Albus syskonfejd (SV)

More!!

Kanke... brorsan kom= vill ha daton.
(till mig själv) Jag ska skriva snart!

Lova!!!

Ja, internet fick fnatt så jag skrev 3 (BARA 3) meningar medan jag vänta på att det skulle funka. Ska skriva mera, lovar.

Håll det löftet nu
Svär den obrytbara eden!

ja gör det!

Å nej, hon loggade ut och hann inte svära eden

Nee

vad fisigt!
jag lånade bara ordet lily!

Jag hann inte svära eden p.g.a. att internet pajade IGEN!!! Men... kaitlet är klart!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

KAPITEL 9


Julia tar ner handen och svarar:
"Jag bara undrar varför ditt hår är blått", säger Julia och lägger huvudet på sned. Albus tittar på Ted, hans hår är blått, som Julia sa, men annars ser han ut som vanligt.
"Ja ursäkta, jag är en metamorfmagus. Ett ögonblick bara." Ted stänger ögonen och anstränger sig hårt och efter en stund är hans hår som vanligt, brunt. "Ja, mr Longbottom."
"Vad är en metamo...vad då för nåt?"
"Metamorfmagus är en sorts trollkarlar eller häxor som kan ändra utseende efter behag. Men nu ska vi inte prata om det, jag undervisar inte i förvandlingskonst. Ta fram böckerna och läs kapitel två, när ni är klara med det kan ni komma hit fram för att få fler instruktioner." De närmaste dagarna var kort sagt, enligt Albus åsikt, tråkiga och ointressanta.
Äntligen kom lördagen och den första flyglektionen. Klockan tolv den lördagen samlas alla Gryffindor och Slytherin elever på Quidditchplanen, förväntansfulla och ivriga. Professor Bole kommer dit efter en stund.
"Hämta varsin kvast i förrådet!" säger han och pekar mot ett litet skjul i närheten. Det blir en stor trängsel vid kvastförrådet. Det är i och för sig inte så litet, men när sjutton personer försöker tränga sig in genom en och samma dörr blir det med det samma trängsel. Albus kommer till förrådet nästan sist och förstår att det är ingen vits att försöka tränga sig i för att få en bra kvast. Han bestämmer sig för att ta en tur runt förrådet medan han väntar på att trängseln ska bli mindre. När han kommer till baksidan av skjulet ser han ett handtag bakom murgrönan. Han sveper bort murgrönan och ser en hel dörr där.Han springer till framsidan av skjulet.
"Kevin, kom! Jag ska visa dig en grej." Albus rycker tag i Kevin och visar honom dörren. "Vi går in och tar oss varsin kvast." Albus öppnar dörren på vid gavel och ser att det är en vägg mellan den här delen och resten av förrådet. Han förstår snart varför. Kvastarna här är ganska bra, tre stycken Nimbus 2000 och tio stycken rensopar sjuor. Albus rycker åt sig en Nimbus och Kevin likaså. De stänger dörren, täcker över den med murgröna och går iväg med kvastarna. Efter en stund har alla fått tag på varsin kvast så de kan börja.
"Okej! Lägg handen över kvasten och säg upp!" säger professor Bole.
"Upp!" ropar alla och en del kvastar flyger upp i handen på eleverna, vissa stannar bara på marken och en av Slytherinelevernas kvast börjar flyga runt hela Quidditchplanen. Bole och några Slytherinelever försöker fånga in den, Albus tycker att det ser väldigt roligt ut när de springer efter kvasten, särskilt när kvasten flög om dem på sin tur runt Quidditchplanen. Till sist fick de tag i kvasten när Bole tog sitt förnuft till fånga och använde locka-till-sig besvärjelsen.
"Okej, nu när vi fått tag på mr Parkinsons kvast kan vi fortsätta." säger professor Bole och kippar efter andan. "Sätt er på era kvastar och skut ifrån marken när jag har räknat till tre. Ett... två... tre!" Albus sparkar ifrån och stiger högt upp i skyn. Han tittar ner på marken, tjugo meter nedanför honom hjälper Bole de som inte ännu kommit upp i luften. Albus stiger lite högre och flyger runt Quidditchplanen några varv i ilfart. Det är en härlig känsla tycker han, att bara kunna flyga hur snabbt han vill, hur högt han vill och alldeles ostört. Hemma hade hans mamma förhäxat deras kvastar så de bara kunde flyga två meter högt. Albus minns tydligt hur han, James och Lily hade protesterat mot det, nåja Lily brydde sig inte så mycket då eftersom hon bara var fyra år då, men han och James hade i alla fall protesterat och mamma hade bara sagt att det var för deras eget bästa. James trodde att det var för att hon trodde att de inte kunde hantera en kvast särskilt bra och bara skulle falla av dem. Albus dyker en bit och kör ikapp Kevin som flyger runt planen på lite lägre höjd. De pratar en stund om hur bra de kan flyga och så och efter det börjar Albus göra olika tricks i luften.
"Kom, jag tror att Bole fortsätter med undervisningen", säger Kevin och dyker ner några meter till resten av eleverna. Albus följer efter honom.
"Okej, är alla här?" säger professor Bole och ser sig omkring. "PATIL! KOM GENAST UT FRÅN BIBLIOTEKET!" En av pojkarna kommer utflygandes ur biblioteket med ett flin på läpparna. Han viker undan för en bok som en femteårselev hade försökt kasta på honom.
"Patil, det där var högst oförskämt, flyga runt i biblioteket! Fem poängs avdrag från Gryffindor", säger Bole när Patric, som han heter, kommit ner från slottet.
"Vi fortsätter, ni ska få öva er skicklighet idag. Banan..." Bole svänger med sin trollstav och en bana kommer fram ur tomma intet. "... som ni ska flyga igenom är rätt enkel. Seså, det är bara att börja." Albus far iväg med rasande fart. Han dyker, svänger och kör om de andra så fort att han inte skulle bli förvånad om de andra inte skulle se honom i sin framfart. Fast han tycker han är snabb kommer han bara som sjunde i mål. Albus, Patric, Luke, Dennis, Kevin och några andra av de pojkar som kom i mål ganska snabbt tävlar och ser vem som är snabbast. När Albus och Luke tävlar hejar Kevin och Dennis på så Albus är rädd att de ska tappar rösten, vilket Kevin också gör efter en stund.
"Jaså, vad du flyger, det syns tydligt att du inte är van att flyga på den här nivån", säger Luke i överlägsen ton. "Är det därför som den där... vad var det nu han hette, Kennet eller?"
"Kevin, och vad är det med honom då?" svarar Albus kyligt.
"Sak samma, jag bara undrar om han försöker skrika uppmaningar om hur du ska flyga så du inte faller?"
"Nej, det gör han inte!" Albus skakar svagt på grund av att han börjar bli arg på Luke.
"Ojdå, skakar du nu? Är du rädd?"
"Nej!" Albus bli argare och skakar ännu mer.
"Nej? Du skakar ju som om, ja... hm... jag var en boggart eller nåt."
"Nej", säger Albus bestämt.
"Mycket ska man vara med om", suckar Luke. "En Gryffindorare flyger i medelfart, fem meter ovanför marken och skakar av rädsla." Albus fnyser.
"Ska du säga, jag är inte det minsta rädd"
"Bevisa det då!" Luke flinar och flyger ifrån Albus. Albus flyger ikapp honom efter att ha vikt undan för en klunga med ivrigt fnissande flickor.
"Jag kan gärna bevisa det", säger Albus.
"Okej, varför inte? Ställ till så mycket förödelse som möjligt inatt."
"Vi säger väl så. Sen får vi..." Längre kommer Albus inte, han har åkt rakt in i det piskande pilträdet.

Var det bra?