det var tyst i några sekunder och sen harklade sig Abbie och tittade strängt på James
-Aaah...Gokväll Professorn, sa han ostört.
-Ni ska idag hjälpa Madam Pomfrey i sjukhusflygeln, började Abbie.
James suckade högt och tänkte nästan sticka där ifrån, men han höll sig.
-Några problem Potter?
-Nänä...inget alls, inget alls.
-Dåså! Fortsatte hon, Det är nämligen tomt hos Madam Pomfrey just nu och...
-Vad då? ska vi vara hennes pasienter eller!? Abröt James spydigt.
-Nu får du vara tyst Potter, eller vill du komma hit imorn också kanske?

Madam pomfrey stod i ett hörn och skrev på en akrivskiva med nån slags snabbcitatpenna när James och Severus kom upp i sjukuhusflygeln. Det var så tyst i sjukhussalen så att man kunde tro att nån dött där inne. De vita sängarna
Madam Pomfrey tog inte en notis om de två pojkarna och vände inte ens blicken mot de.
Men efter ett tag la hon försiktigt undan pennan och pergamenten på fönsterkarmen på sidan om henne, hon tog på sig ett par små, ovala glasögon och gransgade de med ett par blå, stränga ögon.
Hon harklade sig.
-Mhmmm...Alltså två små olydiga 3:årselever. Är ni tvillingar?
James bara stirrade på henne. Tvillingar!? Nej tack och lov!
-Nej det är vi inte Madam, svarade Severus trött.
-Jaja! Nå, ni ska bädda alla sängar här inne och tvätta fönster och...
-Varför använder du inte magi? Sa James spydigt, är u en mugglare eller?
Madam Pomfrey ignorerade honom oxh fortsatte prata.
- Ni ska damma av hyllorna och sedan skura golvet. Jag har tagit fram allt ni behöver så spring iväg nu och städa med er! Jag kommer sitta på mitt kontor här bredvid om det är nåt, sa madam Pomfrey och gick sin väg.
Severus Snape gick bort till städgrejerna som stod i ett dammit hörn av sjukhusflygeln och tog försiktigt upp en skurmopp och granksade den. James hade hoppat upp i ett av panoramafönstrena och satt nu där och betraktade Snape som stod oxh moppade golvet, med ett brett flin övet läpparna.
Snape sa inget till James på en jättelång stund, men när han moppat klart hela golvet i salen blev han rätt trött på att James inte hjälpt till nåt alls.
-Nu har jag städat hela golvet så nubkör du fönstrena! Sa Snape helt oberört medans han lämnade till baka moppen.
-Eeeh...Tror du jag tar order av en äckelpotta som du eller?
Severus sa inte ett ord medans han gick fram mot fönstret där James satt uppflugen. De båda stirrade varandra rakt i ansiktet utan att säga ett enda ord till varann. Snapes steg ekade när han långsamt gick mot James. Det dunsade i golvet när James hoppade ner framför Severus. De var nästan exakt lika långa och deras näsor snuddade vid varandra.
De drog fram sina trollstavar ur klädnaden och bugade dör varandra, de backade tre steg bakåt och sen blev det dödstyst i sjukhusaalen.
-Det är tur att du är just här Snape, sa James spydigt och spottade framför Sevrus fötter.
-Vad då rå? Är du rädd för att bli upptäckt? Fego!
-Alldrig! Men när du skadar dig så slipper du gå så långt. Trögo!
Snape himlade med ögonen och ställde sig berädd med trollstaven.
Deras ögon smalnade när de konsentrerat tittade på varandra.
James funderade på vad han skulle kasta för nån formel på hans fiende nu när hn hade chansen, nåt hemskt skulle det var men han kunde ingen riktigt bra.
Snape höjde staven oxh James reagerade samtidigt.
-Alarte Ascendare!!! Skrek Severus som visste exakt vad han gjorde när han uttlade orden, för James for rakt upp i luften oxh träffade kristallkronan med ett stort klirr och föll sen rakt ner på golvet med ett blödande jack över ögat.
-"Tur att du är just här då Potter" sa Snape nöjt.
-Det samma. Mumlade James och skrek "INCARSERUS"!!!
Rep flög fram ur luften och rakt över Snape som han undan med bara benet hopsnärjt av repet som kommit ur ur James stav.
Snape ställde sig upp med repet runt foten, såriga underarmar och hämd i huvudet.
Men James höjde sin stav en en gång och...
-Du potter! Sa Snape.
-Vad vill du? Snäste James tillbaka.
-Jo du vet, om du så hjärna vill veta vart Lily är nån stans så kan jag berätta det för dig.
James blev helt paff och sänkte staven en aning.
-Vet du vad som hänt med Evans?
-Kanske det.
James blev ilsken på honom, han ville så järna veta det men inte av en sån äckelpotta som Snape och han skulle tala om det för honom.
James sprang mot Snape och tryckte ner honom på golvet.
-Vart? Frågade han desperat.
-Hon andförtrodde mig Potter, hon ville inte att nån ska få veta förstår du och därför berättar jag det inte.
-Men varför nämner du det då äckelpotta!? Spottade James fram.
-Jag vet ju hur mycket du gillar henne och...Kan ju alltid vara kul å retas med dig liksom.
James klippte till honom rakt på näsan.
-Du behöver inte slåss Potter! Sa Snape kallt, och förästen gillar hon mig din nolla.
James tryckte Severus ifrån sig och gick med snabba steg ifrån srraffkommenderingen utan att bry sig ett dugg