Dem Fem Marodörerna.

JÄTTEBRA!

Väldigt bra

Så himla bra!

"Så vad gjorde du ute i skogen egentligen?" frågade Remus medan de gick upp för trappen mot Madam Pomfrey.
"Åh, jag följde efter er." sa Sally lugnt och hoppade över ett trappsteg medan hon gick. "Ni såg rädda ut." log hon och James fnös tyst och la armarna i kors.
"Rädda, vi är vana vi det här." sa han och Sally nickade sakta.
"Ni såg fortfarande rädda ut dock." flinade hon och kom upp för trappen. Remus skrattade tyst och Peter granskade de med sina smala ögon.
"Jag är säker på att Sirius mår bra James, du behöver inte vara så orolig." log han och James vände blicken mot honom.
"Vadå, inte vara orolig?" fräste han. "Det var ju du som gjorde det här mot honom, tänk om inte Pomfrey kan hjälpa honom?! Säger du att du inte är orolig?" Remus skakade enkelt på huvudet.
"Nej det sa jag inte, jag sa att du inte borde vara så orolig. Det hjälper ingen ut av oss och du vet att jag är orolig.. och har hemskt mycket skuldkänsla just nu." svarade han och stirrade rakt in i James ögon. "Men du behöver inte ta ut din orolighet över oss."
James vände sig surt om och började muttra några svärord för sig själv medan han gick, han hatade att ha fel, det visste alla. Hans glasögon låg på sne efter det som hände kvällen innan, men det passade honom. Hans mörk bruna hår låg huller om buller runt huvudet och han hade inte knäppt sin skjorta helt rätt. Han hade antagligen velat skynda sig, men sån var ju han.
Remus åt andra sidan hade knäppt sin blåa skjorta ända upp, kammat håret, vilket inte syntes då det alltid blev rufsigare än vad han ville, vilket passade hans ansikte. Och hans djur lika ögon gled över allt han gick förbi, tavlor, trappräcket, saker någon glömt på golvet, allt.
Sally lyssnade på deras konversationer, det var inte hennes rätt att lägga sig i, hon borde inte ha kommit till skogen i vilket fall som helst.
Sally lät killarna springa förbi henne in till Sirius och hon kom strax efter. Både Peter och James bombade Sirius med frågor, om hur han mådde och om han fortfarande hade ont, till frågor som om han kunde följa med till Hogsmead.

Superbra!

Sally kunde inte sluta undra om ärret på Sirius arm någonsin skulle läka. Ärret var långt och smal, det sträcktes nästan ut av hans halva arm.
Men annars verkade han må bra, han var pigg och glad. Han var antagligen den enda i rummet just då som faktiskt bar ett riktigt leende på ansiktet och inte bara ett påklistrat.
"Och det är dags för ett nytt besök till Hogsmead, eller hur?" log Sirius brett och de kunde inte göra något mer än att besvara hans leende lite smått. "Vi måste till godisbaronen och fan vad jag är sugen på honungsöl."
Hans leende sken allvarligt talat upp hela rummet, alla var så lättade att han var okej.
"Yesbox." skrattade James. "Vi ska sticka till Hogsmead idag, sedan är det en quidditch match imorgon."
"Kan det bli bättre." sa Sirius upphetsat, även om han visste att han inte kunde göra vissa saker på grund av armen slutade han inte le. Han förstod att det kanske inte skulle läka helt och hållet, men det var bara att inse fakta. Sirius gick upp från sängen, glad att han äntligen fick lämna den bakom sig. Sedan gick allihopa ut tillsammans med James och Sirius i täten. De småpratade, skrattade, så som de brukade göra.
Och även om Sally bara hade vart med de här killarna då och kändes det som att hon kände de. När de sedan kom ner för trapporna och gick förbi Slytherin eleven Severus Snape började Sirius och James genast att viska. Peter var med i deras konversation och Remus suckade bara åt de, han gillade inte hur de behandlade den magra Slytherin eleven. Men ändå gjorde han inget åt det, han visste att det var meningslöst, han hade ju försökt så många gånger att prata om något annat.
Sally däremot tittade efter eleven, vad var det de hade emot honom? Han verkade ensam och ynklig, men det kanske var något normalt?
Sally var inte van vid viskningarna, kanske för att hon inte brukade umgås så mycket med andra. Men såklart visste hon hur det här skulle sluta. Hon vaknade tyst upp från sina tankar då James lagt krokben på slytherin eleven med det svarta flottiga håret.
"Se dig för klant." flinade James och tittade bak på killen som satt hjälplöst på golvet. James blick gled mot en flicka, längre in i korridoren som tittade mot de. Hon hade rött långt hår över ryggen och genast förstod Sally var allt var om. Flickan skyndade sig fram till Severus och hjälpte honom upp på fötter. Hon kastade en snabb kall blick mot James och började genast gå bort från de medan hon pratade tyst med Severus. Sally förstod genast vad allt det här var om, avundsjuka, såklart. Hon såg hur James var lite röd om huvudet, han skämdes antagligen för att flickan hade kastat en sådan blick mot honom. Hon tänkte lite, hon hade hört hennes namn när de sorterades till elevhemmen. Liv..? Nej, Linn, Lily? Lily var det ju, hon hade också hamnat i Gryffindor. Ingen annan än Sally verkade se hur hans hudton hade förändrats, men hon lät det vara. Hon ville inte börja argumentera om det.
"Hur mycket har ni?" frågade Peter och tittade på de alla, en efter en.
"Vet inte riktigt, men jag har i alla fall råd med en honungsöl och något mer." log Sirius som svar.
"Samma här." svarade James och fortsatte att gå med hans bruna hår över ögonen.

BRAAAA!

Jättebra ju!

_______________________________

Spännande! :'D