Domi and the love (next generation)

---

Meganajsigt kapitel!
När kommer nästa? ♥

Ikväll får vi hoppas!♥

Kul att vi får ett nytt! Längtar

Här kommer ett nytt kapitel! Skrev edet igår men kunde inte lägga upp det... Jag hade lite skrivtorka men nu vet jag vad jag ska skriva, vet dock inte om jag vill eller orkar(just nu) tror att jag ska ta och läsa lite på en annan ff så återkommer jag!

När jag tassar fram över gräsmattan och bort mot Malfoys hus, känner jag glädjen. Den sprudlande nervösa glädjen. Mina föräldrar. Mina föräldrar. Är det enda jag tänker och jag känner hur tystnaden ligger som en slöja över oss. Även fast alla har heltäckande dräkter är det som att allas känslor lyser igenom. Starkt, nervöst och sprudlande. Gruset knastrar mot våra fötter när vi smyger fram mot dörren. Det är Katya som lyfter handen och knackar. Ett snabbt ekande slag. Och larmet går.
När Draco öppnar dörren kollar han argt på oss.
- ”Inbjudningar?” Väser han. Jag blir förskräckt och känner också att De andra blir det. Utom katya. Hon lyfter liksom mekaniskt upp sin lilla väska och plockar darrande upp ett par inbjudningar. Jag kollar häpet på dem. Hur fick hon tag i dem? Draco synar oss. Nej, nej, nej säger jag till mig själv. Fast bara i huvudet såklart.
- ”Kom in” Han öppnar dörren mot oss och vi stiger in i det stora huset.

När vi kommer in och sätter oss vid ett bord så väser jag:
- ”Hur, satan fick du tag på de där inbjudningarna?” Hon flinar mot mig, även fast jag inte ser det. Vad har hänt med mig? Kan jag känna folks.. Jag kan känna folks känslor. Jag skriker till. Jag skriker till. Fast bara i mitt huvud såklart. SÅKLART.
- ”Hallå?” Sols röst väcker mig.
- ”Ja” svarar jag svävande. ”jag kan känna folks känslor..” Min röst är granskande och svag. Men ändå överraskat glad. Lycklig på något sätt. Och jag får verklig bekräftelse när jag känner att de andra blir häpna.
- ”Just nu är ni häpna” mässar jag och fortsätter: ”Och Sol du skrattar i ditt huvud för du tycker att jag är märklig. Och nu så skriker du till av förvåning i ditt huvud, och nu så svär du för att jag hade rätt.” Jag flinar mot dem, och jag känner hur deras häpna ansikts utryck har ögon stora som tefat.
- ”Slut pratat om det nu. Var finns mina föräldrar och medicinen, Katya?”

När jag och Katya går mot ”toaletten” så svänger vi av. Om någon hade hittat oss hade vi sagt att vi skulle gå och pudra näsan eller något sådant där. Smart. Skitsmart. Men nu går vi åt ett annat håll och stannar snart framför en låg trädörr.
- ”Min farfar bodde här förut” viskar Katya ledsamt. ”han var…” Hon tvekar. Hon vet inte om hon ska berätta för mig eller inte. ”Han var en av Voldemorts trognaste dödsätare.” Det är inte direkt någon nyhet, men jag blir ändå förundrad över att hon säger det. Det är liksom personligt. När hon kollar på mig igen så gråter hon. Jag ser det såklart inte men jag märker det med mitt sjätte sinne. Jag lägger tröstande en hand på hennes axel och hon tar darrande fram en nyckel och tillsammans så stiger vi in mot hemligheterna i familjen Malfoys hus.
När vi öppnar dörren så möts vi av droppande ljud och en unken lukt. Sakta går vi ned för en tyst och stillsam trappa. Jag är rädd och vågar knappt andas. Vad kommer vi möta där nere. Tänk om… SLUTA DOMI! Intalar jag mig själv. Om det är något som är där nere så är det inte mina föräldrars döda kroppar. Aldrig över min frusna själ skulle jag låta det hända. Men jag fortsätter att vandra, nedåt och nedåt. Intalar mig själv att jag är en stark person. Jättestark. Psykiskt. Plötsligt får jag sådan lust att ta tag i Katyas hand att jag inte kan hindra mig från att göra det. Jag känner lättnad i hennes tankar och en förståelse. En stark förståelse. Men när vi tillslut kommer ned och jag viskar:
- ”Lumos” och det blåa skenet lyser upp den stora källaren så är det inte Bill och Fleur jag möts utav utan på golvet ligger en smutsig och mager pojke med blont trassligt hår i en gloria runt huvudet.
- ”Louis!” Utropar jag och springer fram till honom.

Erkänn att du har läst ff:n om Juni som är sethiqew Haha ♥ Men bra! Tyckte att det var konstigt att Draco bara släppte in dem haha, men han är ju lite konstig också. x)

Braaa!

Hehe början.. Men tänkte inte på den när jag skrev

Taaaack!

LOUIS HJÄLP VAD HAR DE GJORT MED DIG

Superbra! ♥

Tack♥ (skrev nog lite fel i den där novelltävlingen..? Skulle vara toppen att sriva med dig *Bredaste leendet i världen!* men har du en ff än eller? Har du lagt ut den menar jag?