Always ~ A Scorbus story (SV)

Mjaaaaaww

Här sitter man hemma med grov förkylning begravd i filtar med lite te åt sidan. Ändå perfekt tillfälle att skriva! ♥

Förvarnar lite om att det kommer uppstå en del sexprat i det här kapitlet (och även i de kommande delarna)
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
13. Asexuell?

Under söndagmorgonen gick jag för att äta frukost ensam då Albus fortfarande sov. När jag gick in i stora salen såg jag Elton sittande ensam vid Gryffindorbordet. Det här kändes som ett bra tillfälle att prata med honom så jag gick dit.

"Hej", sa jag.
Han tittade upp förvånad över att det var jag.
"Vad gör du här?" sa han.
"Jag vill bara säga att jag menade inte att göra dig ledsen förra veckan. Jag ber om ursäkt."
"Det är gjort."
"Jag vet att jag inte kan ändra på det förflutna, Elton. Men jag vill verkligen att vi ska vara vänner. Jag har saknat dig."
"Scorpius, lyssna. Jag behöver tid för mig själv, och du gör det inte enklare för mig. Jag saknar dig också. Jag saknar det vi hade. Men eftersom du är ihop med Albus nu, så vet jag att jag inte kan få det tillbaka. Så om du ursäktar mig."
"Finns det något jag-"
"Jag ska lämna Hogwarts efter jul."
"Va?" sa jag och satte mig ner. "Det är väl inte på grund av mig?"
Han skakade på huvudet.
"Jag skulle ha talat om det tidigare. Mamma har fått jobb i USA, så vi ska flytta dit. Jag ska gå klart min utbildning på Ilvermorny."
"Då antar jag att det bara var bra att vi gjorde slut", muttrade jag.
"Kan du bara... vara snäll och lämna mig ifred?"
"Okej. Ta hand om dig", sa jag och gick mot Slytherinbordet.

Jag satte mig mittemot Joseph som också satt ensam och åt.
"Jag gissar att Albus fortfarande sover?" sa han.
"Ja. Som vanligt", sa jag.
"Så... hur är ert förhållande?" frågade han intresserat.
"Bra antar jag. Hur så?"
"Bara nyfiken. Ni verkade har roligt i soffan häromdagen när jag kom på er."
"Faktiskt så... har vi inte gjort det än", sa jag fullt medveten om vad han försökte komma fram till.
"Har ni... gjort något sexuellt överhuvudtaget?"
Jag skakade på huvudet.
"Jag är dock lite förvirrad. Han... Kan det här stanna mellan oss?" sa jag.
"Kör till."
"Okej, så när jag och Elton var ihop. När vi... du vet, gjorde saker, så blev Albus alltid så upprörd av svartsjuka och började bete sig konstigt. Igår däremot, var vi påväg att göra det, men då sa han att han inte ville. Jag menar, jag respekterar det förstås, om han var nervös, det är bara det... efter hans beteende..."
"Han kanske är asexuell?" gissade Joseph. "Han kanske bara gillar dig romantiskt. Jag menar, jag kan ha fel men det kan vara troligt."

Jag tänkte efter en stund. Jag hade hört ordet asexuell förut men mindes inte riktigt vad det betydde. Jag visste att det hade något att göra med att undvika sex. Jag var tvungen att kolla upp det.

När jag hade ätit färdigt gick jag raka vägen till biblioteket för att samla på mig varenda bok som möjligtvis kunde innehålla ordet asexualitet. Om Albus nu var asexuell ville jag veta allt om det, vad man ska tänka på och hur vårt förhållande skulle se ut i fortsättningen. Ju mer jag läste, desto mer påminde det mig om Albus. Hur ointresserad han var när jag talade om att jag hade förlorat min oskuld, och hur upprörd han var. Sen den gången i soffan när jag rörde vid hans ben och han snabbt flyttade undan det. Hur han slog till mig när jag skämtade om att suga av honom. Och tillsist, igår när vi nästan tog det steget. Det är inte du, det är jag. Det började förklara saker. Det här betydde att vi skulle ha ett ickesexuellt förhållande.

Efter timmarna i biblioteket gick jag tillbaka till uppehållsrummet för att träffa Albus. Om det var sant att han var asexuell så var det inte säkert att han hade listat ut det själv än, så jag tänkte inte tala om vad jag misstänkte. Jag tänkte ge honom den tid han behövde.

När jag klev in såg jag honom sittande i soffan. Han tittade upp och log mot mig utan att säga något. Jag satte mig bredvid honom.
"Var har du varit hela morgonen?" frågade han.
"I biblioteket", sa jag och började göra mönster på hans rygg med fingertopparna.
"Varför är jag inte förvånad", flinade han.

Jag var glad att han inte frågade vad jag gjorde där. Han tittade på mig och log. Jag log tillbaka och kysste honom försiktigt. Han kysste tillbaka hårdare och tryckte in tungan.
"Ta det lugnt", mumlade jag emellanåt.
Han verkade inte lyssna. Han knuffade mig så jag låg ner och hävde sig över mig utan att avbryta kyssen.
"Albus, sluta", mumlade jag.
Han slutade inte. Jag försökte igen.
"Sluta!" röt jag och nästan knuffade bort honom.
"Vadå? Var det inte det här du ville?" sa han och försökte kyssa mig igen men jag stoppade honom.
"För det första så kan vi inte göra det här, och för det andra så vill jag inte om inte jag är säker på att du är redo."
"Jag är redo", sa han som fortfarande låg på mig.
"Jag tror inte att du är det", sa jag och satte mig upp vilket fick honom att göra likadant. "Hör på. Jag vill inte att du ska tvinga in dig själv i något du inte känner dig bekväm med."
Han suckade och nickade.
"Okej. Du har rätt. Jag kanske inte är redo. Det är bara det... jag älskar dig och jag vill visa det på rätt sätt."
"Du behöver inte visa något för att bevisa att du älskar mig. Ta den tid du behöver, låt mig inte stressa upp dig. Jag älskar dig, Albus."
"Jag älskar dig, Scorp."
Jag kysste honom på pannan.

* * * * *

Samma dag vaknade jag mitt i natten av att någon drog upp draperiet.
"Scorpius?" hörde jag Albus viska.
Jag vände huvudet åt honom.
"Ja?"
"Får jag komma in? Jag hade en mardröm."
Jag nickade och flyttade mig åt sidan för att göra plats för honom. Han kröp in, drog täcket över sig och låg på sidan för att se på mig.
"Vad drömde du om?" frågade jag.
"Inget som jag känner för att prata om", sa han. "Du, har du nånsin varit rädd när du går och lägger dig? Alltså inte för mardrömmar, utan... rädd ifall någon ska ge sig på dig mitt i natten?"
"Är du okej, Albus?"
"Jag mår bra. Jag bara frågar."
"Jag tror inte det", sa jag som svar på frågan. "Har du?"
"Lite grann", erkände han. "Det var lite av en sån sak jag drömde om."
Jag lade armen om honom och drog honom intill mig.
"Lyssna på mig, Albus. Du är här, i säkerhet. Ingen kommer att skada dig. Ingen skulle ens kunna ta sig in hit."
"Jag skulle också vilja tro det."
Jag kysste honom på huvudet innan vi båda somnade.

Super!!

Jättebra

BRA!

Jättebra!!

Jättebra

Superbra!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Det här måste jag säga är nog det viktigaste kapitlet i hela storyn. Tänker inte spoila men... slutet kommer ge lite förklaringar
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
14. Oväntade hemligheter

Måndagen kom och vid lunchtiden hade Albus och jag bestämt oss för att ta en promenad ute. Av någon anledning kände han inte för att gå omkring inomhus. Så därute gick vi hand i hand.

"Albus, får jag fråga en sak?" sa jag.
"Fråga på."
"Du har aldrig talat om exakt hur du och Bianca blev så nära."
"Jag har ju sagt att vi gick in i varandra i korridoren förra året."
"Om jag känner dig rätt så hade du bara bett om ursäkt och gått vidare", påpekade jag. "Var du... kär i henne eller något?"
Han suckade och skakade på huvudet.
"Du vet att hon är lesbisk, och nej, jag var inte kär i henne. Vi bara... pratade."
"Om..?"
"Vet du, vi går och sätter oss någonstans så berättar jag hela historian", sa han, så vi gick till det närmsta trädet att sätta oss vid. "Okej, kommer du ihåg Michelle som du brukade umgås med förra året? Iallafall, eftersom jag hade starka känslor för dig, gjorde det mig svartsjuk."
"Du vet att vi aldrig-"
"Snälla", avbröt han. "Låt mig prata klart. Du vet, det sårade mig att se hur hon alltid fick dig att skratta. Önskade alltid att det var jag som gjorde det. Jag trodde verkligen att ni hade något på gång, så jag behövde egen tid. Så jag gick till Myrtles toalett. Då hörde jag att någon grät. Först trodde jag att det var Myrtle men sen märkte jag att ett av båsen var låst. Då förstod jag att det satt en människa där. Jag låste in mig i båset bredvid. Sen började vi prata, vägg i vägg. Hon berättade att hon var ledsen för att en tjej hon var djupt förälskad i hade precis skaffat pojkvän. Inte vilken pojkvän som helst. Hennes bästa vän. Före detta-bästa vän vid det här laget. Sen berättade jag om mina känslor för dig, och att vi nästan satt i samma båt. Vi tröstade och peppade varandra. Sen presenterade vi varandra när vi gick ut, och kramades. Jag visste då att hon skulle bli en bra vän när du inte var i närheten. Vad var det du skulle säga nu?"
"Åh, just det", började jag. "Faktiskt så var jag aldrig kär i Michelle. Jag menar, hon är snygg, men... sanningen är att det var dig jag gillade. Och självklart, om jag hade vetat om dina känslor för mig så svär jag att jag hade berättat men... eftersom jag inte visste... Jag visste inte ens att du gillade killar, och jag var rädd att det skulle förstöra vår vänskap. Jag kunde inte låta det hända. Så när jag träffade Michelle, trodde jag att det skulle distrahera mig på något sätt. Men det gjorde det inte. Hon verkade inte så intresserad av mig heller. Jag är ledsen att det sårade dig."
Albus såg stum och lamslagen ut på samma gång.
"Har... har du gillat mig ända sen dess?" stammade han chockat.
"Sen fjärde året", rättade jag. "Kanske tredje tillochmed."
"Men... du gillade ju-"
"Jag vet att jag gillade Rose då", avbröt jag. "Jag gillade er båda samtidigt, det var bara det... att jag inte ville erkänna det."
"Wow... jag hade ingen aning. Hade jag vetat hade jag visat mina innersta känslor omedelbart."
"Vi är tillsammans nu. Det är det viktigaste", sa jag och lade armen om honom.
"För alltid", sa han och kysste mig.
"Vi kanske borde gå in nu", sa jag efteråt. "Nästa lektion börjar snart."
"Okej."

Vi började gå tills vi fick syn på professor Avery.
"Åh nej", sa Albus tyst.
"Potter och Malfoy. Trevligt att ses här ute", hälsade han.
"Det är en sån dag, vet du", sa jag.
"Ja. Perfekt väder för en promenad med sin pojkvän. Får mig att minnas mina dagar här som ung."
Jag kunde känna hur Albus klämde åt min hand av ilska.
"Så hur är det med dig, Potter? Jag har inte sett dig på lektionerna på senaste tiden."
"Är det ett problem eller?" snäste Albus.
"Ja, eftersom det går ut över din utbildning-"
"Exakt!" avbröt han. "Och på tal om det så har Scorpius och jag lektion om några minuter, så vi behöver gå nu. Så om du ursäktar oss. Kom, Scorpius."

Han gick ifrån Avery och drog mig med honom.
"På riktigt, Albus, jag förstår inte vad han har gjort för att förtjäna din otrevliga ton mot honom", sa jag irriterat.
"Han irriterar mig, okej?"
"Jaha, så det är din ursäkt?"
"Strunta i det bara", suckade han.
"Nej! För här har vi en snäll lärare som faktiskt bryr sig om din utbildning, och du bara beter dig som-"
"Vet du vad?" avbröt han. "Jag tänker inte ha den här diskussionen med dig. Jag tänker gå till uppehållsrummet."
"Va? Men vi har ju-"
"Jag känner inte för att gå. Jag kommer inte gå på de andra lektionerna heller. Jag behöver vila."

* * * * *

De sista lektionerna fick jag gå på utan Albus. Jag började undra vad hans problem var. Var han sur på mig för det jag sa? Hade professor Avery sagt något till honom? Varför hatade han honom så mycket? Att ogilla lärare var typiskt Albus men han hade aldrig avskytt någon såhär mycket.

På vägen till uppehållsrummet hörde jag någon ropa på mig.
"Ursäkta mig", sa en ung pojkröst.
Jag vände mig om för att se vem det var. Okej, han var inte så ung som han lät, men han såg ung ut. Men jag kände igen honom, som en sjundeårselev från Ravenclaw. Han var kort och väldigt mager, som en tolvåring. Jag hade sett honom förut men jag visste inte vad han hette.
"Visst är det du som är ihop med Potters son?" frågade han.
"Ja. Hur så?"
"Har du tittat till honom på sistone? Jag har märkt att han ser lite nere ut. Som om han döljer något. Du borde nog prata med honom."
Jag tänkte efter en stund. Hade det här att göra med att han var asexuell? För om han var det så ville jag att han skulle tala om det utan att veta vad jag hade misstänkt.
"Jag är påväg till honom nu", sa jag.
"Okej, vad bra. Han behöver dig", sa pojken och gick iväg.

Jag iakttog honom tills han försvann ur korridoren. Varför brydde han sig? Jag kände inte ens honom. Kände Albus honom? Var han en av James gamla vänner?

När jag gick in i uppehållsrummet var inte Albus där. Jag gick för att kolla om han var i sovsalen. Det var han inte. Jag dumpade min väska och bytte om till vanliga kläder då jag inte behövde min uniform längre. Jag började gå omkring på slottet för att leta efter honom. Vart var han? Precis då gick jag in i Bianca.
"Bea!" sa jag.
"Scorpius!" sa hon.
"Har du sett Albus?"
"Åh, precis vad jag skulle tala om. Han är uppe i astronomitornet."
"Astronomitornet? Han tänker väl inte-"
"Åh nej, han tänker inte hoppa eller nåt sånt. Han behöver bara någon att prata med. Jag var nyss däruppe hos honom och jag tycker du är den som borde gå till honom."
"Okej. Jag är påväg nu", sa jag och började gå.
"Han berättade vad som hände på Averys kontor", fortsatte hon.
Jag vände mig om förvirrat. Hade jag missat något?
"Förlåt men... vad exakt är det som har hänt?"
"Har... har han inte sagt något?"
Jag skakade på huvudet. Hon såg sig omkring bekymrat. Sen tog hon min arm och drog in mig i ett hörn, ställde sig nära mig för att hålla tonen låg.
"Albus blev våldtagen av professor Avery under privatlektionen."

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
What a twist huh? Det är alltså det som har varit själva ploten i storyn bara att man inte visste det (och ärligt talat tyckte jag nästan först att denna berättelse skulle kännas för riskabel att lägga upp på mugglis, men sen vet jag ju att ni brukar gilla det jag skriver :3)

Bra!!!!!