Konsten att ta sig ut ur garderoben - Scorbus

Kapitel 21 - Scorpius

Det hade gått två dagar sedan Scorpius träffade Cole för första gången, och han kunde fortfarande inte sluta tänka på honom. Hans ironi, hans charm, hans skratt. Allting. Idag skulle de träffas igen.

Cole höll Scorpius sällskap vid Slytherinbordet under lunchen. I ögonvrån kunde hans se en skymt av Albus och Max vid samma bord, men distraherades av Coles pratande.
"...och då helt plötsligt så exploderade hela kitteln! Jag vet inte vad vi gjorde för fel, men allt bara for ut i hela klassrummet. Predington blev skitförbannad och krävde att vi skulle städa upp allt efter lektionen, utan magi!" berättade han, vilket fick Scorpius att skratta.
"Jag som tyckte jag var dålig på trolldrycker", sa han.
"Annars brukar det bra för mig, men jag vet inte vad som hände just då."
"Du skulle ha sett den gången Albus lyckades skära sig i tummen utan att ens märka av det", berättade Scorpius om. "Konstigt nog tog Predington det ovanligt lugnt."
"Har hänt mig också", sa Cole och skrattade. "Så... vad är ditt favoritämne?"
"Trollkonsthistoria. Lätt", sa Scorpius som om det vore självklart. "Ditt?"
"Hmm... Vet faktiskt inte. Det finns väldigt få ämnen jag faktiskt gillar, lättare sagt."

Efter lunchen hade Cole förvandlingskonst, och Scorpius hade påstått att han skulle åt samma håll, som en ursäkt att hålla honom sällskap.
"Så. Din flickvän. Eller ja, ditt ex. Hur var hon?" frågade Cole nyfiket.
"Tja... hon är söt. Vänlig. Bra sinne för humor. Ja du vet."
"Så vad fick dig att göra slut?"
"Jag hade bara inga känslor för henne längre."
"Så... ses ni fortfarande eller?"
Scorpius ryckte på axlarna.
"Jag sa att ville fortsätta vara vänner och hon gick med på det. Men nu pratar vi inte ens längre. Jag brukar hälsa när jag ser henne i korridorerna , men allt hon gör är att ge en nickning och gå vidare."
De stannade upp utanför klassrummet som Cole skulle till.
"Det är bara att lämna henne. Tjejer, du vet. Men du. Schysst pratstund, men jag måste gå på lektion nu."
"Ja. Visst. Trevligt att prata med dig också."
Cole log och nickade. Han stod stilla som om han väntade på något. Det kom som en reflex. Utan att tänka började Scorpius luta sig framåt.
"Vad i helvete håller du på med?" sa Cole och knuffade undan honom.
"Förlåt!" sa Scorpius och insåg att det var ett misstag. Jag vet inte vad som flög in i mig. Ähm hejdå!"
Han vände på klacken och skämdes så hårt att han ville skynda sig därifrån.
"Nä du, stopp där!" sa Cole och tog fast honom i axlarna och vände ansiktet mot honom. "Du och jag behöver minsann en liten pratstund."
Scorpius drog darrande andetag utan att hänga med om vad som hände. Nästa sekund hade Cole dragit in honom till närmsta toalett. Han tryckte upp honom mot väggen så hårt att han slog i huvudet.
"Snälla släpp mig", pep Scorpius. "Gör mig inte illa."
"Käften!" fräste Cole och klippte till honom på kinden och närmade sig honom med sin ondskefulla blick. "Du försökte kyssa mig."
"Förlåt", klämde Scorpius ur sig men Cole lyssnade inte, utan slog hans huvud mot väggen igen.
"Vad trodde du skulle hända? Att jag skulle kyssa dig tillbaka? Där har du allt fel", sa Cole och närmade sig hans öra. "Därför att jag är ingen äcklig bög som du."
Han släppte ner honom på golvet så han föll ihop. Därefter gav han honom en spark i magen.
"Åh!" var allt Scorpius kunde få ur sig av smärtan.
Han hostade och försökte andas innan han kände ännu en spark.
"Äckliga lilla bögjävel!" snäste han och sparkade honom om och om igen, tills Scorpius var redo att ge upp. Därefter hukade han sig ner och ryckte tag i hans hår och lyfte upp huvudet. "Ska du bara ligga där va? Och inte försvara dig? Din lilla stackare. Du kommer aldrig hitta någon, hör du det? Därför att denna skola är inte till för bögar."
Han släppte taget om håret och lämnade badrummet.

Scorpius låg där hjälplös och alldeles ensam. Han kände hur tårarna bara rann. Trots smärtan han kände i magen lyckades han sätta sig upp. Han kurade ihop sig och begravde ansiktet i sina knän och lät tårarna falla fritt. Han kände sig helt värdelös och lättlurad. Det var vid tillfällen han var såhär ledsen som hans mamma alltid fanns där och tröstade honom, vilket gjorde det värre av tanken att hon inte fanns nu. Han började tvivla på om hans liv fortfarande var värt att leva.

Jättebra!

Nu jävlar... *springer till Hogwarts med min bazooka och letar rätt på Cole*
COLE! DU SKA DÖÖÖÖÖÖÖ!

JAG VARNADE DIG! SÅRAR DU SCORPIUS MALFOY FÅR DU MED MIG ATT GÖRA! JAG SKA NU TA ETT SNACK MED JAMES OCH HANS VAL OM VÄNNER... den jäveln...

SKA FKNG DÖDA COLE OM INTE Akatsuki DÖDAR HONOM FÖRST!!!!!!!!

MWHAHAHAHAHHA! FÖRST TORTERA SEN DÖDA!

NEEEEEEJ!!!

INTE BAZOOKA!!!
Det går för snabbt... Tänkte mer...
Skära ut tarmarna när han lever, hålla honom vid liv med hjälp av magi, och sedan hänga honom i hans egna tarmar.
Seeeeen kan du bazooka honom och så kan Emma göra paj av honom, för det är hennes grek!(och jag stava inte fel. Det ska stå grek)

JAG VET! BRA ATT JAG INTE ANVÄNDE DEN MOT HONOM! MEN JAG SKA FÖRST DÖDA HANS NÄRMASTE OCH SE TILL SÅ HAN PLÅGAS!

Jättebra kapitel!! Dock är ju Cole den mest idiotiskaste idiotiska idioten som existerar

YES KILL HIS FRIENDS AND FAMILY TO REMIND HIM OF OUR LOVE!!!
Hm...
Om vi skär av hans ansikte föst pch blir faceless så kan ju de tro att det var han som döda de...

Fast om hans vänner dör så dör ju James och då blir Albus ledsen och det vill vi ju inte