Förändrad värld Lupple & Medi

Han såg på henne. " Det får du." Sa han lugnt.

"Och få låna en av dina tröjor?" Hon lade huvudet på sned.
"Vill du prata av dig? Du var på tråkiga möten."

Han log mjukt och kysste hennes kind och ledde henne till sitt rum. " Det får du gärna göra. " Log han. " Jag är mer intresserad av att höra dig prata. " Sa han och låste upp rummet.

Hon såg på honom och höll hans hand.
"Men jag har sovit större delen av dagen. Det var ingen bra natt." Sa hon och såg ner.

Han nickade sakta och släppte in henne i rummet. "Ingen måne. " Sa han lugnt.

"Så vad vill du höra? Vill du höra mig babbla?" Viskade hon trött och började dra av sig kläderna.

Han öppnade taket åt henne och log svagt. "Jag vill mer höra om mitt brev. " Sa han ärligt.

Hon drog på sig en tröja och hon blev genast mindre.
"Ditt brev..." Hon satte sig och hon såg på honom.
"Jag var så slut i går så jag minns inte va brevet handlade om. Jag tror jag hade en lättare hjärnskakning." Hon såg ner.
"Jag ber om ursäkt."

Han studerade henne. Det kändes som hon ljög. " Inte ditt fel att du fick en hjärnskakning." Sa han ärligt. Satte sig på en stol. " Vill du att jag berättar vad som stod i brevet?" Undrade han.

Hon såg på honom och nickade svagt.
"Ända jag minns var frihet. Det gav mig bara mardrömmar när jag sov."