Allixandra Dumont - Hemligheternas Kammare

JAG VILL LÄSA MEEEER!!!
Det är jätte bra, Penelope!!
Hoppas nästa kapitel kommer SNART!

Va härligt att höra, jag är på SUPER BRA humör idag ås jag kommer försöka skriva typ hela dagen idag! Så ni kommer nog få ett kapitel redan idag, har redan hunnit uppdatera min andra ff



Men guu, tack så mycket, blir så glad när mina läsare vill läsa mer! Jag håller på att planera nästa kapitel och ska börja skriva på det inom en timme hoppas jag på så förhoppningsvis får ni nästa kapitel redan idag

Nu har det gått en timma, snälla lägg upp!

Hej hej, nu har jag sjukt ont i fingrarna, jag är inte riktigt nöjd med detta kapitlet tyvärr, men nu får det vara som det är, jag hoppas att ni ska tycka om det iaf!

Så nu får du nästa kapitel Harry-Potter-Bokslukaren Vi får se om du gillar det.



Kapitel 24
~En Gåva Och Glitter~

Jag ger Roux en knaprig honungsrostad nöt när jag kommer upp på mitt rum efter en dag i allrummet tillsammans med mina vänner. Han sträcker nöjt fram sin vassa näbb och nafsar i sig nöten efter att han pickat på den lite där han sitter på mitt sängbord.
- ”Roux...” mumlar jag och stryker min älskade fågel över vingarna innan jag öppnar fönstret och han flyger ut i det busiga vintervädret.

Solen gick ner för ungefär två timmar sedan, sovsalen ligger öde, snöflingorna virvlar utanför fönstret när jag sätter mig i sängen. Jag plockar fram det lilla anonyma paketet, som vilade under granen tidigare, ur min ficka. Det är inslaget i ett skimrande guldigt papper med silvriga snören. Mina lungor fylls och luften glider långsamt ut mellan mina läppar innan mina fingrar drar i snöret som seglar nedåt tills det landar mjukt på golvet, pappret följer snöret kort där efter. En mörkblå ask ligger i min hand, jag öppnar det och en liten lapp faller ut.
- ”Alli, en dag berättar
jag vem jag är, men nu
får du nöja dig med
första bokstaven i mitt
namn...
God Jul”

Askens lock, som stängts medan jag läst lappen, öppnas långsamt när asken vilar i min hand. Ett litet moln av glitter virvlar mjukt upp mot taket som om det vore bubblor från havets djup och där inuti blänker ett vackert halsband utav silver med ett litet guldigt hjärta med bokstaven C i snirklig handstil, samma handstil som lapparna är skrivna utav.

Jag tar varsamt upp det minimalistiska halsbandet, kedjan är bara en millimeter bred, alv skapad, hjärtat är lövtunt och bara 1.5 cm i diameter. Det vilar lätt i min handflata, ”jag undrar vem det är ifrån, jag känner väl ingen med ett namn som börjar på C? Eller, nej, det gör jag inte... Vem kan det vara..? Hmm, ska jag sätta på mig det för att visa att jag tycker om det, eller vore det konstigt när jag inte vet vem han är...” Jag väger min mystiska gåva i handen ett par minuter innan jag bestämmer mig. Jag plockar fram gåvan jag fick av Dumbledore, plockar loss hjärtat från min mystiska gåva och trär det på halsbandet Dumbledore gav mig innan jag fäster det om min hals.

Jag ser mig i spegeln på rummet, halsbandet landar precis ovanför mina små bröst som ännu inte tagit form. Jag tar de två berlockerna mellan mina fingrar och drar lite lät i dem så att kedjan ska hamna rätt men då blir kedjan större och större tills jag skulle kunna få den över två personers huvud till.
- ”Va i hela...” Jag släpper berlockerna, de landar på mitten av mina lår och kedjan drar långsamt ihop sig tills berlockerna landar på samma plats som när jag tog på mig halsbandet. ”Vad är det här för halsband?”

Med berlockerna i min hand sätter jag mig med benen i kors på min säng, jag studerar de två berlockerna noggrant innan jag låter de hänga fritt i kedjan. Lådan till mitt sängbord öppnas och ut plockas de anonyma breven, jag sprider ut dem framför mig på sängen och läser dem högt för mig själv,
- ”Allixandra, du är speciell.
Så vacker och söt, så oskuldsfull.
Jag har sett dig flera gånger. Men
jag tror inte du sett mig. Men jag
ser dig...
”Alli, jag hoppas att du får en
underbar jul och att du blir glad
för presenten som väntar på dig
under granen i allrummet...
”Alli, en dag berättar
jag vem jag är, men nu
får du nöja dig med
första bokstaven i mitt
namn...
God Jul Jag undrar vem de är ifrån, men nu vet jag ju i alla fall att personens namn börjar på C, det är ju alltid något.” Mina fingrar stryker det vackra pappret, det känns skrovligt under mina fingrar och handstilen som täcker dess gula blanka blad fångar min uppmärksamhet med sin mjuka stil och sina vackra kurvor.

Jag viker ihop breven och gömmer de längst in i min låda. Snön virvlar fortfarande utanför fönstret men vinden viner inte lika skrikande längre, det är vackert när snön får falla istället för att tvingas omkring i luften av vindens hårda handslag. Jag tar berlockerna i min hand och lägger mitt huvud mot kudden, mitt tjocka svarta hår sprider ut sig som en mörk gloria runt mitt tunga huvud. Jag blåser snabbt ut mitt lilla ljus och precis innan jag ska somna hör jag fotsteg utanför dörren till min sovsal.

Inte nöjd??? Fattar inte... Klart du ska vara nöjd! Super!

Aw, tack men nej, jag är inte nöjd, detta kapitlet kändes så hastigt och framtryckt, känns inte bra att skriva på det sättet. Men det är säkert inget fel på kapitlet, bara min känsla av det xD

Men guu, tack så mycket, blir så glad när mina läsare vill läsa mer! Jag håller på att planera nästa kapitel och ska börja skriva på det inom en timme hoppas jag på så förhoppningsvis får ni nästa kapitel redan idag

JÄTTEBRA!!

Och det är klart att vi vill läsa mer!!!

Du ska vara SJUKT NÖJD med det där kapitlet! Det var ju fantastiskt ♥

Aww, PPP, du är ju bara för jävla underbar! ♥