Dumbledores armés nya tid

Jättebra!

Jätte bra skrivet och det var en bra idé att ta med minnena

Hej ledsen att det har dröjt! Jag har haft jättemycket i skolan. Men nu är det jullov iallafall. Nu är min skrivinsperation tillbaka och jag har en asbra plan! Hoppas nu gillar kapitlet. (Btw. Det kommer att vara lite kaos, jag skrev det i all hast nu ikväll)

Kapitel 16 - Smutsskalle eller inte

Nevilles perspektiv

Snön föll från himlen när han gav sin koffert till den skranglige mannen på perong 9 och ¾, vars smala armar lastade in den i tågets lastutrymme. Neville nickade som tack och han fick ett leende tillbaka. Neville kollade bort längs perrongen, över folks huvuden, nu förtiden var han längre än de flesta andra eleverna. Han letade efter Lunas smutsblonda huvud i några sekunder innan han påminde sig om vad som hänt. Han knöt sin näve och lät naglarna skära in i handen. Neville slöt sina ögon en kort stund, som för att samla sig. Trevor kväkte svagt innuti hans ficka.
“Neville!” Någon ropade på honom, han öppnade ögonen. Collin Creevey’s röda ansikte banade sig fram genom mängden av föräldrar och elever. Hans kinder var rosiga och han flåsade häftigt, mössan var på sned och han höll en liten förstaårselev i handen. Hon mötte nyfiket hans blick, men hon sa inget.
“Neville, de andra väntar i vagn 3. De bad mig hämta dig.” Collin såg Nevilles undrande min mot den lilla flickan.
“Har du inte träffat henne förut? Det är min och Dennis lillasyster Elinora. Hon började Hogwarts i höstas.” Neville nickade, han var fortfarande lite frånvarande. Men han följde efter Collin och Elinora till vagn 3. Elinoras hår var mellanbrunt och midjelångt. Det böljade efter henne när hon småsprang för att hinna med sin storebrors långa steg. Hon vände sig ibland och och kollade ifall Neville hängde med, hon log mot honom och hennes kinder hade skrattgropar.

Hon var verkligen gullig, Neville som aldrig haft något syskon önskade att han också haft någon liten att ta hand om. Men med tanke på att Voldemorts makt ökade för varje dag som gick, så var Neville ganska glad att han slapp ha ansvar över ett syskons säkerhet också.

De kom fram till kupén i vagn 3 och en kvartett av välbekanta ansikten kollade upp. Ginny såg inte ut att ha sovit något på hela lovet, Seamus log svagt som hälsning och döljde en gäspning med handen. Hannah Abbott kollade upp från The Daily Prophet och log varmt.
“Hej Neville!”
“Hej Hannah.” svarade Neville med ett svagt leende, medans Ernie Macmillan nickade.
Neville slog sig ner mellan Ginny och dörren, medans Collin och hans syster satte sig mittemot, bredvid Hannah.
“Men Collin..” Sa Ginny helt plötsligt.
“Är inte du mugglarfödd?” Collin bara flinade som svar, medans hans syster kollade på Ginny.
“Collin?” Ginny rynkade på pannan.
Collin suckade och började förklara.
“Vi blev kallade på förhör innan terminen började, för att kolla upp vår blodsstatus alltså. Det var mycket krångel, jag trodde att detänkte relegers oss, men de kom till slut fram till att vår morfar var en trollkarl. En utav medlemmarna i rådet räddade oss totalt. Han sa att våran mor var en ynk, och att det var möjligt enligt hans forskningar.” Ernie och Hannah skrattade lätt medans Ginny nickade allvarligt.

Tåget rullade ut från stationen och de var äntligen påväg tillbaka till det som hade varit som ett hem.
Seamus snarkade redan mot fönsterrutan och det tog inte många sekunder innan Ginny också sov ihoprullad som en katt på sitt säte.

Tack för att just DU läste!

Kram!

Super

Bäst!!

Awesome ♥

Jätte bra

Hej! Jag är ledsen att jag inte har lagt upp något. Har ganska mycket läxor. Men jag lovar att jag inte har glömt bort er och berättelsen.
Kram!

Jättebra

Super
Känn dig bevakad