Mirabilis - Vidomina & Medi

"Det är väl bra att veta?"

Hon såg på dem och suckade.
"Det var en kvinna. Så mycket vet jag om. Men hur kvinnan såg ut vet jag inte. Det var så klart mörkt och det kanske bidrog till att kvinnan var ganska modig av sig." Hon drog upp axlarna. Hon brottade ner mig men hann inte bita innan ni kom."

"Mitt förhållande mellan Mira och mig angår inte dig.", svarade Leo och gav henne en menande blick och smakade av kaffet. "Du sa ju själv att flaskorna inte var direkt roliga. Nog förstår du väl att jag föredrar på annat sätt?"

Rion tittade upp då Noelle berättade om kvinnan. Vem talade hon om? Det gällde attacken, så mycket förstod han. Men vem var vampyren?
"Förlåt att jag frågade. Det måste vara jobbigt att prata om det och återuppleva det igen." Demi pausade. "Du är trygg här. Vill du att vi hittar på något annat nu? Vi har suttit här vid bordet ett tag?"

"Men vi har en gäst." Sa Isabelle och nickade mot Noelle. Mer för att inte hon skulle bli orolig.
"Jaga du men imorgon när hennes höghet kommer så är det du som beter dig. Det här är vårat hus."


"Åh nej det är okej. Vi har väl mer mat att äta." sa hon och log stort.
"Ja lite obehagligt är det men jag kan inte direkt fly.."

Leo gav en irriterad blick åt Isabelles håll och reste sig sedan upp ur stolen. Rion höjde blicken åt vännens håll. Såg på hur Leo lämnade rummet och gick till hallen.
"Leo, du är så dramatisk.", sa Rion och fnös. Leo svarade inte, utan tog på sig ytterskorna, ytterkläderna och gick ut från stugan i snön.
"Han kommer tillbaka snart.. Han behöver bara.. kyla av sig.", skrattade Rion i ett andetag. "Han är på bättre humör snart.", försäkrade vampyren.

"Vill du inte stanna här något mer?" Demitri såg en aning sårad ut. De hade ju tagit hit henne för att de ville fira jul med henne.

Noelle gav dem ett varmt leende och skakade på huvudet.
"Nej Demitri vi stannar." Hon såg på honom och tog hans hand.
"Det var inte så jag menade. " Hon blev blossande röd igen och slog händerna för ansiktet. Hon såg genast bort.
"Åh nej."

Demitri såg oförstående ut. "Vad var det du menade då?", försökte han. Nyfiken över hennes ord.
Rion sneglade åt deras håll. Fattade själv ett intresse över hennes talan.

"Inget. Det var inget." Hon var fortfarande röd om ansiktet och såg på Demitri.
"men du ser oroad ut? Är du ledsen?" Hon sträckte ut en hand. "Jag älskar det här. Det är så vackert, kallt men vackert."

"Nej, det är inget. Jag undrar bara hur det är med dig. Du verkar så orolig och verkar heller inte trivas. Du ser.. obekväm ut?", sa han och ryckte på axlarna.

Noelle såg på honom och svalde hårt. Sedan såg hon ner och lekte lite med klänningen.
"Jag berättar sen, när jag går till rummet. Du kan leda mig dit." sa hon oc såg genast bort.
"Ska vi spela något?"

Demitri nickade och tittade mot sin bror. "Nikki, vill du vara med och spela något?", frågade han och tittade mot Noelle igen med ett leende. "Det går bra. Du berättar när du vill. Vi vill bara att du ska trivas här, Noelle.", sa Demi.