Julia, du måste! [SV] [PG]

Mer =)

jag är så sjukt beroende av din ff JFW!!! ♥

du är jätte duktig på att skriva!
Meeeer!

när kommer det mer ? ♥

Mer

Det kommer mer senare i dag eftersom en kompis e här ♥

mer!

jag längtar såhäääääääääääääääääääääär mkt!! ♥

Här kommer mer :3

Kapitel 10

-------------------
FRED:
Den natten var den ända natten jag verkligen inte kunde sova, jag tänkte bara på henne, tänk om jag vaknade i morgon och hon var borta, så fick det bara inte bli!
När klockan var 1 på natten stod jag inte ut längre jag reste mig sakta upp och satte på mig kläderna. Jag skulle träffa henne nu, så var det bara, jag ville se henne en sista gång i fall hon inte var kvar i morgon.

På grund av att jag var så trött blev jag alldeles yr och kunde knapp ta mig ner till sjukhusflygeln själv.
Jag staplade ner för trapporna och sen öppnade jag försiktigt dörren in till sjukhusflygeln då jag såg att hon låg kvar pustade jag ut lite.
Madam Pomfrey var inte där så jag smög in, jag gick fram till Julia's säng och satte mig på stolen bredvid.
Jag tittade på henne och tänkte,
hur kan jag någonsin förtjäna en som hon? Hon gillar mig säkert inte ens, eller jo som kompis men inte på det sättet.
Sakta men säker slutade jag mig mot vägen och somnade jag och drömde en mardröm samtidigt som en dröm.

-Julia, jag älskar dig... Jag tittade på henne och hon log, men sen såg jag Marcus!
Han kom och ställde sig bakom henne och han höll om Julia, han kysste henne sakta på halsen och sen på kinden. Jag stod där helt förlamade och tittade på dom.
-Nej Fred! Jag älskar Marcus! Inte dig! Julia såg helt skräckslagen ut och Marcus snurrade runt henne så dom kunde kyssas riktigt.
-Men.... Jag stod bara där och kollade....

-FRED! Vad gör du här! Jag vaknade med ett ryck och tittade på Julia med förvånad blick.
-Oh du lever! Jag slängde mig om henne och gav henne en stor kram, det kändes bra men båda vi skrattade.

JULIA:
Fred kastade sig i min armar och vi båda bara garva och kramade varandra.
-Oh! Men titta här då? Vad håller ni på med då? Det var George som kom gående emot oss och vi släppte varandra och forsatte skratta.
-Vart var du i natt då Fred? George forsatte fråga och Fred kollade på honom och blev generad.
-Jag kunde inte sova!
-Kan du sova bättre här då, eller? George hade satt Fred i en jobbig situation och jag kollade lite på honom för att se hans reaktion.
-Ja.... men tänk om hon inte hade överlevt natten då!? Fred blev röd om kinderna och George log lite ''Jag vet varför du gick hit'' mot honom och jag fattade ingenting.

------------------------------

Vill ni ha mer ^^?

´meeer (a)