Du vet inte allt (3:e generationen)

Bäst!!

Ååååh vad bra! Kul med nytt kapitel(speciellt när jag bör skriva om andra världskriget)! Gillade James finfina idé i att fråga sin flickvän om maskeradbalen, det var bra gjort! Har du skrivit sången själv? ^^ Den var väldigt passande! Tycker det är intressant att James märkte hur Scarlett och Bradley reagerade. Det fick det att kännas mer som att Scarlett och James skulle kunna bli jättebra vänner i stället för att något romantiskt skulle hända så, bravo! Om det nu var meningen att vi/jag/läsarna skulle få den känslan och inte någon romantiskt gnista mellan Scarlett och James(Jarlett!)

Först när du skrev att James hade bra betyg i förvandlingskonst kunde jag tänka mig att han var bra på det(hans hemlighet) för att han var en animagus... Typ att Sirius lärt honom! Det hade varit sjukt busigt! Sedan när han var påväg till kontoret så tänkte jag inte att han hade dåliga betyg men att Remus och Sirius skulle hjälpa honom med att extra-plugga! Riktigt bra uppbyggt eftersom slutresultatet var att han var en riktigt liten fuskis! Men vilket stort stort stort placerar honom i Gryffindor, modigt att göra. Hade själv fått världens adrenalinkick av att smyga runt sådär. XD Sen kommer jag på det också; han har tagit sig till förste prefekt sitsen för att han fuskar! :O Vi vet ju inte om det bara är ett ämne än så länge... Känns som att James har lite Slytherin i sig.. Ambitiöst.

Får för mig att skuggan kan vara någon slags förhäxning? Så att Sirius ska få reda på vem det är som rör hans papper... Varför skulle det annars vara borta från Marodörkartan?(Jag var tvungen att slänga min marodörkarta irl för att min katt hade kissat på den... ;_;....) Eller är marodörkartan helt enkelt så gammal att den missar personer? Det kanske är en ny plats i slottet som kontoret är på? Kanske var det Scarlett som förföljde honom! Sjukt nyfiken!

Längtar verkligen efter fortsättningen! Du skriver hur bra som helst och detta kapitlet var väldigt bra formulerat för att det känns som du fått det så som du vill... Typ att vi ska tycka om April, ogilla Bradley, fundera över Scarlett...

Superbra!!!!!
Vet du när du kan lägga upp ett nytt kapitel?

JÄTTEBRA!!!

Tänk om det är Scarlett som följer efter honom??? Eller så är det Sirius, undrar om han skulle skälla ut James eller typ gratulera honom för att ha "överlistat" honom (;

Och hur James frågade om April ville vara hans partner på maskeradbalen ♥

Hmm, jag vet inte längre. April o James verkar ganska nära varandra o de är ganska söta ihop. Meeen jag shippar James och Scarlett (jarlett??) liiiite mer

Vet du när du kan uppdatera johhana?

Någon gång i veckan! Jag försöker se till att lägga ut ett kapitel i veckan

Ok längtar!
Förresten, tack för att du skriver denna ff för oss♡

Vet att du gillar mina långa kommentarer så lägg upp ett nytt kapitel så får du en till.

Skitbra
Älskar hur du beskriver känslor

Tack för alla kommentarer på förra kapitlet!

Låten som är med i kapiel 16 finns på riktigt och sjungs utav Celestina Warbeck, en känd sångerska i magivärlden. Länk till låten kommer här!
https://www.youtube.com/watch?v=7b4e11fAwec

Jag har bestämt mig för att hädanefter så kommer fredagar bli den dagen då jag lägger ut kapitel

Men självklart så kanske, KANSKE, jag lägger ut kapitel tidigare någon gång om jag får feeling eller något sådant

Hoppas ni gillar kapitel 17! Stora kramar till ni som läser och kommentera btw!!!

_____________________________________________

Kapitel 17
Scarlett
När sista lektionen var slut kunde jag nästan svära på att stämningen i hela slottet förändras. Den gick från att vara stressig till att vara glädje inför imorgon då det äntligen, enligt de flesta, är dags för maskeradbalen. Själv var jag bara glad över att provet i Förvandlingskonst äntligen var över. Utanför fönstret har höstmörkret lagt sig och det enda ljuset som finns i rummet kommer ifrån lampan på mitt nattduksbord. Jag vänder blad i min bok och tar ett djupt andetag. Klockan är inte särskilt mycket, vi har precis ätit middag men jag är redan tagit på mig pyjamasen och lagt mig under mitt tjocka täcke. För ett par dagar sedan insåg jag att en förkylning sakta börjar ta över mig eftersom jag helt plötsligt fick ont i halsen och började hosta. Nu är jag så slö i kroppen att jag inte orkar göra något annat än att ligga här. I ögonvrån kan jag se hur min balklänning hänger på dörren och väntar på att bli använd. Eftersom den är i svart chiffong kan jag nästan inte se den i mörket. Men jag vet att den hänger där. Hänger där och nästan hånar mig över hur många galleoner jag fick lägga ut på den. Det gjorde ont att lägga upp mynten på bänken när jag var och hämtade den. Även om jag tycker om den så låg en ny klänning inte särskilt högt upp på inköpslistan. Jag kväver en gäspning och inser att trots att det är tidigt så är jag redo att släcka lampan och få vakna upp till en ny dag. Och det är väl lika bra att få morgondagen överstökad. På så vis blir vi av med med den där jäkla maskeradbalen. Jag suckar och lägger ifrån boken, släcker lampan och borrar sedan ner ansiktet i kudden.

Ett antal timmar senare
Jag sitter framför spegeln och stryker på ett svagt lager av den ljusgråa ögonskuggan på min ögonlock. Egentligen så brukar jag inte sminka mig särskilt mycket. Oftast använder jag bara lite mascara, om ens det. Men Leia har lyckats övertala mig, eller ja, hon snarare befallde mig att jag idag skulle lägga manken till för en gång skull. Hon gav mig till och med friheten att få välja vilket smink jag ville i hennes förvånansvärt stora samling. Hon himlade med ögonen när jag plockade upp hennes mest diskreta ögonskugga samt läppglans. Efter att jag målat mina ögonfransar svarta och lagt på lite av det puderrosa läppglanset lägger jag undan sminket och går fram till spegeln. Mitt nytvättade hår vilar i mjuka vågor på mina spetsbeklädda axlar. Den svarta spetsen, som ligger över ett svart undertyg, klär hela ryggen och har en mjuk urringning över nyckelbenen och slutar i ett par holkärmar. En bit över midjan slutar spetsen och blir ersatt av den raka och luftiga kjolen i chiffong. Jag suckar och sätter på mig min mask. Masken är i silver med vackra detaljer och utsmyckningar. Den påminner nästan om en tiara i utformningen. Jag kan höra hur klockan slår och jag inser att det är dags att gå. Sällskapsrummet är tomt och dörren till James rum är stängd, så jag antar att han redan är där nere. Leia, Bradley och Pierce står utanför entrén och väntar på mig. När jag får syn på Leia vet jag inte riktigt vad jag ska säga. Wow är kanske ett bra ord. Klänningen, som jag nu äntligen får se, är mörkblå med trekvartsärmar och en utsvängd kjol. Överdelen av klänningen samt ärmarna är klädda i ett brons/guld-färgad spets, som hon matchar med att ha en guldfärgad mask för ögonen och guldfärgade ögonskugga.
- Åh, vad fin du är! säger hon och ler brett med sina läppar som är målade i en mörkröd färg.
- Detsamma. Klänningen är verkligen fantastisk, säger jag.
- Jag sa precis att Leia verkligen visar Ravenclaw-stolthet ikväll, säger Bradley.
Jag vänder mig mot min pojkvän. Trefjärdedelar av hans ansikte är dolt under en silvrig mask, som med sina snirkliga former matchar min.
- Och så gör även du, säger jag och nickar mot hans mörkblåa kostym.
Han nickar och sträcker på sig stolt. Sen räcker han mig sin arm.
- Ska vi gå in?
Jag nickar och krokar min arm i hans också går vi in i Stor salen.

Som vanligt så hänger det tända stearinljus i taket men istället för de fyra vanliga borden står det flera runda bord utspridda längst med väggarna, så att det i mitten av rummet skapades ett dansgolv. Borden är dukade med vita dukar, stora kandelabrar i mässing, och även rankor av murgröna klättrar upp för kandelabrarna och hänger ner för bordskanten. Alla kandelabrar har tända stearinljus och hela salen ligger i ett varmt ljus och från ett litet hörn längst bort i salen, bakom lärarbordet står det en grupp med självspelande instrument; en harpa, en cello och även en fiol, och skapar vackra toner som sprider sig runt i salen. Jag tittar mig omkring. Alla är finklädda men på grund av maskerna så är det lite svårt att lista ut vem som är vem. Däremot får jag med en gång syn på April. Hon står en bit ifrån oss och hennes rosa hår, som hänger ner i långa vågor för hennes rygg, och den ljusgula klänningen med tyllkjol får henne att sticka ut ur mängden. Vilket innebär att den mörkhåriga killen som är klädd i en svart kostym med silvriga detaljer och dessutom en mask som ser ut att vara gjord i metall är James. När jag får syn på dem kommer jag genast och tänka på när James frågade April ifall hon ville gå på balen med honom. Det var bland det mest romantiska som jag någonsin sett eller hört någon göra. Det syns att de verkligen älskar varandra. Jag tittar på Bradley. Jag undrar ifall vi någon gång kommer ha ett förhållande där vi visar resten av världen att vi är tillsammans och inte bara håller handen då och då. Jag undrar också ifall han verkligen älskar mig så som jag älskar honom.
- Det här blir väl ett bra bord? frågar Pierce och nickar mot ett bord där det sitter ett par killar som Bradley och Pierce delar sovsal med.
Vi nickar och slår oss ner. Ett par minuter senare har alla satt sig ner vid ett bord och vår uppmärksamhet riktas mot lärarbordet där Professor Sinistra klingat i sin bägare. Hennes mörka hår är som vanligt uppsatt i en hård knut men istället för den vanliga mörka klädnaden som hon brukar bära har hon i dag på sig en smaragdgrön långklänning med en matchande långärmad bolero som även har en högkrage. Sinistra lyfter sin bägare.
- För en trevlig kväll. Skål, säger hon.
Kort och koncist. När vi vänder oss mot vårt bord igen har det dykt upp mat på tallrikarna. Jag tar en gaffel av kalkonen och ansluter sedan till samtalet som startat kring bordet. När vi har kommit till efterrätten, en tårta som förutom att se underbar ut, smakar som en fantastisk sommardröm, inser jag till min förvåning att jag faktiskt har det trevligt. I flera veckor har jag gått runt och våndats över den här stunden, någonting som jag nu inser var i onödan. Återigen klingar det i en bägare uppe vid lärarbordet.
- Jag hoppas att maten smakade bra men nu är det dags för att göra det här till en riktig bal och vad är väl en riktig bal utan dans. Och för att göra det hela ännu mer högtidligt så tycker jag inte att det är mer än rätt att våra två försteprefekter får inviga dansgolvet. James Potter och Scarlett Montgomery, vill ni göra er till känna? frågar Sinistra.
Jag tappar greppet om min gaffel. Sa hon precis att jag skulle dansa med James? Jag låter min blick flacka. Hm, eftersom alla tittar sig omkring och verkar leta efter oss så antar jag att jag hörde rätt.
- James, Scarlett? Vart är ni? frågar Professor Sinistra.
Leia lutar sig mot mig.
- Du kanske borde ställa dig upp, viskar hon.
- Gör jag det så måste jag dansa med James och det är det sista jag vill, fräser jag tillbaka.
- Det är försent, James har precis ställt sig upp, säger Leia.
Jag tittar mig över axeln. Hon har rätt. På andra sidan av dansgolvet har James ställt sig upp. Då hade jag alltså rätt. Det var han i den mörka kostymen.
- Och då var det bara Scarlett kvar, kvittrar Sinistra.
Jag tar ett djupt andetag och skjuter ut min stol en bit innan jag ställer mig upp.
- Perfekt! Maestro, musik tack, säger vår rektor och instrumenten börjar spela en låt som sprider sig över hela salen.
James börjar gå över dansgolvet och jag antar att jag måste gå fram och möta honom. Precis på mitten stannar vi. Jag kan se hur hela salen tittar på oss och jag känner i hela kroppen hur mycket jag vill springa härifrån. Men nu är det för sent. Nu finns det ingen återvändo.
___________________________________
Hoppas att ni gillar det! Kommentera gärna!