Allixandra Dumont - Hemligheternas Kammare

Hej på er!
Här får ni nästa kapitel, hoppas verkligen att ni ska tycka om det för nu, NU, nu börjar det hända saker ska ni veta

Tänkte bara påminna om att jag åker iväg till Turkiet inatt klockan tre och kommer vara borta till den 26/6 och efter det ska jag på bröllop men kommer förmodligen in en snabbis, men hinner nog inte skriva något kapitel tills dess så det kommer nog ett nytt kapitel den 29/6 ungefär skulle jag gissa på.
Men hoppas att ni har lite tålamod och stannar kvar hos mig ändå!

Jag vill också passa på att tacka ALLA er som kommenterar!
Era kommentarer betyder ALLT för mig.
Ett särskilt tack till Harry-Potter-Bokslukaren och PPP som följt med mig ända från början och alltid kommenterat! Tack så hemskt mycket! ♥




Kapitel 22
~Brinnande Dag Och Syner Från Förr~


Jag ser in i de svarta ögonen och börjar gå fram till varelsen, dess fjädrar skiftar i rött, gult och orange. Den ser trött och sliten ut, jag har för mig att jag läst om dessa, en Fenix. Ståtliga varelser som kan bära tunga laster och deras tårar har läkande krafter. De brinner upp när de ska dö och återföds sedan ur sin aska. Vart var det jag läste det nu igen? Just det, Fantastiska Varelser och var man hittar dem, Mr. Scamander var det som skrev den om inte jag minns fel.
- "Hej lilla vän, (jag stryker fågeln lätt över dess bröstkorgen) vilken fin Fenix du är." Jag kan höra Dumbledore komma ner för trappan men fortsätter att klappa fågeln. 
- "Vilken vacker Fenix ni- oj!" Fenixen börjar brinna mitt framför ögonen på oss båda, Dumbledore skrockar lite lätt. 
- "Han har sett hemsk ut i flera dagar nu, det var dags. Synd att du behövde se honom på en brinnande dag..." Jag ger Dumbledore ett leende, han står nu bredvid mig och vi ser båda på askan där snart en liten Fenix kommer titta fram.

En liten fågelunge tittar fram och gurglar gulligt medan den ser på oss båda,
- "Fantastiska varelser Fenixar."
- "Jag instämmer professor Dumbledore, vad heter han?"
- "Fawkes heter han, (Dumbledore rätar på sig, jag gör det samma och följer efter honom) Sätt dig Ms Dumont." Dumbledore sätter sig i sin stora stol och jag sätter mig på en liten stol några meter bort från honom vid sidan av hans massiva skrivbord. 

Klumpen i min mage finns fortfarande kvar och jag kan känna hur ångesten börjar ta sig tillbaka, nu ännu starkare. En färsk tår strilar ner för min vinterbleka hy och landar på mina hopvikta händer som vilar i mitt knä. 
- "Ms Dumont-"
- "Snälla professor Dumbledore, kalla mig Alli eller Allixandra." Jag ser med milda ögon på min rektor som nickar tillbaka,
- "Allixandra, du har ett hem här, du har en familj innanför dessa väggarna men även utanför. Du har nya vänner och möjligheten att skapa starka band. Jag tror att du är den vi alla har väntat på." Jag ser med ett förvirrat uttryck på min rektor, 
- "Sir?"
- "Jag vill visa dig något, ser du skåpet där borta? (Dumbledore pekar på ett skåp i bortre delen av rummet, jag nickar)
- "Där finns minnen, i detta fall, minnen av saker som har en betydelse för vår framtid, vår världs framtid. Det finns ett jag skulle vilja att du ser." Jag reser mig upp från min stol samtidigt som Dumbledore reser sig från sin och vi vandrar bort till skåpet.

Dumbledore plockar fram en avlång flaska, vackert skapad i glas med en liten etikett med text skriven i snirklig och elegant handstil, 
- "Bonzium, 1967... Vad betyder det?"
- "Det är ett minne från en framtidsvision jag fick 1967 av en kvinna vid namn Bonzium." Han häller minnet i ett silverfat med vätska i och nickar mot mig, jag böjer mig försitkigt och osäkert ner. Mitt huvud hamnar under ytan av vätskan men det känns inte blött, det känns knappt alls att jag har mitt ansikte under ytan och minnet vecklas vackert ut framför mina ögon. Det sprids runtomkring mig i en svartgrå skala med ytterst lite färg inbäddat. Det tar ett tag innan synen blir klar och jag kan se allt ordentligt. 

"Dumbledore sitter mitt emot en äldre kvinna med yvigt vitt hår som faller runt om hennes rynkade ansikte. På det runda bordet mellan dem står en kristallkula som kvinnan för sina händer omkring. I det lilla rummet finns det tyger som hänger från taket, hyllor med alla möjliga flaskor, böcker, burkar, askar, kistor och skålar med diverse innehåll. Det finns alla möjliga sorters örter och växter, hår och fjädrar, böcker och block... Kvinnan gaspar efter luft och Dumbledore lutar sig framåt för att kunna höra. 

Då böjar kvinnan att tala med en förvrängd och omänsklig röst, 
- "Hon kommer med sorgen av ett dödsfall, hennes korpsvarta hår kommer bölja i vinden, hennes kristallklara isiga ögon kommer dölja sorgen av förlusten av ett liv. Hennes hjärta fyllt av sorg, men hennes själ med en stark vilja. Hon är nyckeln, utan henne är ni förlorade, utan hennes gåva kommer ni att gå under. En gåva flickan inte själv är medveten om att hon besitter, en gåva starkare än den av magi, en gåva starkare än den av rättvisa, en gåva med gränslösa band. Hennes sorg kommer bli eran triumferande vinst..." Dumbledore lutar sig tillbaka i sin stol." Min blick börjar bli suddig och innan jag vet ordet av det rycks jag tillbaka till verkligheten. 

Jag ser på Dumbledore, mitt hjärta bultar hårt inne i min bröstkorg, mina andetag är ytliga och jag känner mig nästan svimfärdig där jag står med händerna lutade mot den silvriga skålens stativ. 
- "Allixandra, jag tror att Bonzium refererar till dig i den visionen..." Jag skakar på mitt huvud, hennes sorg kommer bli eran triumferande vinst... är det enda jag kan tänka på när jag ser på min rektor som med varma men oroliga ögon ser tillbaka in i mina skrämda, uppspärrade ögon. Dumbledore lägger en mjuk hand på min smala axel i hopp om att ge mig någon form av tröst. 
- "Men jag... Det kan inte vara jag, hur ska det kunna vara jag..? Jag är ingen, bara Alli professor, bara Alli..." Dumbledore skakar på sitt huvud.
- "En gåva flickan själv inte är medveten om att hon besitter... Det är vad Madam Bonzium sa och jag är ganska säker på att det är du Allixandra."

Dumbledore vandrar i långsam takt bort genom rummet, mot en av de många bokhyllorna. Han drar med en ålderdomlig hand över bokryggarna tills han stannar vid en liten blå bok, han vinklar den och ett klickande ljud ekar sig genom rummet. Dumbledore vänder sig långsamt mot mig, hans ögon allvarliga.
- "Kom med mig..." Jag ser på honom, på skakiga ben rör jag mig och han vandrar genom rummet, in bakom trappan han tidigare gått upp för. Där står fler bokhyllor, han går fram till den tredje och den öppnas långsamt framför oss. Han går in, efter ett par sekunders tvekande följer jag efter honom. Vi står i ett litet rum, det kan inte vara mer än 2 gånger 1.5 meter stort. Vad är det här för ställe? Varför har Dumbledore tagit med mig in hit..? Som om han kunde läsa mina tankar började Dumbledore tala,
- "Allixandra, detta rummet är det ytterst få som vet om. På skolan i denna stund finns det endast tre personer som vet om det. Du, mig själv och professor Snape. Det är av yttersta vikt att du inte nämner detta för någon. (Han ser med stränga ögon på mig över sina halvmånsglasögon och jag nickar stelt.) Bra. Här inne finns allt jag samlat på mig sen Voldemort besegrades första gången men jag är säker på att han kommer återvända och när han gör det så hoppas jag att denna informationen kan vara till nytta."

- "Professor, varför visar ni just mig detta?"
- "För att jag tror att du kommer spela en stor roll i vårt framtida krig."
- "Men, jag kan inte vara viktig, jag är bara jag, jag är bara Alli!" Jag ser uppgivet på min rektor som går fram till mig och lägger sina varma händer på mina axlar..
- "Du har kunskaper du inte vet att du har, du har gåvor du med tiden kommer att upptäcka Allixa-"
- "JAG ÄR BARA ALLI!" skriker jag och slår bort hans händer innan jag vänder mig om och springer ut från det lilla gömda rummet. När jag kommer ut ur kontoret börjar tårarna att flöda. Jag springer hela vägen till sjön i utkanten av den förbjudna skogen, dit jag alltid tar mig när jag känner att jag längtar efter klarhet och perspektiv. När jag känner att mina känslor svämmar över. Jag sätter mig gråtandes på marken som är täckt av snö och lutar mitt ansikte mot mina uppdragna knän som är kramade av mina skakande armar.

Jag vet inte hur länge jag sitter där, en timme, två timmar, tre timmar, jag vet inte... Solen har lämnat himlavalvet och månen har tagit dess plats. Mina tårar har stannat upp, de är uttömda, det finns inga fler att gråta. Jag reser mig långsamt från marken och ser ut över sjön som ligger svart och spegelblank, reflekterande av den mörka natthimlen.
- "Alli... Vad är det som händer i ditt liv?" mumlar jag på mitt modersmål innan jag ryser till av den bitande vinterkylan och börjar återvända mot slottet. Mina läppar har fått en lila nyans och mina kinder är rosenröda, mitt svarta hår är tilltufsat och trassligt från vindens hånande drag. De höga trädstammarna omsluter mig och jag känner mig uttittad men när jag ser mig omkring kan jag inte se någon där. Jag ökar på mina steg och kommer snabbt in i slottets värme, den omsluter mig och smeker varmt min frusna kropp. De långa korridorerna ekar av tomheten och den Stora Salen ligger öde, inga skrattandes elever, inget tjatter, inga Weasley produkter som skapar kaos ute på gårdsplanen. Slottet ligger tyst.

Bra!!

Du är jätteduktig!

Tack så hemskt mycket

JAG ÄR SÅ OMFG DET HÄR ÄR BÄST!!!

MEN GUUUU!!!
TACK!!!! Va glad jag blir nu!

Det där var såååå bra♥ Jag gillar särskilt profetian om Allixandra!
Något mer jag har att säga? Svar, nej! Jag är mållös. Fantastiskt. Fantastiskt. Fantastiskt. ♥

Hejsan svejsan! Nu är jag tillbaka från min resa och har skrivit så fingrarna nästan blöder för att ni ska få ett nytt kapitel idag! Åker som sagt iväg på bröllop imorgon och kommer inte hem fören på söndag, så jag vet inte när kapitel 24 kommer upp. Jag håller på att planerar lite inför det kapitlet och några kapitel fram. Men vet inte när jag hinner skriva det för det händer en jumla massa just nu i mitt liv plus att jag skriver på en annan FF samtidigt. xD

Jaja, här får ni nästa kapitel iaf!



Kapitel 23
~Julklappar~

- "Alli vakna! Det är Julafton! Alli!" Det bankar på dörren till min sovsal och jag rycks ur en underbar dröm om min mamma och dagen då första snön kommer till Frankrike. Jag sätter mig sömnigt upp i min varma sköna säng och gäspar trött innan mina händer automatiskt gnuggar mina ögon,
- "ALLI! Vakna nu då!"
- "Ja ja Harry, jag kommer!" ropar jag tillbaka till Harry som jag sedan hör springer ner för trappan till allrummet. Jag ser på Roux som sitter på min sänggavel och stirrar på mig med sina stora ögon som skiftar i gult och guld. De svarta små prickarna som jag skulle känna igen bland hundratals uggleögon bryter av det gula och guldiga på ett säreget sätt. Ett brev hänger runt hans hals. Jag tar det och läser det högt för mig själv, ingen annan i min sovsal har stannat kvar över julen.
- "Alli, jag hoppas att du får en
underbar jul och att du blir glad
för presenten som väntar på dig
under granen i allrummet..."
Det är skrivit med samma vackra handstil som förra anonyma brevet, fortfarande ingen avsändare.

Jag gömmer brevet längst in i lådan av mitt nattduksbord, sedan hoppar jag upp ur sängen, slänger på mig morgonrocken över min pyjamas och stoppar mina fötter i de fluffiga kanintofflorna som står nedanför min säng. När jag kommer ner för trappan som leder till allrummet sitter Ronald och Harry redan i soffan,
- "Har ni inte öppnat era klappar ännu?"
- "Nej vi väntar på dig Alli, så kom igen nu så vi kan öppna alla klapparna tillsammans!" Harry ler upphetsat mot mig, jag rycker på axlarna och springer fram till granen. Det ligger tre paket under dess grenar till mig.

Jag plockar upp dem och sätter mig i fåtöljen som står snett emot soffan.
- "Redo?"
- "Redo." svarar jag och Ronald, Harry nickar och vi börjar öppna våra paket. Jag börjar som de andra två med ett paket från Molly och Arthur. Ronald fick en halsduk, Harry fick en mössa och i mitt paket ligger två fina handskar i orange, röd, brun och svart. Det ligger en liten lapp också, God Jul Allixandra, vi hoppas att du kan finna lite av din julglädje trots allt som hänt. Vi älskar dig Allixandra, som om du vore vår egna dotter. God Jul, önskar Molly och Arthur. Jag kramar lappen mot mitt bröst och ser upp mot taket medan jag viskar,
- "Tack så mycket." Mina ögon vattnas lite av de vackra orden från Molly och Arthur.

Brasan sprakar varmt och välkomnande i eldstaden bredvid oss medan vi alla tre avger ljud av prasslande papper som faller till golvet efter att det ryckts bort från det som det omslutit. Jag öppnar nästa paket där det står: God Jul Allixandra, Dumbledore. Jag ser häpet på paketet i mitt knä,
- "Vad är det Alli?" frågar Ronald med munnen full av Bertie Bott's Bönor,
- "Det är från Dumbledore..." Båda mina vänner stirrar på mig och sedan på paketet,
- "Men kom igen då, öppna det." säger Ronald upphetsat, jag öppnar med lite smått skakande fingrar det omsorgsfullt inslagna paketet.

- "Vad sjutton är det där?" Ronald ser undrande på mig och på mitt nu oinslagna paket.
- "Jag vet inte riktigt, (jag plockar upp en lapp som legat inuti paketet) Det står: Jag hoppas att du en dag kommer ha användning för den här då du möter det som komma skall." Jag rycker på axlarna för att inte visa mina tankar och rädslor, om att det handlar om det som jag och Dumbledore talade om på hans kontor för några dagar sedan, och lyfter upp halsbandet med en liten kristallkula i en guldig kedja. Harry och Ronald rycker på sina axlar och fortsätter att öppna sina klappar medan jag stirrar på halsbandet som jag nu håller upp framför min blick med brasans röda sken som penetrerar den genomskinliga kristallen.

Jag ser på det lilla paketet i mitt knä utan något namn på, det står bara God Jul Alli, jag gömmer det i fickan på min morgonrock för att kunna öppna det när jag är ensam istället eftersom att jag inte vet vad det är eller vem det är från.
- "Vad säger ni om att äta lite frukost i Stora Salen?" Jag ser glatt på Harry och Ronald för att dölja mina tankar.
- "Visst, jag är vrålhungrig!"
- ”Jag håller med, kom igen, vi byter om och går och äter lite julfrukost." Harry skrattar upphetsat och vi går sedan alla till våra sovsalar för att byta till vanliga kläder.

Måste få veta vad set anonyma paketet innehåller!
Jättebra!

Hihi, ja det är det jag sitter och planerar lite just nu, har tre olika saker jag tänkt på så vi får väl se
Tack ^^

Nu är jag glad för tre saker. Alma skrev på rollet, du skrev här och jag tappade en tand