En mugglare i Slytherin

Åh det gör ont i mig efter det här kapitlet..
Jag vill bara att folk ska sluta vara idioter, kanske du som allsmäktig författare till denna ff vill ordna det för mig??

Grymt bra kapitel i alla fall, som alltid!

Det kan jag nog ordna, men mina kära slytherinare kan vara lite envisa och tjockskalliga ibland, så det kanske tar ett tag!

Tack, glad att du tycker om det!

Men Ugh... Jag hade ju läxor (jag vet vilken lärare ger en läxor över lovet?). Men gjorde jag dem? Såklart inte. Jag blev istället beroende och läste om hela din ff

Neeeeeeeeeeeeeeeej. Såååå soooorgliggggt.

Stackars, stackars, stackars henne. :'(


Lite random bara: jag har nu fixat en hedersplats till dig i min profil! YAY!

Det är sjukt bra och jag känner verkligen medlidande för Artemis(stavades det så??)

AuroraAlexius! Du gör ett jättebra jobbet denna FF!!!!

Jättebra! Som vanligt, alltså haha

Wow, tack för det! Känner mig hedrad!


Och tack alla ni andra för era fantastiska kommentarer! Har jag sagt att ni gör mig gladast i världen? Well, det gör ni verkligen! Så här kommer nästa kapitel, woop woop!

---

Kapitel 20: Flykt

En plötslig duns fick mig att tvärt sluta gråta och jag vände mig förvånat om. Vid fotändan av min säng låg mig koffert. Det måste varit den som gjorde ljudet, för jag kom inte ihåg att Dumbledore trollat dit den.

Ljudet fick mig också att inse att jag inte kunde sitta där och gråta hela dagen. Eftersom jag inte ätit någon frukost klagade min mage ganska ordentligt men fram till nu hade jag ignorerat den.

Jag andades in djupt och reste mig upp ur soffan. Jag drog på mig skorna och kollade mig själv i en spegel som hängde bredvid dörren. Mitt ansikte var lätt svullet efter att ha gråtit och ögonen röda. Jag suckade. Så här kunde jag inte gå ut. Jag gick till badrummet och sköljde mitt ansikte i kallt vatten. Lite bättre. Det fick duga.

Jag gick ut.

”Jaså, så det är du som har flyttat in bakom mitt porträtt?” sade en röst bakom mig. Jag vände mig förvånat om. På väggen bakom mig hängde ett stort porträtt av en ung kvinna med 1700-talskläder. Hon hade stora blå ögon och en ännu större blond lockig peruk.

”Ja, jag antar det”, svarade jag. Jag hade ingen aning om att jag bodde bakom ett porträtt.

”Ja, men ge mig ditt lösenord då”, sade hon något irriterat.

”Lösenord?” frågade jag förvånat. Dumbledore hade inte gett mig ett lösenord!

”Ja, du vet, så inte vem som helst kan komma in hit”, svarade hon och rynkade på sin lilla näsa.

”Men jag har inte fått något lösenord”

”Såklart du inte fått!” utbrast hon. ”Du måste ju välja ett”

”Jaha, men varför sa du inte det från början?” Nu var det min tur att bli irriterad.

”Men jag gjorde ju det!”

”Gjorde du ju inte!”

”Joho!”

Jag tänkte precis svara när jag insåg vad jag höll på med. Att argumentera med en tavla skulle inte hjälpa mig nu och min mage manade på mig att skynda mig till lunchen.

”Okejokej! Jag väljer ett lösenord. Var bara tyst ett tag”, sade jag irriterat. Jag tänkte. Vad ville jag ha för lösenord?

”Okej, jag har bestämt mig”, började jag.

”Det var på tiden!” suckade hon överdrivet. Jag blängde på henne.

”Vill du höra vad jag valt eller inte?” fräste jag åt henne. Hon höll tack och lov tyst och nickade bara.

”Bra. Mitt lösenord är mugglare”, sade jag bestämt.

Hon såg lite förvånad ut över valet. ”Okej, om du säger det så”

”Det gör jag”. Jag vände mig om och gick.

När jag kom fram till Stora salen tvekade jag först om jag skulle gå in. För jag insåg att jag skulle bli tvungen att sitta vid Slytherins bord. Sedan kom jag ihåg vad Dumbledore sagt: ’Låt dem inte knäcka dig’.

Jag sträckte på mig och gick in. Till min stora lättnad satt det inte många och åt för tillfället. Jag slog mig ner längst ut på bordet, närmast dörrarna.

Undermedvetet slängde jag i mig maten för att komma därifrån så fort som möjligt. Jag ville inte riskera att stöta på någon av mina gamla vänner. Eller de som jag hade trott var mina vänner.

Varje gång jag hörde att någon kom in i salen tittade jag förskräckt upp, men varje gång kunde jag vända mig lättad mot maten igen då det bara var en hufflepuffare eller ravenclaware eller möjligtvis en gryffindorare.

Någon kom in i Stora salen och jag tittade snabbt upp, beredd på flykt. Jag höll på att sätta maten i halsen när jag först såg de gröna färgerna på elevens klädnad, men till min enorma lättnad var det bara Theodore. Han såg inte på mig när han gick fram emot bordet, men när han gick förbi bakom min rygg väste han: ”Stick”

Jag kollade upp på honom och han nickade nästan omärkbart mot dörren in till Stora salen. Jag fattade vinken och hoppade upp från bordet och gick med snabba steg därifrån.

Jag hade precis satt första foten på entrétrappen när jag hörde hur de andra slytherinarna kom upp från fängelsehålorna. Jag skyndade fort uppåt och hoppades att de inte skulle se mig. När jag kommit upp för trappan vände jag mig om och såg på mina gamla vänner. De såg mig inte och fortsatte in mot Stora salen.

Jag skickade ett tyst tack till Theodore och skulle precis vända mig om och gå vidare när Draco vred på huvudet och såg rakt på mig. För ett ögonblick möttes våra ögon och jag tyckte jag såg förvåning speglas i hans ögon. Sedan vände jag mig om och flydde.

Så här kan jag inte fortsätta. Fly så fort jag riskerar att stöta på de andra slytherinarna. Hur ska det då gå på måndag när jag var tvungen att ha lektioner med dem? Och resten av läsåret? Tack och lov var det snart jullov. Det var bara två veckor kvar nu. Jag längtade.

Jag gick tillbaka till min egen sovsal.

Resten av helgen spenderade jag själv på mitt rum. Jag gick bara ut för att äta lunch. Frukost klarade jag mig utan eftersom jag sov så länge, och under lunchen tog jag med mig mat så jag slapp gå ut igen till middagen. Jag hade ändå ingen matlust.

Istället satt jag bara i soffan och stirrade in i elden. Jag försökte göra några av mina läxor, men kunde inte koncentrera mig.

Jag misstänkte att min bror och de andra undrade var jag var. Men jag hade ingen lust att prata med någon än.

---

Nu när jag har lagt ut 20 (!) kapitel, skulle det vara kul att höra vem som är er favoritkaraktär hittills Eller vem av de av Rowlings karaktärer ni tycker jag har tolkat bäst. Har mycket kvar att lägga ut, så det ni säger nu kommer kanske att ändrats, men hur ser det ut nu? Kram på er, ni är bäst!

Jag gillar ju Theo och Art (och Draco också, men hallå, är det nån som inte gör det). Jag (hatar) föredrar inte Pansy, apollon och Harry. (Be inte om motivation till det här, för det är verkligen inte mitt starka ämne...)


Superbra kapitel! Nu måste hon ju snart bli kompis med Draco igen va...

Jättebra! Älskar det! Men... Hur många kapitel hade du färdigskrivna? Är lagret snart slut? Men iallafall jättebra! Theo verkar som en bra vän

Okej, tack för din feedback! Förstår varför du inte tycker om Pansy (usch), och tror jag kan förstå varför du inte gillar Apollon och Harry, haha

Njae... inte riktigt än


Tack så mycket! Har väl typ 16 kapitel till att lägga ut tror jag... Har iaf så ni kan få ett kapitel om dan i 2 veckor till! Och ska skriva till mer under tiden så ni inte ska behöva vänta